Att få bli bjuden på en sen lunch i en bländande läcker sekelskifteslägenhet i Vasastan är inte direkt något en Enköpingsjänta som jag får till så ofta :). Jag går igenom en sån häftig innergård för att gå uppför de tunga stora trapporna och knackar på de tunga dubbla trädörrarna och möts av en stor kram, då visste jag direkt att det här blir en bra eftermiddag.

Är det här på riktigt?

Tina och jag har träffats några gånger tidigare och vi klickade direkt, fast egentligen så tror jag att ingen skulle kunna låta bli att klicka med Tina för hon är så där som man vill att en kompis ska vara. Otroligt omtänksam, generös och ödmjuk.

Tina hade fixat i ordning supersmarrig lax med citron och nötter, pressad potatis, sallad och pesto. Hon visste om att jag inte äter kött, men att hon lyckades pricka in i princip allt jag älskar, det var ju en riktig fullträff. Citron är en av mina absoluta favoritsmaker, nötter funkar ju alltid och granatäpplekärnor i en sallad.. jo tack! Där satt den.

Jobba lite grann var ju kul

En av anledningarna till att jag var bjuden hem till Tina var att hon ville ha lite nya foto och kameratips och lite hjälp med bloggen, och självklart så fixar vi det tillsammans. Vi pratade om att gå från glad entusiast till att göra business av bloggen, och jag bjussade på alla tips jag själv fått genom åren. Att gå vidare ett steg innebär kanske lite nya investeringar och vi fnissade gott åt att det här kan bli dyrt :-).

Sen är det faktiskt lite roligare att jobba när man får dricka gott ur så otroligt vackra glas!!

I Tina och Pers lägenhet skulle jag kunna flytta in direkt, så jäkla jäkla läckert inrett överallt.. och jag föll som en fura för det oerhört lilla gulliga badrummet, och balkongen mot innergården, och de vita trätiljorna på golven.. wow!!!

När eftermiddagen gick över mot kväll så drack vi massor med te och babblade vidare om ditt och datt, ända tills jag tog mig mot tåget hem till Enköping igen.

Och på tal om te.. nu måste jag fråga er läsare om ni upplevt samma sak som jag och kanske har någon bra förklaring på fenomenet. Jag har nämligen nu vid två tillfällen provat på att dricka grönt te, och båda gångerna så har jag efter två koppar blivit lite stressad i kroppen. Jag blir darrig, känner mig lite “uppe i varv” och känner att jag får lite hjärtklappning. Jag skulle inte säga att jag mår dåligt, men det är en obehaglig känsla.

Vad är det för skillnad mellan grönt och svart te som gör att jag reagerar så? Är det någon som vet? Berätta hemskt gärna i så fall :)

Stort stort TACK, bästa Tina, för en fantastisk dejt. Jag längtar redan till nästa gång vi får babbla vidare om allt mellan himmel och jord!
KRAM