Author

Ulrica

Browsing

På senare tid har jag börjat måla akvarell igen. På riktigt den här gången. Plockat fram färgerna, köpt några nya (okej, kanske fler än några…) och faktiskt satt mig ner och målat.

Det är något väldigt avkopplande med att sitta med penseln och bara fokusera på färg, vatten och papper. Eller som Sarah Cray (en av mina stora inspirationskällor, som också har en betald tutorial för bilden i inlägget) säger.. just put paint to paper. Hjärnan får liksom vila från jobb, måsten och allt annat som snurrar runt där inne. Samtidigt är det ju extremt prestationskrävande när man vill att det ska bli bra direkt. Akvarellfärger gör lite som dom vill och ibland blir resultatet ungefär noll procent som jag hade tänkt mig.

Men det är också det som är roligt. Jag vill bli bättre, lära mig mer om färger och blandningar och framför allt försöka hitta min egen stil. Inte måla perfekt, utan måla sånt som känns som jag. Just nu dras jag mycket till natur, landskap, lite mörkare färger och gärna en liten gnutta magi.

Det känns faktiskt väldigt kul att ha hittat tillbaka till skapandet igen. Nu längtar jag bara tills övervåningen i huset blir klar så jag får flytta upp sängen till sovrummet och jag kan få börja inreda mitt pysselrum :-)

Efter att mamma, pappa och jag varit i Öregrund några timmar.. planen var middag och mys men det var båttävling och annat galej där så det var på tok för mycket människor kände vi.. så vi valde att åka därifrån. När vi precis åkt ut från parkeringen så möter vi en skåpbil och jag hinner precis se “Hållén motorsport”-loggan i ögonvrån och skriker att vi mötte precis Thomas och Nathalie, och pappa kör in på första bästa avtagsväg och så väntar vi.. mycket riktigt så kom dom tillbaka.. dom hade tänkt överraska oss vilket var JÄTTEKUL :-)..

Dom valde att stanna i Öregrund ett tag då de hade andra kompisar som var där också. Vi åkte vidare mot Grisslehamn istället och ordnade två platser på campingen till oss.

Vi hade verkligen toppenväder och tog en härlig promenad ut på klipporna vid havet. För mig är det en stor ynnest att få umgås med mina föräldrar på det här viset. Jag hör alltför ofta om bekanta som inte umgås så nära med sina föräldrar eller barn heller för den delen. Många har inte ens sina föräldrar kvar i livet och då uppskattar jag dessa stunder ännu mer.

På kvällen var vi på restaurang vid vattnet och även om maten var god så var det den mest märkliga kvällen jag någonsin upplevt. Servitriserna var hafsigt klädda trots att restaurangen utgav sig för att vara fine dining vid havet. Ägarinnan kom ut, efter många klagomål från ett par vid bordet intill, och hällde ut salta kex till dem direkt ur paketet med smulor och allt. Bordet på andra sidan ville beställa pizza och enligt första servitören så skulle det inte gå för pizzan var slut. Då kom ägarinnan och sa att det gick visst att få pizza, sen kom första servitören igen och sa att “henne ska ni inte lyssna på, det är jag som vet” och då skulle de kunna få pizza men det skulle ta minst två timmar för dom hade så mycket i köket. Det märkliga var att vi var fyra sällskap på plats. Detta är bara två snabba saker som hände den kvällen.. det fanns mycket mer saker som gjorde mig högst förvånad att den här restaurangen ens fanns till.

Men vi fick oss mycket att prata om i alla fall så det var ju positivt :-). Efter en promenad längs havet så blev det lite kortspel och sen sov vi gott.

I helgen hängde jag med mina föräldrar på husbilshelg.. jag passar gärna på när Micke är i Norge och jag inte har några andra planer. Vi hade fått tips av en kollega till mig att äta på Den gyllene räven i Norrtälje så vi satte kursen mot Roslagen. Husbilen parkerade vi på Kärleksudden där vi stått flera gånger tidigare, och gick sedan till restaurangen.

Jag fick en supergod alkoholfri drink med skum på toppen, och jag valde att ta burrata som var en förrätt men det räcker mer än väl till mig. Jag fick knappt i mig detta kan jag lova.

Det var burrata, mandlar, tomater, rostade färska örter, parmaskinka.. så vansinnigt gott.

Efter att ha njutit av ett dygn på Snäck, två dagar på Kneippbyn med barnbarnen, en veckas folkrace så var det nu dags att åka hem. Vi alla är ganska trötta och barnen och Denise längtar hem till Adam, men först tar vi en tripp in i Visby för att invänta båtfärden hem.

Vi alla samlades och tog en fika på café i ruinerna, så otroligt fint det är inne i Visby. Ungarna kunde springa fritt och busa på innergården då det inte var några andra än vi där just då så de störde ingen.

Rosorna var så magiskt vackra och luktade så gott. Gott var fikat också.. jag njöt till fullo av en kanelbulle (ÄLSKAR kanelbullar) och sen satt vi bara och hade det gott i solen.

Vi passade även på att gå till Fenomenalen Science center som är som ett mini-TomTits.. vi alla gick loss på alla utmaningar och roliga saker där inne och det var inte jättelätt att få med barnen därifrån när vi skulle gå.

När det började bli kväll så stod jag och William och tittade på havet innan vi alla åkte och parkerade husbilen för att sova några timmar innan det var dags att åka hem igen. Stort tack igen, Gotland.. även om vi sagt att nästa år blir det ingen tävling på Gotland av olika anledningar så hoppas jag att jag får chansen att se Gotland igen även nästa sommar.

I år har vi med oss Denise, William och Thea till Gotland. Vi ska alla dela husbil och det ska bli jättemysigt. Thomas och Nathalie kommer om några dagar och möter upp oss när det blir dags att åka till folkracebanan för veckans tävling.

Vi började semestern med ett dygn på Snäck camping där vi fick en jättehärlig plats nästan ända nere på stranden.

Thea frös och ville inte bada, men William är ett äkta blötdjur och badar helst både mycket och länge :-). Vi andra höll med Thea att det var lite ruggigt i luften.

På kvällen satt vi på restaurangen och tog varsin drink innan de kyliga vindarna fick oss att gå tillbaka och värma oss i husbilen.

I veckan som var så stod det en tripp till Krokom i Jämtland på agendan. Micke och Thomas skulle köra folkracetävling på en, för dom, ny bana och jag såg min chans att få åka till fjällvärlden och njuta av lite natur.

Micke jobbar ju på oljeplattform och den här veckan blåste det så hård vind att helikoptrarna inte kunde lyfta och hämta hem dom. Det slutade i ett sent beslut att Micke skulle flyga från Trondheim till Åre så skulle vi hämta honom där.

Det började då med att Thomas och Nathalie åkte i sin bil med folkracebilen på släp och jag åkte själv i vår husbil. Vi åkte hela sträckan hemifrån och till Östersund i ett svep innan vi stannade mitt i natten för att sova några timmar. När vi vaknade och diskuterade vad vi skulle hitta på fram till vi skulle hämta Micke så tyckte Thomas att vi lika väl kunde parkera folkracebilen i depån och åka och hämta Micke i Trondheim istället.. sagt och gjort så blev resan ca 25 mil enkel resa till för oss :)). Men vilka vyer vi fick uppleva längs vägen.. jag fick se snöklädda fjälltoppar när vi kom in i Norge *tjohoooo*

När vi hämtat Micke så gick vi in på norska matbutiker och köpte äkta norskt kneippbröd och lefsa.. MUMS, det är två brödsorter som jag gillar mer än något vi har här i Sverige.

På vägen tillbaka till Krokom så stannade vi till vid Tännforsen utanför Åre, så otroligt magiskt. Sedan fortsatte resan tillbaka mot Krokom och några dagars folkrace vilket var jätteroligt och trevligt.

Att bo bara några kilometer bort från ett berömt café är inte alls tokigt..

Mamma, pappa, Thomas, Nathalié och jag tog en cykeltur till Forsby kvarn för att fika. De har magiskt gott fika, men (i mina ögon) ganska dåliga öppettider. Jag skulle önska att de hade öppet på morgonen/förmiddagen på helgerna, och gärna någon kväll i veckan så att det finns större möjligheter till en gofika även för oss som bor långt ut på landsbygden.

De serverar också väldigt god mat, säger de som har provat. Det är mer åt lite fine dining och med relativt specifika råvaror och jag är nog lite för “vanlig” för att det ska locka mig, men det ser väldigt trevligt ut.

Jag tog deras prisbelönta citronbulle – den är så galet god – och jag njöt till fullo. Jag har inte skrivit något alls om det i bloggen, men i februari tog jag på allvar tag i min viktnedgång då jag kände att jag spårat ur helt och hållet, och har nu gått ner en hel del redan.. och att försöka hitta balans genom att få njuta av godsaker samtidigt som man vill att vågen ska vara på ens sida.. det är en svår ekvation, men jag har lovar mig själv att detta inte är en diet utan en långsiktig lösning och då måste det få vara godsaker med på resan. Det kommer ju alltid finnas tillställningar, julfiranden, midsommarfirande, fika på jobbet osv.. och det tänker jag inte att jag ska avstå, men däremot begränsa. Så.. lång story.. hurusomhelst så njöt jag av min goda bulle.

I deras trädgård finns det så fina rosbuskar, en damm, en liten fors.. det är verkligen en äkta kvarnmiljö och jag måste säga att jag är inte avundsjuk på hur fint de bor.

När vi skulle cykla hem så valde vi den låååånga vägen hem, och vi hittade en grusväg genom ett stenbrott och där fanns de största smultronen jag någonsin sett, och det fanns väldigt många så vi stannade en bra stund och mumsade, innan vi fortsatte hemåt. När vi kom hem var rumporna bra ömma, men åh vilken härlig dag vi fick!

Den här midsommaren var jag ensam hemma, vilket var rätt skönt efter lång tid med husbyggande. Thomas och Nathalie var också hemma så vi började dagen med att plocka blommor och gjorde varsin midsommarbukett.

Vi fixade lite midsommarlunch i all enkelhet.

En varsin midsommarkrans gjorde vi som vi sedan hade på oss när vi cyklade till bygdegården för lite firande.

Vi avslutade firandet på Thomas och Nathalies veranda, med frozen cheesecake, jordgubbar och bubbel. Det blev en riktigt härlig dag.

Vårt hus känns som ett totalt kaos, nu när det byggs överallt. Det byggs fönsterfoder, det läggs golv, det snickras trappa, det monteras köksö… absolut inget är där det ska.

Då kände jag att jag fick panik och röjde järnet så jag i alla fall fick fram ett städat vardagsrumsbord och ett köksbord utan sågspån och skruvdragare. NU kan jag i alla fall andas på en liten yta av huset, det känns skönt!

Att få vara med och uppleva Williams första skolavslutning kändes så stort.. älskade älskade barnbarn, som är så känslig, så go, så intensiv och den underbaraste pojken.. jag hoppas att du kommer få en fin skolgång och lär dig massor av spännande saker. Till hösten börjar du ettan, på “riktiga skolan” som du säger.

Lilla Thea tyckte det var roligast att skrämma oss genom att springa i full fart nerför grässlänten och på trottoaren inne på skolgården.. jag såg bara risken med att ramla pladask så vi var allt lite oense när hon inte fick springa, men hon vände bara och så skrattade hon och sprang iväg igen.. bustroll nummer ett :-)