På senare tid har jag börjat måla akvarell igen. På riktigt den här gången. Plockat fram färgerna, köpt några nya (okej, kanske fler än några…) och faktiskt satt mig ner och målat.

Det är något väldigt avkopplande med att sitta med penseln och bara fokusera på färg, vatten och papper. Eller som Sarah Cray (en av mina stora inspirationskällor, som också har en betald tutorial för bilden i inlägget) säger.. just put paint to paper. Hjärnan får liksom vila från jobb, måsten och allt annat som snurrar runt där inne. Samtidigt är det ju extremt prestationskrävande när man vill att det ska bli bra direkt. Akvarellfärger gör lite som dom vill och ibland blir resultatet ungefär noll procent som jag hade tänkt mig.

Men det är också det som är roligt. Jag vill bli bättre, lära mig mer om färger och blandningar och framför allt försöka hitta min egen stil. Inte måla perfekt, utan måla sånt som känns som jag. Just nu dras jag mycket till natur, landskap, lite mörkare färger och gärna en liten gnutta magi.

Det känns faktiskt väldigt kul att ha hittat tillbaka till skapandet igen. Nu längtar jag bara tills övervåningen i huset blir klar så jag får flytta upp sängen till sovrummet och jag kan få börja inreda mitt pysselrum :-)

Efter att ha njutit av ett dygn på Snäck, två dagar på Kneippbyn med barnbarnen, en veckas folkrace så var det nu dags att åka hem. Vi alla är ganska trötta och barnen och Denise längtar hem till Adam, men först tar vi en tripp in i Visby för att invänta båtfärden hem.

Vi alla samlades och tog en fika på café i ruinerna, så otroligt fint det är inne i Visby. Ungarna kunde springa fritt och busa på innergården då det inte var några andra än vi där just då så de störde ingen.

Rosorna var så magiskt vackra och luktade så gott. Gott var fikat också.. jag njöt till fullo av en kanelbulle (ÄLSKAR kanelbullar) och sen satt vi bara och hade det gott i solen.

Vi passade även på att gå till Fenomenalen Science center som är som ett mini-TomTits.. vi alla gick loss på alla utmaningar och roliga saker där inne och det var inte jättelätt att få med barnen därifrån när vi skulle gå.

När det började bli kväll så stod jag och William och tittade på havet innan vi alla åkte och parkerade husbilen för att sova några timmar innan det var dags att åka hem igen. Stort tack igen, Gotland.. även om vi sagt att nästa år blir det ingen tävling på Gotland av olika anledningar så hoppas jag att jag får chansen att se Gotland igen även nästa sommar.

Att bo bara några kilometer bort från ett berömt café är inte alls tokigt..

Mamma, pappa, Thomas, Nathalié och jag tog en cykeltur till Forsby kvarn för att fika. De har magiskt gott fika, men (i mina ögon) ganska dåliga öppettider. Jag skulle önska att de hade öppet på morgonen/förmiddagen på helgerna, och gärna någon kväll i veckan så att det finns större möjligheter till en gofika även för oss som bor långt ut på landsbygden.

De serverar också väldigt god mat, säger de som har provat. Det är mer åt lite fine dining och med relativt specifika råvaror och jag är nog lite för “vanlig” för att det ska locka mig, men det ser väldigt trevligt ut.

Jag tog deras prisbelönta citronbulle – den är så galet god – och jag njöt till fullo. Jag har inte skrivit något alls om det i bloggen, men i februari tog jag på allvar tag i min viktnedgång då jag kände att jag spårat ur helt och hållet, och har nu gått ner en hel del redan.. och att försöka hitta balans genom att få njuta av godsaker samtidigt som man vill att vågen ska vara på ens sida.. det är en svår ekvation, men jag har lovar mig själv att detta inte är en diet utan en långsiktig lösning och då måste det få vara godsaker med på resan. Det kommer ju alltid finnas tillställningar, julfiranden, midsommarfirande, fika på jobbet osv.. och det tänker jag inte att jag ska avstå, men däremot begränsa. Så.. lång story.. hurusomhelst så njöt jag av min goda bulle.

I deras trädgård finns det så fina rosbuskar, en damm, en liten fors.. det är verkligen en äkta kvarnmiljö och jag måste säga att jag är inte avundsjuk på hur fint de bor.

När vi skulle cykla hem så valde vi den låååånga vägen hem, och vi hittade en grusväg genom ett stenbrott och där fanns de största smultronen jag någonsin sett, och det fanns väldigt många så vi stannade en bra stund och mumsade, innan vi fortsatte hemåt. När vi kom hem var rumporna bra ömma, men åh vilken härlig dag vi fick!

Att få vara med och uppleva Williams första skolavslutning kändes så stort.. älskade älskade barnbarn, som är så känslig, så go, så intensiv och den underbaraste pojken.. jag hoppas att du kommer få en fin skolgång och lär dig massor av spännande saker. Till hösten börjar du ettan, på “riktiga skolan” som du säger.

Lilla Thea tyckte det var roligast att skrämma oss genom att springa i full fart nerför grässlänten och på trottoaren inne på skolgården.. jag såg bara risken med att ramla pladask så vi var allt lite oense när hon inte fick springa, men hon vände bara och så skrattade hon och sprang iväg igen.. bustroll nummer ett :-)