Stort TACK för all omtanke, meddelanden och respons på mitt förra inlägg. Aldrig kunde jag tro att så många kvinnor lider av samma elände som mig, i mindre eller större omfattning. Det här gör mig sporrad att prata om det här ännu mer, för att andra kvinnor också ska få hjälp att bestämma över sin egen kropp och välmående.
Men just nu vill jag bara fokusera på de positiva sakerna runtomkring mig.. det är fredag, jag började morgonen med att sätta mig på altanen i dimma och krispig sensommarluft med en stor kopp te och tända ljus samtidigt som jag kunde höra min älskade mans snarkningar från övervåningen. Bara vetskapen om att han är hemma gör mig lugn. Igår hade jag medarbetarsamtal med min chef och det är alltid lite nervöst men det gick jättebra och nu är det bara att köra på och utveckla mig själv mot nya mål :-).
Jag är så himla glad att jag lyckas hålla vår stora pelargon vid liv, den gör mig glad när jag ser den varje morgon och kväll :-). Vasen från DBKD gillar jag massor!! De söta små enkla ljuslyktorna kostar bara 9 kr på MIO.. löp och köp nu till höstmyset :-). Den stora tekoppen är en Limited edition ifrån Matheus som hette Sahara, men den finns tyvärr inte att köpa längre.
Helgen kommer spenderas med snickarbyxor på.. det ska kapas och klyvas ved för fullt. Det ryktas om regn och åskväder ikväll och i natt så vi får hoppas att vi slipper stå i ösregn och stapla ved :-)
Så.. jag ville egentligen bara kika in och säga att jag mår och har det bra och önska er alla en underbar helg. Jag hoppas att just DU ska göra något riktigt härligt i helgen, något som får dig att må bra ♥️
När vi var på Gotland i somras så var ett besök på Verkstan i Ljugarn ett måste för en inredningsnörd som jag :-)
Dessa makramé-amplar ångrar jag bittert att jag inte köpte, jag får väl skylla på att det blev en overload av fina saker kombinerat med galen värme och familjemedlemmar som ville traska vidare.. så jag ska se om jag kan få tag på en senare har jag tänkt. Jag vill ha både inne och ute :-)
Linnekläder är så förbaskat snyggt men jag har lite svårt att förlika mig med att det blir skrynkligt.. jag VET att det ska vara så och jag tycker det är så fint på andra, men när jag har provat så känner jag mig “ovårdad”. Får jobba på den saken till nästa sommar då jag gärna skulle ha en sån linneskjorta att såsa runt i!!
På utsidan av Verkstan fanns det minst lika mycket fint att shoppa.. hade jag bara orkat släpa så hade det kunnat följa med många fina krukor och fat med hem!!
Nu börjar vi ju lida mot höst, men än så länge kan du absolut shoppa här. Och det finns även butiker inne i Visby och en i Tofta så jag rekommenderar varmt ett besök!
Låt mig bara börja med att om du inte vill läsa om kvinnliga hälsoproblem så scrolla vidare :-). När jag kom hem var jag tvungen att ta en långpromenad och nu har jag parkerat mig på altanen, läst igenom informationen jag fått under dagen och känner mig helt matt.
När jag var 10 och ett halvt år, på sommarlovet i tredje klass, fick jag min mens för första gången. Jag kan inte säga att jag minns riktigt hur det var då, men jag förmodar att jag hade det lite tufft även då. När jag började mellanstadiet kan jag minnas att jag ganska ofta var hemma från skolan för att jag hade mensvärk och blödde kraftigt. Att använda bindor på den tiden var knappast vare sig säkert eller osynligt direkt och jag kan minnas att jag blev lite retad av andra tjejer och killar då jag var bland de första tjejerna i klassen att få mens.
I högstadiet började jag få rejäla problem, med magkramper och enorma blödningar, och kramper i ändtarmen som fick ögonen att gå i kors av smärta. Det här höll i sig i många år och jag skulle önska att det gick att räkna hur många tamponger, bindor och värktabletter jag har gjort av med genom åren.
När jag fick barn så blev det lite bättre och även om jag hade ont och blödde ganska rejält så klarade jag av att jobba och kände att det inte var några större hinder i vardagen av att vara kvinna. Jag hade då fått veta att jag bara hade en äggstock och äggledare sedan födseln, så det förklarade lite varför jag hade mer ont varannan månad.
2012 gjorde jag min gastric bypass-operation och gick ner nästan 50 kg i vikt och då började helvetet på jorden för mig. Ändtarmskramperna kom tillbaka med full kraft, blödningarna tilltog och smärtorna var värre och värre för varje gång. Nu började jag även få problem även vid ägglossning och jag började även känna av PMS som var något helt nytt för mig, och kände mig nedstämd och jättekonstig inför varje menscykel. Det tog mig några år att förstå varför jag mådde så galet konstigt ibland och kunde relatera det till någon form av PMS. Idag förstår jag varför jag helt plötsligt får jätteskumma och destruktiva tankar, blir nedstämd och mår verkligen jättemärkligt och tar ingen notis av det utan intalar mig själv bara att det går över om ett par dagar.
Detta har sedan dess blivit värre och värre. Blödningarna är fruktansvärda. Även om jag har använt den största tampong som finns och binda som komplement så har jag många gånger fått åka hem från jobbet i panik då det verkligen helt ärligt runnit längs benen så kläderna varit totalt nedblodade. Det är levrat blod som kommer stötvis så magsmärtorna innan det släpper är vedervärdiga och kramperna i buken har nästan tagit musten ur mig. Som referens kan jag berätta att om jag använt den största tampongen som finns och inte bytt minst var 45:e minut så har det varit kört. Då är det klädbyte som gäller. Och så har det varit varje gång, i två dygn ungefär innan det börjar klinga av. Totalt har jag haft mens 7-8 dagar varje månad.
Jag sökte för detta hos gyn och har fått prova olika hormonella behandlingar men hormoner funkar absolut inte bra på mig. Att sätta in en spiral har varit otänkbart då jag blödit så mycket plus att det har upptäckts att jag har stora myomer (muskelknutor) på livmodern så de kommer inte åt att sätta in en spiral. Att operera mig var uteslutet då det ansågs att jag var för ung och att kvinnokroppen är något vi ska behålla vår varma relation till.
Jag kan med lätthet säga att relationen till mina kvinnliga inre organ är inte direkt kärleksfull faktiskt.. hur elakt det än må låta. Att varje månad inte veta om jag kan gå på ett möte som tar mer än en halvtimme utan att behöva ursäkta mig och springa iväg på toa, att förnedrande behöva förklara för kollegor och vänner hur läget är, att få sån vedervärdig ischiasvärk pga myomet som trycker på alla nerver så jag inte ens kan röra mig (på riktigt faktiskt), att äta långt långt mer värktabletter än vad som är tillåtet och hälsosamt för att ens kunna ta mig ur sängen och ha ändtarmskramper som gör att svetten rinner och jag är redo att ge upp.. bara för att ha en jädrans livmoder i kroppen..
När jag senast blev ivägskickad till gyn av en av mina allra närmaste vänner Marika som såg att jag höll på att gå under jorden av alla besvär så fick jag beskedet att jag hade tre stora myomer på livmodern, varav den största var 7×9 cm stor och livmodern var så pass förtjockad att den var lika stor som på en gravid kvinna i vecka 17. Vid det här laget har jag varit på gyn och försökt få hjälp 4-5 gånger och varje gång fått veta att man inte vill göra någon operation.
Nu fick jag en läkare som lyssnade på mig och skickade en remiss med en stark önskan om att få göra en operation och poängterade i remissen att en ablation, att bränna och skala bort myomet och sätta in en hormonspiral inte var tänkbart, men även nu fick jag beskedet att jag borde värna om min kvinnokropp och prova hormonspiral för att behålla mina organ så länge som möjligt. Nu var argumentet istället att jag var så pass gammal så att jag snart BÖR komma in i klimakteriet och då FÖRHOPPNINGSVIS slippa alla mina symptom och besvär.
Min läkare hörde min panik i rösten och sa att hon skulle ringa till gynmottagningen på Akademiska och beskriva läget, och jag fick till slut en kallelse till överläkaren för bedömning.
När jag kom dit i morse så var utgångsläget och läkarens önskan att jag skulle i alla fall överväga en hormonspiral och att de skalade bort myomet. Då rann tårarna utan att jag kunde stoppa det och jag sjönk ner och sa bara att jag orkar inte mer. Jag orkar inte leva så här längre. Då ändrade läkaren sitt förhållningssätt och ville göra en ny undersökning vilket jag såklart inte kan säga nej till. Då hade det stora myomet växt ännu mer och hon sa att en operation är det enda som hjälper mig nu. Då grät jag ännu mer och hade inte Corona-reglerna funnits så hade hon fått en stor kram.
Hon berättade också att även om det inte tidigare gjorts en riktig undersökning på mig så var hon säker på att det jag lidit av i många många år är endometrios, vilket jag försökt få bekräftat men de flesta läkare har sagt att det kan man leva med så det är inte nödvändigt att få det bekräftat på det viset.
Jag fick bli inskriven direkt, träffa narkosläkare och göra röntgen på buken så nu är jag redo och väntar bara på ett operationsdatum för att göra en fullständig hysterektomi. Livmoder, äggstock, äggledare och alla myom ska opereras bort och jag vet att det finns risker och jag vet att klimakteriebesvären knackar på dörren, men jag är 100% redo. Och oändligt tacksam för att jag äntligen blev lyssnad på och kommer få hjälp.
Så.. det var en intim, utelämnande och ärlig historia från min vardag. Jag ber om ursäkt om den kändes mindre trevlig att läsa men jag tror att många kvinnor lider av samma problem som jag. Gör du det så berätta gärna om du vill. Jag tror att vi tillsammans kan hjälpa andra!!
Ser ni vilket magiskt morgonljus vi får in i huset?! Solen går upp över åkrarna på andra sidan vägen och det verkligen flödar in genom fönstren, och ännu mer ska det bli när vi fällt färdigt alla döda träd som ska ner vid vägkanten.
På kvällen har solen hunnit runt huset ett varv och flödar in genom sidofönstren så att titta på TV är nästan omöjligt :-). Men jag gillar det!! Det är något jag saknade mest från vårt radhus inne i stan, att få in dagsljus genom fönstren.. så det är bara härligt!
PS! Om ni tycker tavlan sitter konstigt på väggen så håll ut.. det är fler tavlor på väg upp där så inom kort är det en hel tavelvägg :-)
I matsalen kommer det att flöda in ännu mer när träden försvinner för det är här som de hänger in närmast över huset, så här kommer det bli så fin utsikt sen :-). Igår fick vi hjälp av våra nära vänner Marika och Anders att börja ta ner stora träd och vi fick nog ner 8-9 stycken stora björkar innan värmen tog kål på oss alla, men mest Anders som höll i motorsågen och jobbade allra hårdast av oss. Vi fortsätter en annan dag!
Nu när jag publicerat detta är jag på väg till Uppsala för en bedömning och jag ber er som läser här inne att hålla tummarna stenhårt för min skull nu på förmiddagen. Jag har kämpat i 5-6 år för en operation och jag har aldrig kommit så här långt som idag, men nu är det sista instansen för ett godkännande eller ett avslag, så jag är rent ut sagt skitnervös för hur det ska gå. Jag lovar att berätta mer i ett separat inlägg om vad och varför.
Äntligen är Ihrséns solrosor klara för självplock. Den underbara gården som ligger bara ett stenkast hemifrån oss. Igår kom Mickes bror och barn och hälsade på oss, så jag tog med ungarna på en tur för att plocka solrosor och det var himla mysigt och kul :-)
Jag har skrivit om gården och solrosorna tidigare, då hade jag också en egen liten fotosession där, vilket jag planerat länge för att göra om och ta lite nya profilbilder på mig.. får se om jag hinner få till det inom de närmaste dagarna :-)
Om man vill komma och plocka så är det bara att parkera på gården, plocka sina blommor och swisha för det antal solrosor man har tagit. De kostar 15 kr/st eller 10 st för 90 kr.
Ungarna tyckte att det var jättekul att hjälpa till att leta efter den perfekta solrosen och valde ut några gigantiska och några mindre. Det var viktigt att alla blad satt kvar, satt rätt och att det inte var några getingar som satt och åt middag på rosorna. Det är bra att vara noggrann.
Något dom tyckte var mest roligt var att få sno min kamera och fotografera, så jag fick agera fotomodell. Tuva sa åt mig hur jag skulle stå och hålla blommorna och kolla.. jag tror vi har en blivande porträttfotograf :-). Hampus gillade mest att plåta traktorer och cyklar på gården :-)
Ungarna plockade varsin solros som de skulle ge till mamman som jobbat natt, det var väl gulligt av dem.
De jag plockade hamnade i vas på TV-bordet hemma. Så ljuvliga att vakna upp till. Nu har Micke åkt för att spela padel med sin son, sin bror och sin svärson.. familjematch alltså.. och jag hör att en bildörr stängs utanför vilket betyder att snart kliver prins William in genom dörren och ska spendera några timmar med mormor :-). Får nog plocka bort vasen med solrosor tror jag minsann *fniss*.
Igår hade jag förmånen att fotografera min kusin Tobias och hans Emelie. De väntar sitt första gemensamma barn nu i höst. Ser ni magin de utstrålar?!
Emelie hade sedan tidigare två barn som nu hör ihop med Tobias som om de vore hans egna. Det var så himla fint att se den närhet och familjekänsla de alla utstrålade!!
Emelie ville fotograferas i vetefälten innan de skördades för hösten så den här fotograferingen gjordes lite tidigare i graviditeten än jag normalt brukar göra, men det gick så bra och magen syntes så klart på bilderna :-).
Och nu ska jag ju erkänna att jag är usel på att ha visat mina egna bröllopsbilder men det är faktiskt min brudklänning som Emelie lånat här på bilderna. Visst passade den väl helt utmärkt även för det ändamålet?!
På slutet var vi lite elaka mot Emelie och satte henne i skogsbacken bakom deras hus (där vi för övrigt bodde i ett av husen på den gården när vår dotter var nyfödd) bland alla myrorna. Men hur magiskt blev inte det!!!
Stort TACK för att jag fick föreviga den vackra magen och hela goa familjen ❤️
Just för tillfället så är kalendern alldeles blank inför helgen, men jag vet att när jag summerar helgen på måndag morgon så har den varit fullspäckad med allehanda grejer :-). Och när jag tänker till så är det nog mest blankt på papperet för det finns saker som händer, eller ska i alla fall hända!
Igår var jag och Larry, en av mina närmaste kollegor, på två olika möten i Strängnäs, och mellan mötena så hann vi iväg till Leilas general store där hon har utförsäljning på en hel del rekvisita ifrån både TV-inspelningar men också från butiker som hon tvingats lägga ner.
Vi köpte varsin sliten zinkhink och som tur var så såg jag dem först så jag fick den som var mest gammal och sliten :-). Efter jobbet åkte sen till min vän Anni på Härnevi plantskola och köpte en ros som får hänga här i hinken till hösten då den ska planteras ner i trädgården och hinken får lite ljungplantering i sig istället.
Det är lite annorlunda nu när vi flyttat ut på landet. Jag har skiftat fokus lite på mina intressen och kan numera till och med tycka att det är charmigt att inte trappstegen är exakt raka, att en sliten zinkhink på trappen är vackrare än en snordyr sprillans ny kruka och att plantera och odla och bli smutsig under naglarna får mig att må så bra. Jag är på väg mot ett nytt lugn i kroppen.
Men nu är det fredag och dom där icke-nedskrivna planerna inkluderar umgänge med våra nära vänner, förberedelser för att bygga carport inför vintern, planera för mer belysning i trädgården och så hoppas jag att få ordning på elkablarna i badrummet så vi kan få upp vårt nya badrumsskåp. Så jodå.. det fanns lite planer ändå :-). Och så har jag faktiskt två fotouppdrag också!
När vi var på Gotland på semestern så stannade vi på en liten ställplats vid Ljugarns hamn. Där fanns det en liten våffelrestaurang, fiskebutik och en liten liten inredningsbutik som jag fastnade för.
Stylemood hade så mycket fina saker, så jag kom ut tomhänt och kunde inte välja en sak :-). Eller så kanske jag bara försökte vara duktig och inte köpa saker utan eftertanke. Det kan ha varit så!
Hur som helst så rekommenderar jag ett besök om du åker till Ljugarns hamn!
Idag börjar jag jobba igen. Egentligen skulle jag ha börjat i morgon, men ett viktigt möte som vi har i morgon behövde förberedas lite extra så jag börjar idag så det inte blir kniven mot strupen i morgon istället :-). Jag har ju den förmånen att styra min tid i princip själv utefter vad jag förväntas leverera så om jag är tillbaka idag eller i morgon är så gott som helt upp till mig själv :-). Självklart har jag ju en chef som vill veta vad jag håller på med och hur jag planerar, men till 99% så är hon glad över att jag och resten av gänget i vår grupp är självgående.
I morse fick jag knalla ner för grusvägen från vårt hus (ni kan skymta huset uppe till vänster, och den lilla gäststugan som ska piffas upp ligger så fint inbäddat bland träden) på grund av att bromsarna är trasiga på min bil så det blev buss till jobbet. Vi har ju riksväg 70 går precis nedanför huset och vi har busshållsplats exakt där jag står och tar bilden här ovan.. så det tog knappt en minut att gå till bussen hemifrån :-).
Det är nog kanske det enda jag inte gillar med vårt älskade hem.. att det ligger så nära stora vägen, men det var en kompromiss som vi accepterade för att bo här.
Men som sagt.. nu är semestern över för den här gången och det är dags för jobb igen.. så det är bara att spotta i nävarna, slå upp datorn, öppna anteckningsboken och köra igång! Jag hoppas att ni alla där ute har en riktigt härlig tisdag ❤️
I mitten av nästa vecka börjar jag jobba igen. Micke åker tillbaka till Norge redan idag. Jag kände att jag måste få lite fjällkänsla innan jag går tillbaka till vardagen, och fick med mina föräldrar på några dagars tur norrut för att leta hjortron.
Mamma letar febrilt efter de gula små godingarna!
På vägen uppåt så stannade vi till längs vägen vid en myr och hittade i alla fall en liten hink med hjortron, men sen var vi trötta och hungriga och åkte vidare uppåt för att hitta en plats att övernatta på.
Vi hittade en liten rastplats precis vid älven Voxnan, strax innan Voxnabruk. Där kunde vi elda precis vid en älvkrok, och vi grillade korv och satt länge och väl och bara njöt av utsikten. Mamma löste korsord och fjällkänslan kändes direkt påtaglig.
Att hänga så här är nog bland det allra bästa jag vet. Enkelt, avskalat, trevligt. Frisk luft och skogen gör verkligen underverk. Det enda som saknas är min älskade man :-)
Tyvärr så blommade min ischias ut med full kraft igår och i natt har jag inte sovit mer än någon timme, och svetten har runnit i pannan när jag försökt vända på mig för att det gör så himla ont. För att kunna böja mig ner och ens kunna gå så är jag tvungen att stoppa i mig starka anti-inflammatoriska och smärtstillande tabletter, så jag hoppas nu att det ger med sig lite grann för annars vet jag inte hur jag ska kunna ta mig till jobbet.. det är en pärs att sitta i husbilen så en vanlig personbil vet jag inte hur jag skulle klara av.
Tack och lov så har jag så himla trevligt så det övervinner smärtan helt. Nu går färden vidare mot nya hjortronmyrar. Håll tummarna att vi hittar en hink till :-)
På denna webbplats används cookies. Genom att gå vidare godkänner du användningen av cookies.OKLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
