Jag blev så himla inspirerad av Sara Rönne när hon skriver om att göra mer. Det tänker jag ta tillvara och utmana mig själv med utan att det för den skull ska bli några måsten eller orealistiska saker som ser bra ut på papper men som inte passar min personlighet, vår vardag eller för den delen, plånboken. I början av nästkommande månad ska jag se om jag nådde målet.
Jag tänker att jag ska:
Läsa minst två böcker
Ge oss ut i skogen och laga mat som inte är grillad korv med bröd
Måla en akvarelltavla i A3-format som ska hängas upp på väggen
Sälja min systemkamera och köpa en liten kompaktkamera
Fotografera en väg i skogen med snöiga träd, i nattmörkret
Genomföra minst 15 promenader, oavsett längd eller tid
Hänga på fikadejt med väninna/väninnor, på café eller hemma-hos-någon
2023 var ett år som sprang förbi lite för fort känner jag. Det fanns en del utmaningar som tagit energi från mig. Jag har haft problem att få kroppen i balans efter min hysterektomi och jag går upp i vikt, jag tappar mycket hår, jag är stel i leder, ömma fötter och energin går lite på sparlåga.
Jag har genomgått lite förändringar på jobbet och med uppköp av vårt företag så har det kommit många nya kollegor, många nya direktiv och processer som ska samköras. Jag fick ny chef i oktober och med det kom stora förändringar som jag behöver förhålla mig till, men som jag ser som positivt för mig ändå och hoppas att jag kommer att få utvecklas och växa och bara känna massor av positiva vibbar i teamet.
Till sist så är det vårt älskade hem där vi båda verkligen älskar vårt gamla sekelskifteshus, men ingen av oss har riktigt tid och energi till att underhålla den stora naturtomten som ligger i två nivåer med stora träd, gamla träd som sprider sig snabbare än vi hinner med och på vintern utmanar tomten oss ännu mer genom att vi knappt kommer upp för backen med våra bilar. Vår husbil kommer inte upp och får stå nere vid stora landsvägen vilket känns mindre bra.
Dessutom har jag ju utvecklat en sjukt jobbig fobi för möss vilket också gjort att jag känner mig så pass otrygg att vara hemma själv när Micke är i Norge att jag faktiskt numera inte alls bor i huset när han är i Norge och jobbar, utan jag bor mestadels hos mina föräldrar i ett av deras gästrum, som numera benämns som “Ulricas rum”. Vi har det supermysigt tillsammans men det är ju inte riktigt så det ska vara när man är över 50 år, eller hur!
Så… vad gör jag åt det här nu då?! Jo, det är där årets ledord VÄLMÅENDE kommer in i bilden. Jag har satt upp några inre mål och visioner som jag vill uppfylla. Vi ska så smått börja motionera mera för att bli lite mer starka och få mer energi. Inga stora flådiga mål men mer promenader och lite mer frukt. Där börjar vi, inte mer än så.
Jag ska också ägna mer tid åt det jag vill göra, som att måla akvareller och läsa böcker. Jag ska hitta ett sätt att ha detta med mig på resor etc så jag alltid kan ta fram det. Jag vill att det ska komma naturligt, göra det små korta stunder då och då och utan någon press på prestation eller resultat. Bara avkopplande!!
Jag har också påbörjat en resa mot att byta bort min ena stora kamerautrustning mot en liten kompaktkamera som kan ligga i fickan på jackan. Bra bilder är en stor passion, men släpa på en stor kamera börjar jag tröttna på rejält mycket. Jag märker att jag fotar mindre och mindre och kanske kan detta vara något som gör att jag tar med kameran lite oftare. Det är värt ett försök i alla fall.. för att blogga vill jag fortsätta med. Det är en dagbok för mig och hela min familj, där vi kan gå tillbaka och läsa vad som hänt genom åren och månaderna. Jag är absolut ingen influencer och bloggar inte för kommersiellt bruk utan bara för att jag tycker om att skapa inläggen och kunna minnas våra gemensamma upplevelser.
Jag tänker inte förodla dahlior och annat i år, utan köpa färdiga plantor. Det är inte så jag vill göra, men jag känner att det får bli så i år, jag vill ägna energin åt andra saker i vår. Det finns så många färdiga plantor som fungerar utmärkt och blir minst lika bra och fina när de växer. Jag har ju förmånen att ha både en mamma och en nära väninna som jobbar på handelsträdgårdar så jag ska nog få till det bra ändå :-)
Vi ska resa ännu mer med husbilen, med vänner och för oss själva. Att stanna vid en liten sjö och tända eld i eldkorgen, läsa en bok medan Micke fiskar och sen äta och dricka gott i skymningen.. japp, det är faktiskt ett mål som både Micke och jag delar. Det är något han uttryckt att han också vill ha mer av, husbilslivet. Vi hoppas såklart få dela det med andra likasinnade och just nu pushar vi en familj i vår närhet till köp av deras första husbil.. ni vet vilka ni är och vi ser såååå mycket fram emot att det ska hända :-)
I samband med detta så tänker vi båda att vi kommer få mer tid och energi för att umgås med våra vänner. Mer grillkvällar, mer chill, mer härliga kvällar med samtal om livet över ett glas bubbel, mer resor tillsammans..
Till sist så har vi tagit beslut om att vi kommer att sälja vårt älskade hus och flytta någon annanstans. Vi älskar verkligen vårt hus och om det gick att lyfta huset och flytta det till en annan plats så hade vi gjort det direkt.. men vi kommer helt enkelt att börja leta efter något liknande, men på annan plats. Vi vill ha en mycket mycket mindre tomt som är mer lämpad för det vi söker. Micke vill ha en lada eller maskinhall för folkraceverksamheten och jag vill kunna sköta trädgården själv, med odling, underhåll och så vill vi ha husbilen närmare huset. Jag vill också bo i en by där jag känner större trygghet att vistas själv hemma och vi vill båda bo kvar i den bygd där vi nu bor för att bevara närheten till mina föräldrar och båda våra barn som numera bor väldigt nära. När detta händer vet vi inte, för kriterierna för nytt boende måste ju uppfyllas, priset ska vara rätt och så.. men min dröm är att det sker under 2024. Så alla ni som bor i Fjärdhundra.. något tips?
Allt detta kombinerat tänker jag att det ska bidra till ett välmående i kroppen och själen. Håller ni med mig?
Halloj måndag och sista februari – om några timmar säger vi hejdå till vintern i almanackan och i morgon är det officiellt vår.. i alla fall på papperet. Men innan vi kliver in i den sidan i kalendern tänkte jag att vi kan kika på hur förra veckan såg ut.
Som i stort sett hela Sverige så hade vi snöstorm i måndags och tisdags och på knappt ett dygn ramlade det ner nästan 40 cm snö på vissa ställen. Inne i uterummet var det spännande att se när snön fastnade på rutorna och virvlade runt utanför. I trädgården såg det mer ut som att vi bodde i Västerbotten än Uppland :-)
Jag fick hem ett repair kit med både schampoo, balsam, torrschampoo och serum från Antonio Axu i present, tusen tack för det. Jag kommer att komma med en längre recension när jag provat det några gånger men redan nu efter första gången kan jag känna att håret är mjukare och faktiskt lite mindre frissigt så jag har stora förhoppningar att mitt hår ska återhämta sig lite efter alla hormonellt skit som satt stora spår på min kropp. Jag ska även beställa till en anti-frizzkräm som jag hoppas mycket på :-)
Onsdag och Torsdag gick åt till att jobba och sen köra intensiv dansträning inför våra vårkonserter (ni kommer väl och lyssnar, biljetter köper ni här!!) och i fredags var jag ledig och när jag skrev det här så visste jag inte vad dagen skulle innehålla. Nu vet jag att Micke och jag hängde med mina föräldrar på marknad i Sala, gick ut och fikade i solskenet och på kvällen landade vi i vardagsrummet med en middag bestående av nybakt tunnbröd, varmrökt lax och kräftröra som vi köpte på marknaden. Sååå mysig kväll!
I lördags var det dags för släkten att komma på födelsedagsfirande och det bjöds på smörgåstårta och marängtårta som mamma hade bakat. De första gästerna kom redan kvart över tio på förmiddagen och de sista gick hem runt elva-snåret på kvällen. De två yngsta besökarna var knappt ett halvår gamla och den äldsta i 74-årsåldern så det var en magisk mix, det var 100% fest och kaos och jag var totalt överväldigad av alla fina presenter och att så många ville vara en hel lördag hemma hos oss. Vi satt i uterummet hela dagen och det var första gången för säsongen, ljuvligt!!
På sena kvällen åkte Thomas och köpte McDonalds åt oss som var kvar och ja.. jag är bara så glad att jag har sån fin familj och fina vänner.
Igår var det då söndag och vi började med att åka och fira våra vänners dotter Fanny som fyller 18 år, sen var det dags att pussa hejdå till Micke som åker tillbaka till Oslo för hans, just nu, sista 12 dagar där. Efter det börjar han jobba i Stavanger, så nu kommer vi bara att träffas EN enda dag fram till och med den 30 mars *snyft snyft*.
Jag ägnade eftermiddagen åt att dammsuga genom garderoben efter kläder till kommande konserter så nu ska de visas upp för vår klädansvarige och se om det blir godkänt. Nu måste jag bara komma ihåg att lämna in stövletterna på lagning då de gick sönder under förra konsertomgången :-)
Och vips så var den veckan slut och det är måndag igen.. och snart vår hörrni! Jag har lagt ut ett inlägg på Instagram om vad jag känner och tänker inför det hemska som händer. Läs gärna mer där och följ mig väldigt gärna där då jag blir så glad för alla som hälsar på och tittar på mina bilder och följer min vardag. Pussåkram till er alla!!
Min absoluta favoritparfym kostar en smått orimlig slant och jag lovar att om jag kunde krama ur de sista dropparna ur röret så skulle jag gärna göra det. Jag vet däremot att min man älskar när jag doftar som en mystisk skog för han köper den gärna till mig när den är obotligt slut. Och visst är det väl så att det är helt OK att få känna sig lite extra vacker genom att klä sig med en doft?!
Älskar när han smyger upp bakom mig, håller om mig, drar undan håret och kysser mig i nacken. Då är jag tryggast i världen.
Den kan användas av både tjejer och killar och har bland annat toner av bergamott, rökelse, tallbarr, bärnsten och sandelträ.. skog, mystik och natur..
Gypsy Water är en romantisk hyllning till romernas traditionella livsstil och bygger på en fascination för deras myter och berättelser. Doften från den rena jorden, de djupa skogarna och lägereldarna framkallar en drömlik bild av en fri och färgstark livsstil i samklang med naturen..
När jag för en tid sedan pratade med mamma om att det finns släktforskning gjord i mammas släkt och att jag gärna ville läsa den, så berättar hon att vi härstammar från gamla romarsläkten. Lite kul var det allt och kanske var det just därför denna doften och jag föll för varandra :-). TACK älskling för den bästa doften någonsin 💖
Jag är på benen… så gott som i alla fall. Jag gjorde min fullständiga hysterektomi fredagen den 22 januari och i torsdags orkade jag äntligen ta en dusch och igår tog jag min första promenad utomhus. Det är fanimej ingen dans på rosor att återhämta sig efter en operation..
Micke har varit hemma från Norge några dagar men i torsdags fick han lov att åka tillbaka för att hinna tillbaka innan Norge stängde gränserna även för veckopendlare, så då hade jag den stora förmånen att kunna få en väska packad och så flyttade jag hem till mina föräldrar tills jag känner att jag klarar att bo själv igen. Som många av er säkert vet så efter en sån här operation så får jag under de fyra första veckorna inte bära något tyngre än en kopp te och en smörgås typ.. och köra bil får jag inte heller göra.. så att bära ved för att få värme, handla och allt sånt där vardagligt.. näe det gick inte så bra ju.
Jag är mer än oändligt tacksam och har en stor förmån av att ha unga föräldrar som bor bara 2,5 km ifrån mig så jag kan få den här hjälpen när jag har en man som jobbar utomlands. Jag har många gånger under den här tunga veckan tänkt på alla människor som inte har det skyddsnätet.
Nu har jag tagit bort agrafferna i mina fem titthål och operationen har gått jättebra, och jag har lovat mig själv att låta återhämtningen få ta tid och absolut inte pusha mig för hårt. Om inte annat så fick jag den ordern av läkarna då det var lite bråkigt att få bort allt som satt fast i muskler och vävnader.. men nu är det borta. Nu väntar en tid av att vänja sig med att komma in i klimakteriet och se om blodvärden och annat blir bättre. En spännande tid.
I morse var första gången som jag öppnade min egna dator, men de senaste dagarna har jag ändå orkat surfa på telefonen och det kliar i shoppingfingret när man har ont och tråkigt :-). Jag har börjat planera för våren, investerat i lite fina krukor, ett par fina sommarklänningar och lite småsaker :-)
Nu sitter jag här i soffan, fått datorn placerad i knät och mina föräldrar pysslar med frukosten. Solen är på väg upp och idag ska jag ta en ny promenad och kanske orkar jag åka med när mina föräldrar ska åka och handla. Det känns ändå som att det kommer bli en skön lördag.
TACK alla fina ni som kikar in här varje dag. Ni betyder allt för mig. Nu.. frukost, sen lite vila för nu stretar det ordentligt i magen..
Foto: Bilderna tagna med iPhone på promenaden bakom mina föräldrars by
Låt mig bara börja med att om du inte vill läsa om kvinnliga hälsoproblem så scrolla vidare :-). När jag kom hem var jag tvungen att ta en långpromenad och nu har jag parkerat mig på altanen, läst igenom informationen jag fått under dagen och känner mig helt matt.
När jag var 10 och ett halvt år, på sommarlovet i tredje klass, fick jag min mens för första gången. Jag kan inte säga att jag minns riktigt hur det var då, men jag förmodar att jag hade det lite tufft även då. När jag började mellanstadiet kan jag minnas att jag ganska ofta var hemma från skolan för att jag hade mensvärk och blödde kraftigt. Att använda bindor på den tiden var knappast vare sig säkert eller osynligt direkt och jag kan minnas att jag blev lite retad av andra tjejer och killar då jag var bland de första tjejerna i klassen att få mens.
I högstadiet började jag få rejäla problem, med magkramper och enorma blödningar, och kramper i ändtarmen som fick ögonen att gå i kors av smärta. Det här höll i sig i många år och jag skulle önska att det gick att räkna hur många tamponger, bindor och värktabletter jag har gjort av med genom åren.
När jag fick barn så blev det lite bättre och även om jag hade ont och blödde ganska rejält så klarade jag av att jobba och kände att det inte var några större hinder i vardagen av att vara kvinna. Jag hade då fått veta att jag bara hade en äggstock och äggledare sedan födseln, så det förklarade lite varför jag hade mer ont varannan månad.
2012 gjorde jag min gastric bypass-operation och gick ner nästan 50 kg i vikt och då började helvetet på jorden för mig. Ändtarmskramperna kom tillbaka med full kraft, blödningarna tilltog och smärtorna var värre och värre för varje gång. Nu började jag även få problem även vid ägglossning och jag började även känna av PMS som var något helt nytt för mig, och kände mig nedstämd och jättekonstig inför varje menscykel. Det tog mig några år att förstå varför jag mådde så galet konstigt ibland och kunde relatera det till någon form av PMS. Idag förstår jag varför jag helt plötsligt får jätteskumma och destruktiva tankar, blir nedstämd och mår verkligen jättemärkligt och tar ingen notis av det utan intalar mig själv bara att det går över om ett par dagar.
Detta har sedan dess blivit värre och värre. Blödningarna är fruktansvärda. Även om jag har använt den största tampong som finns och binda som komplement så har jag många gånger fått åka hem från jobbet i panik då det verkligen helt ärligt runnit längs benen så kläderna varit totalt nedblodade. Det är levrat blod som kommer stötvis så magsmärtorna innan det släpper är vedervärdiga och kramperna i buken har nästan tagit musten ur mig. Som referens kan jag berätta att om jag använt den största tampongen som finns och inte bytt minst var 45:e minut så har det varit kört. Då är det klädbyte som gäller. Och så har det varit varje gång, i två dygn ungefär innan det börjar klinga av. Totalt har jag haft mens 7-8 dagar varje månad.
Jag sökte för detta hos gyn och har fått prova olika hormonella behandlingar men hormoner funkar absolut inte bra på mig. Att sätta in en spiral har varit otänkbart då jag blödit så mycket plus att det har upptäckts att jag har stora myomer (muskelknutor) på livmodern så de kommer inte åt att sätta in en spiral. Att operera mig var uteslutet då det ansågs att jag var för ung och att kvinnokroppen är något vi ska behålla vår varma relation till.
Jag kan med lätthet säga att relationen till mina kvinnliga inre organ är inte direkt kärleksfull faktiskt.. hur elakt det än må låta. Att varje månad inte veta om jag kan gå på ett möte som tar mer än en halvtimme utan att behöva ursäkta mig och springa iväg på toa, att förnedrande behöva förklara för kollegor och vänner hur läget är, att få sån vedervärdig ischiasvärk pga myomet som trycker på alla nerver så jag inte ens kan röra mig (på riktigt faktiskt), att äta långt långt mer värktabletter än vad som är tillåtet och hälsosamt för att ens kunna ta mig ur sängen och ha ändtarmskramper som gör att svetten rinner och jag är redo att ge upp.. bara för att ha en jädrans livmoder i kroppen..
När jag senast blev ivägskickad till gyn av en av mina allra närmaste vänner Marika som såg att jag höll på att gå under jorden av alla besvär så fick jag beskedet att jag hade tre stora myomer på livmodern, varav den största var 7×9 cm stor och livmodern var så pass förtjockad att den var lika stor som på en gravid kvinna i vecka 17. Vid det här laget har jag varit på gyn och försökt få hjälp 4-5 gånger och varje gång fått veta att man inte vill göra någon operation.
Nu fick jag en läkare som lyssnade på mig och skickade en remiss med en stark önskan om att få göra en operation och poängterade i remissen att en ablation, att bränna och skala bort myomet och sätta in en hormonspiral inte var tänkbart, men även nu fick jag beskedet att jag borde värna om min kvinnokropp och prova hormonspiral för att behålla mina organ så länge som möjligt. Nu var argumentet istället att jag var så pass gammal så att jag snart BÖR komma in i klimakteriet och då FÖRHOPPNINGSVIS slippa alla mina symptom och besvär.
Min läkare hörde min panik i rösten och sa att hon skulle ringa till gynmottagningen på Akademiska och beskriva läget, och jag fick till slut en kallelse till överläkaren för bedömning.
När jag kom dit i morse så var utgångsläget och läkarens önskan att jag skulle i alla fall överväga en hormonspiral och att de skalade bort myomet. Då rann tårarna utan att jag kunde stoppa det och jag sjönk ner och sa bara att jag orkar inte mer. Jag orkar inte leva så här längre. Då ändrade läkaren sitt förhållningssätt och ville göra en ny undersökning vilket jag såklart inte kan säga nej till. Då hade det stora myomet växt ännu mer och hon sa att en operation är det enda som hjälper mig nu. Då grät jag ännu mer och hade inte Corona-reglerna funnits så hade hon fått en stor kram.
Hon berättade också att även om det inte tidigare gjorts en riktig undersökning på mig så var hon säker på att det jag lidit av i många många år är endometrios, vilket jag försökt få bekräftat men de flesta läkare har sagt att det kan man leva med så det är inte nödvändigt att få det bekräftat på det viset.
Jag fick bli inskriven direkt, träffa narkosläkare och göra röntgen på buken så nu är jag redo och väntar bara på ett operationsdatum för att göra en fullständig hysterektomi. Livmoder, äggstock, äggledare och alla myom ska opereras bort och jag vet att det finns risker och jag vet att klimakteriebesvären knackar på dörren, men jag är 100% redo. Och oändligt tacksam för att jag äntligen blev lyssnad på och kommer få hjälp.
Så.. det var en intim, utelämnande och ärlig historia från min vardag. Jag ber om ursäkt om den kändes mindre trevlig att läsa men jag tror att många kvinnor lider av samma problem som jag. Gör du det så berätta gärna om du vill. Jag tror att vi tillsammans kan hjälpa andra!!
Ser ni vilket magiskt morgonljus vi får in i huset?! Solen går upp över åkrarna på andra sidan vägen och det verkligen flödar in genom fönstren, och ännu mer ska det bli när vi fällt färdigt alla döda träd som ska ner vid vägkanten.
På kvällen har solen hunnit runt huset ett varv och flödar in genom sidofönstren så att titta på TV är nästan omöjligt :-). Men jag gillar det!! Det är något jag saknade mest från vårt radhus inne i stan, att få in dagsljus genom fönstren.. så det är bara härligt!
PS! Om ni tycker tavlan sitter konstigt på väggen så håll ut.. det är fler tavlor på väg upp där så inom kort är det en hel tavelvägg :-)
I matsalen kommer det att flöda in ännu mer när träden försvinner för det är här som de hänger in närmast över huset, så här kommer det bli så fin utsikt sen :-). Igår fick vi hjälp av våra nära vänner Marika och Anders att börja ta ner stora träd och vi fick nog ner 8-9 stycken stora björkar innan värmen tog kål på oss alla, men mest Anders som höll i motorsågen och jobbade allra hårdast av oss. Vi fortsätter en annan dag!
Nu när jag publicerat detta är jag på väg till Uppsala för en bedömning och jag ber er som läser här inne att hålla tummarna stenhårt för min skull nu på förmiddagen. Jag har kämpat i 5-6 år för en operation och jag har aldrig kommit så här långt som idag, men nu är det sista instansen för ett godkännande eller ett avslag, så jag är rent ut sagt skitnervös för hur det ska gå. Jag lovar att berätta mer i ett separat inlägg om vad och varför.
… och 21 andra livsnödvändiga saker, skriver Martina Haag i sin superbraiga bok Heja Heja, om sin resa mot att börja springa maratonlopp. Nu ska inte jag börja springa något maratonlopp, även om jag faktiskt har sprungit Tjejmilen (1 mil) en gång, Göteborgsvarvet (2,1 mil) en gång och Vårruset (5 km) med olika sätt några gånger.
Däremot så har jag i ungefär 1,5 års tid sagt att jag vill komma i form och få bort mina sista kilon efter min Gastric Bypass som jag gjorde för 8 år sedan nu. Jag har ca 10-12 kg kvar till min egna önskade vikt, men 8 kg kvar till den målvikt som min läkare satte upp för mig inför operationen.
Jag mår på riktigt väldigt dåligt av att se mig själv på bild och jag vet att jag ska älska min kropp och mig själv, och jodå, efter att ha gått ner ca 50 kg så ÄR jag jätteglad och nöjd, men det skaver ändå att jag är en liten rulta.. jag vill gå ner dom sista kilona också och jag behöver det för mina leder och muskler som tyvärr inte mår så bra. Jag är jättestel, jag är svullen av vätska och det känns tungt att gå och röra mig och DET är inte bra.
När mina fina vänner Katarina började skriva om sin resa och egna utmaning, och Tina likaså.. då kände jag att något knöt sig i magen. Lika mycket som jag blev och är superglad och enormt peppande för deras resa mot nya mål så kändes det så jobbigt att jag inte kommer upp på den där banan som jag började för en tid sedan. Vad hände på vägen? Det vet jag inte riktigt, men nu känner jag att det var dags att skriva om det här öppet och kravla mig upp ifrån trottoarkanten och upp på vägen igen. Den rätta vägen. Jag tänker hämta inspiration hos dem!!
Inga dåliga samveten utan bara sund glädje
Och.. bara för att göra det på ett lite mer sunt sätt för mig så ska jag inte tänka att det måste ske på Martina Haags vis med rätt utrustning osv.. utan jag kan ta en promenad direkt efter jobbet, i mina chinos och t-shirt istället för att känna att jag måste gräva fram träningskläderna och löparskorna. Det måste vara enkelt! Jag ska inte sätta upp några förbud utan hitta det som funkar för mig och inte för någon annan.
Vill ni hjälpa mig och vara med på resan så blir jag mer än glad :-).
Jag är något av en periodare när det gäller att läsa böcker och skulle nog inte säga att jag läser mer eller mindre någon säsong på året, men just nu är jag inne i en bokperiod och har precis läst ut den här boken om en bokhandel på Riverside. Det var en riktigt feelgood-bok som jag inte kunde släppa förrän den var slut :-)
Till sommaren har jag laddat upp med en hel del böcker och även fått låna en hel bokserie av en kompis så nu ska här läsas. Dessa tre böcker här ovan kan jag varmt rekommendera, jag kommer att återkomma med recensioner framöver.. men läs om en mystisk bokcirkel, en härlig liten bokhandel eller en skum klockmakare.. jag lovar mycket skön läsning!
Nu har jag slappat en bra stund, men nu är det dags för en cykeltur innan odlingarna ska vattnas och sen blir det lite läsning innan sängdags :-)
Har ni smakat på granskott, i sallad eller gjort sirap på dem? Det har inte jag, men jag måste prova. När man har en stor gran vid vägen som var full med skott så måste det ju testas :-)
Recept på granskottssirap:
Du behöver: 1 liter granskott 1 liter strösocker
Gör så här: 1. Plocka årets späda granskott som är ljusgröna i topparna på våren och försommaren. Tänk på att fråga markägaren om lov! 2. Varva granskott med sockret en burk med lock och ställ i ett soligt fönster. När sockret smält rör om någon gång i veckan. Låt stå i ca 3-4 veckor, så har sockret smält till sirap. 3. Sila av skotten och förvara i en burk med lock. Sirapen håller i minst ett år.
Källa: Mandelmanns
Självfallet måste man ha en ny och härlig somrig blus när man plockar granskott.. eller hur *fniss*. Skämt åsido, jag bara tokälskade den korallfärgade blusen med små påsydda blommor. Jag säger bara.. löp och köp, passar till allt nu i sommar!!
Nåväl, tillbaka till granskotten. Nu står de i en stor glasburk i köket och inväntar sirapsförvandlingen. Jag tycker inte om sirap alls egentligen så jag vet inte vad jag ska ha det här till, men kul var det och det går ju säkert att ge bort om inte annat :-).
Nu ska jag jobba färdigt i ett par timmar till, sen åker jag och två tjejkompisar och campar över natten. På riktigt. I tält. På stranden. Med bubbel, ved och pannlampa. Jajamensan. Ni får se snart såklart :-)
På denna webbplats används cookies. Genom att gå vidare godkänner du användningen av cookies.OKLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
