Äntligen så fick vi till en helg där vi tog paus från röjning av tomt osv, packade husbilarna och åkte på en roadtrip till Malingsbo och Kloten för lite höstmys, fiske, grillning osv. Men resan startade med ett minst sagt otäckt äventyr…
Vi åkte på kvällen, det var mörkt, det hällregnade och sikten var nästan noll.. på den stora vanliga vägen! Pappa hde fått tips av en bekant att längs en grusväg i skogen fanns det jättefina platser att ställa husbilen på och där man kunde sitta och grilla i gapskjul vid vattnet.. så sagt och gjort gav vi oss på att leta fram de platserna. Vi kom fram till en okänd väg och där satt en gammal vägbom som inte blivit stängd på många år så det verkade vara rätt väg enligt tipsen. Sen gick det utför…
Vägen blev bara sämre och sämre, det var rejäla kurvor, uppförsbackar där regnet hade urholkat vägen och till råga på allt så var det en mindre ravin på ena sidan om vägen och sjö på den andra, och jag som körde var livrädd, och inte kunde jag ju stanna heller för då vete sjutton om vi hade kommit framåt igen. Husbilen bara spann loss i regnfårorna, slirade i sidled mot kanten av vägen.. och när vi väl kom ut på landsvägen igen och på fast mark så stannade jag husbilen direkt, klev ur och skakade som ett asplöv och tårarna bara rann. Fy sjutton!!
Dagen efter så började vi med en långpromenad i skogen vilket var jättehärligt. Ganska blött och höstkyligt men åh så mysigt!!
Mot eftermiddagen så stannade vi på en supermysig ställplats precis intill en liten sjö. Där satt vi länge länge vid vattnet och höll elden vid liv. Vi fiskade, löste korsord, grillade korv och bara myste ända tills det blev alldeles för mörkt för att sitta kvar, då gick vi in och spelade kort. Det var en skön dag i jämförelse med gårdagen :-)
Sen så började otäckskänslan igen.. natten till söndag så tyckte jag att jag hörde oljud i bodelen av husbilen (vi har en jalusidörr till sängen som vi stänger under natten) och jag bad Micke titta så vi inte hade fått in en mus som levde rövare, men han kunde inte hitta något. Jag drog täcket över huvudet, lade mig på Mickes arm och somnade om.
På morgonen skulle jag bädda sängen och hämtar då överkastet som låg i soffan, och vad hoppar rakt upp framför ansiktet på mig då tror ni.. jo, en MUS!!!! Jag höll på att svimma, för ni som känner mig vet att jag har en onormalt stor musfobi som gör att jag i princip slutar fungera som människa om en mus kommer i närheten av mig. Musen hoppar upp i vår säng och gömmer sig, jag drar på mig tofflor och springer över till mamma och pappas husbil och gråter hejdlöst, pappa får hjälpa Micke att jaga ut musen som inte vill springa ut utan röjer runt bland kuddar och täcken.. men till slut så intygade dom att den var borta. Jag var inte helt övertygad och satt på helspänn hela vägen hem.
Det här var allra första gången som jag kände att det här med husbil.. är det verkligen nåt jag vill fortsätta med. Men jag lovar, den tanken kommer inte komma igen för jag ÄLSKAR vår husbil och det livet. Snarare vill jag åka ännu mer husbil framöver!!
