Nu är det knappt något kvar av detta året, bara en dag. Idag var det lite sol ute så vi tog en långpromenad genom byn. Dock började jag dagen med en stor kopp te i våra fina julkoppar som jag tycker mycket om.
Ser ni vilken fin skylt vi fick hem. Den monterade jag direkt på garageväggen tillsammans med den fina enriskransen som jag köpte på julmarknad. Kan ni visualisera när det kommer dit knutbrädor, belysning, grunden döljs av lite gårdsgrus, panelen får sin sista strykning av färg och garageporten är på plats. Just porten är väl inte min favorit förstås, då båda portarna blir industriella men det har jag accepterat :-). Då kommer skylten sitta så himla bra där.
Om någon undrar varför vi valt att kalla gården för Lokparken så är det en mix av två saker. Dels så gick den gamla järnvägen precis över vår tomt vilket innebar att vi fick genomföra dyra markundersökningar för att säkerställa att marken inte var förorenad. Vi fick även gräva upp en hel del slipers från banvallen som vi ska åka och slänga på återbruket. Den andra anledningen är att tomten som vi köpt tidigare var en liten skogsdunge men som de gamla ägarna till tomten kallade för parken, så när vi spånade ihop ett namn så fick det bli Lokparken.
Vi gick runt i byn och tittade på de gamla husen som lyser så fint i vintersolen. Sen var det dags att gå hem igen och slänga in mer ved.. det är en ständig rollercoaster, kapa, klyva, stapla, bära in och elda.
Efter att ha varit ute i kylan i några timmar så landade vi i soffan och njöt av en lugn eftermiddag.
Äntligen så fick vi till en helg där vi tog paus från röjning av tomt osv, packade husbilarna och åkte på en roadtrip till Malingsbo och Kloten för lite höstmys, fiske, grillning osv. Men resan startade med ett minst sagt otäckt äventyr…
Vi åkte på kvällen, det var mörkt, det hällregnade och sikten var nästan noll.. på den stora vanliga vägen! Pappa hde fått tips av en bekant att längs en grusväg i skogen fanns det jättefina platser att ställa husbilen på och där man kunde sitta och grilla i gapskjul vid vattnet.. så sagt och gjort gav vi oss på att leta fram de platserna. Vi kom fram till en okänd väg och där satt en gammal vägbom som inte blivit stängd på många år så det verkade vara rätt väg enligt tipsen. Sen gick det utför…
Vägen blev bara sämre och sämre, det var rejäla kurvor, uppförsbackar där regnet hade urholkat vägen och till råga på allt så var det en mindre ravin på ena sidan om vägen och sjö på den andra, och jag som körde var livrädd, och inte kunde jag ju stanna heller för då vete sjutton om vi hade kommit framåt igen. Husbilen bara spann loss i regnfårorna, slirade i sidled mot kanten av vägen.. och när vi väl kom ut på landsvägen igen och på fast mark så stannade jag husbilen direkt, klev ur och skakade som ett asplöv och tårarna bara rann. Fy sjutton!!
Dagen efter så började vi med en långpromenad i skogen vilket var jättehärligt. Ganska blött och höstkyligt men åh så mysigt!!
Mot eftermiddagen så stannade vi på en supermysig ställplats precis intill en liten sjö. Där satt vi länge länge vid vattnet och höll elden vid liv. Vi fiskade, löste korsord, grillade korv och bara myste ända tills det blev alldeles för mörkt för att sitta kvar, då gick vi in och spelade kort. Det var en skön dag i jämförelse med gårdagen :-)
Sen så började otäckskänslan igen.. natten till söndag så tyckte jag att jag hörde oljud i bodelen av husbilen (vi har en jalusidörr till sängen som vi stänger under natten) och jag bad Micke titta så vi inte hade fått in en mus som levde rövare, men han kunde inte hitta något. Jag drog täcket över huvudet, lade mig på Mickes arm och somnade om.
På morgonen skulle jag bädda sängen och hämtar då överkastet som låg i soffan, och vad hoppar rakt upp framför ansiktet på mig då tror ni.. jo, en MUS!!!! Jag höll på att svimma, för ni som känner mig vet att jag har en onormalt stor musfobi som gör att jag i princip slutar fungera som människa om en mus kommer i närheten av mig. Musen hoppar upp i vår säng och gömmer sig, jag drar på mig tofflor och springer över till mamma och pappas husbil och gråter hejdlöst, pappa får hjälpa Micke att jaga ut musen som inte vill springa ut utan röjer runt bland kuddar och täcken.. men till slut så intygade dom att den var borta. Jag var inte helt övertygad och satt på helspänn hela vägen hem.
Det här var allra första gången som jag kände att det här med husbil.. är det verkligen nåt jag vill fortsätta med. Men jag lovar, den tanken kommer inte komma igen för jag ÄLSKAR vår husbil och det livet. Snarare vill jag åka ännu mer husbil framöver!!
I helgen tog vi med oss hela familjen och husbilarna och åkte till Gysinge för vårmarknad och mys. Och så mysigt vi hade!!
Williams pappa Adam (vår svärson) älskar att fiska och det har han fört över till William också, så nu hade han fått ett eget fiskespö och egna fiskedrag så det kvar knappt att vi fick bort honom från vattenkanten, ens för att grilla korv :-)
Micke har också fiskat sedan barnsben även om han inte gör det så ofta längre, men han tog tillfället i akt att bara stå där och filosofera för sig själv!
William fick hjälp av morbror Thomas att dra loss draget från botten då och då, och minsann tror jag att även Thomas blev sugen på att börja fiska!
När det var dags för Thea att sova middag i vagnen så passade jag på att njuta av omgivningarna medan hon fick sova i lugn och ro av forsarnas brus i bakgrunden. De andra eldade, grillade korv, fiskade och bara njöt av lugnet.
Att åka ut med husbilarna, inte ens en timme hemifrån, hjälper så mycket och gör underverk för energin. Det här gör vi om snart igen!
Om bara alla myggor kunde hålla sig någon annanstans än på mina händer så kanske jag hade kunnat få ta lite fler bilder i skogen.. men nåja.. det var ju det där med de 99% av alla läckerheter som inte plockas i skogen. Det känns lite jobbigt att det bara ska förgås. Eller vad tycker ni?
Häromdagen var jag, Denise, William och min pappa ute i skogen för att plocka svamp och äta picknick. Det var jättehärligt och mysigt och även om myggorna tog kål på oss så var vi ute en bra stund och promenerade runt i skogarna och plockade kantareller.
Det finns mängder och åter mängder av bär och svamp som vi inte plockade av och jag börjar bli så där så att det liksom gör lite ont i magen när jag tänker på att det är gratis mat som bara står där och vill bli uppätna och använda i våra kök.. fasiken, tiden rinner ifrån mig.
Jag ser ju framför mig grytor med svamp i, svampsoppa, blåbärssylt, blåbärssaft, gelé, lingonsylt, äppelmos, äppelmust, äppelbitar, torkade äppelringar… listan kan göras lång på vad man kan göra med det som finns rakt framför näsan på oss..
Ge. Mig. TID. att gå i skogen, TACK!!
Efter att ha plockat svamp i ett par timmar så stannade vi vid bilen och åt picknick. Jag gjorde ett tappert försök att dricka min varma choklad sittandes på en sten.. men myggorna vann och vi alla satt till slut inne i bilen :-)
För att göra något med all svamp så blev det en familje-kräftskiva på kvällen där det fanns både kräftor, västerbottenpajer, bubbel, svamp och massa annat gott. Vi satt i vårt uterum tills natten kom smygande och det var så himla mysigt.
Jag hoppas innerligen hitta tid för att ge mig ut igen för att plocka av det som naturen erbjuder. I helgen kanske :-)
Sol, värme och molnfri himmel är något vi saknat under vår tur till västkusten, men att vandra på den magnifika tjurpannan med en hotande åskhimmel är ganska maffigt faktiskt. Vi hade regnet och åskan hängande över oss hela tiden men det liksom snurrade förbi hela tiden och vi klarade oss bra på vägen ner mot havet.
Tjurpannan som ligger sydväst om Havstenssund saknar skyddande ytterskärgård och tillhör ett av bohuskustens mest exponerade fastlandspartier. Inomskärsfarleden stryker här tätt förbi och har i alla tider utgjort en fruktad passage bland sjöfarande. Västra delen av området präglas av branta klippstränder, här och var avbrutna vikar med block-, grus och i några fall sandstränder.
Det utsatta läget och tidigare betesgång har format ett mycket öppet hed- och hällmarkslandskap som ännu består. Området är lättströvat och från de många höjdpunkterna bjuds storslagna vyer från fastlandet över skärgården ut mot horisonten i sydväst.
Ett besök på Tjurpannan under storm är en sällsam upplevelse. För den som ämnar pröva fiskelyckan eller bada från klipporna är dock lugn väderlek en absolut förutsättning.
Runt omkring på området finns flera fina badplatser, hitta ditt smultronställe!
William knatar på utan att gnälla, helt makalös unge på det viset. Han kan knata på i flera timmar och det är inte förrän han blir hungrig eller väldigt trött som han tappar energi och blir tjurig och vill bli buren. Han älskar verkligen att uppleva saker och vara på resa med familjen, det märks!
Vi knallar på mellan stenblock och följer stigen ner mot havet. Ni ser på bilderna ovan att himlen ser lite snällare ut mot havet än när jag vänder mig om och fotar upp mot parkeringen.
Naturen här är så otroligt vacker. Jag hör mig själv säga ganska ofta att det liknar Norge och det kanske inte är så himla konstigt för det är ju inte direkt många mil till gränsen när man är här i dessa trakter.
Vi hittar till slut en klippa där vi har utsikt över havet. Där breder vi ut picknicken och tar en mysig fika. Några passar på att ta en vilopaus medan några av oss andra vandrar vidare ner mot havet.
Nere vid havet hittar vi ett jättemysigt litet fiskeläger och är det något jag gillar att fota så är det såna här detaljer. Jag samlar minnen och motiv för många år framöver, och den här förtöjnings-stocken har jag tänkt försöka ge mig på att avbilda med akvareller. Undrar tro hur många block jag hinner slänga innan jag kanske har kommit så långt att jag blir nöjd med en sån tavla?
Pappa passar på att ta en vilopaus på bänken medan mamma håller hårt i William som vill uppleva allt och vill titta efter krabbor och maneter i vattnet hela tiden. Dock ska jag poängtera att William är jätteduktig och vill hålla handen när han går nära kanten så det är absolut ingen liten kille vi får bråka med utan han håller sig gärna nära.
Om jag hade obegränsat med pengar eller vann några miljarder eller så, då skulle jag garanterat köpa mig en liten fiskebod på kusten, det är så otroligt rofyllt och vackert här!!
Thomas och Nathalie är stora favoriter hos William och det är ömsesidigt så de tar gärna hand om honom och tog med honom ut på klipporna för att titta på havet.
På vägen tillbaka började det droppa tunga regndroppar och vi hann precis ta oss tillbaka till husbilarna och stänga dörrarna innan himlen öppnade sig och släppte ner allt vatten som legat och väntat på att bli nedhällt på marken. Jädrar vilken skur det kom när vi åkte vidare mot nästa mål på resan. Det är lite synd att man inte får campa över natten vid tjurpannan för det hade vi gärna gjort annars.
Semester vad är det? Är det att slänga av sig tofflorna på stranden och traska i vattenbrynet, eller att upptäcka saker från morgon till kväll? Ja, det är ju olika för olika människor. Jag personligen har svårt att ligga still för länge, det är jag för rastlös för. Men jag övar samtidigt på att inte stressa på alla runtomkring mig för att åka och titta på saker hela tiden, så foto, läsa korsord och läsa bok är mitt motto.
Ute vid Folhammars raukområde blåste det huggorm.. eller ja, det blåste rejält friska vindar i alla fall. Mamma och pappa satt och kurade och tittade på något kul på telefonen samtidigt som vi gick runt och tittade och fotograferade.
När jag stod och fotograferade så hörde jag en röst bakom ryggen som jag kände igen direkt – en av mina kollegor stod bakom ryggen på mig. Hans son jobbade i butik i Visby så dom var här och hälsade på, så det var kul att träffas :-)
Nathalié och mamma gick och tittade på stenarna.. tänk om man fick plocka hem alla vackra stenar från stränderna :-)
Jag lyckades skapa en ny bild till min tavelshop – en fjäril som satt på de taggiga bollarna mot de vita stenarna. Det kan väl bli en lugnande bild att ha på väggen. Kika gärna in på min Printler-shop där det inom kort kommer upp lite Gotlandsmotiv ❤️
Skulpterad av vattnets kraft – Styggforsen är en märklig och mytomspunnen plats där Enån kastar sig ut genom en dramatisk kanjon. 36 meters fall, genom årmiljoners geologiska historia! På ena sidan blottas urbergets graniter. På andra sidan syns yngre lagrade bergarter som bildats på bottnen av ett tropiskt hav.
Vattnet formade Istidens isälvar har skurit sig ner i berget och format Enåns mäktiga kanjon genom landskapet. Där rinner idag en mindre bäck, som en gång drev kvarnar, vattenkraftverk och slipstenar.
Upp ur ett hav På ena sidan reser sig en vägg av kalksten, lerskiffer och sandsten. De bildades på botten av ett varmt hav för 400 – 500 miljoner år sen. Årmiljoner av skalfragment, sand och lera packades på bottnen och trycktes samman till kompakta lager av sten.
Meteoriten När den stora meteoriten för 380 miljoner år sen kraschade mot jordytan i det som nu är Dalarna, vältes de lagrade bergarterna på högkant.Den andra sidan av bäcken består av urbergsgranit som är mellan 1 600 och 1 900 miljoner år gammal. Urberget tryckes upp som en kupol mitt i kratern.
Promenaden runt forsen är ungefär 1 km så det är inte långt att gå, men det går brant uppför och brant nedför så man bör kunna gå i trappor för att ta sig runt på bästa sätt. Mamma och pappa är vana med att jag vill fota överallt så de passade på att ta en vilopaus mitt i skogen :-)
Det var inte mycket vatten i forsen, men det är ändå mysigt att lyssna på suset när det rinner nedför ravinen.
Pappa och Nathalié diskuterar skägglav på träden och Thomas funderar på om han ska testa att gå uppför den branta bergsväggen, men som tur är så var det bara på skoj och han kom ner lika fort igen :-)
Det är så klart vatten, iskallt att dricka men så mysigt att bara sitta och lyssna på, när det droppar och porlar förbi alla stenar på väg mot nya mål. Såna här platser gillar jag, de är inte så spektakulära men det är liksom lugnande att ta en promenad här. Rekommenderas varmt om du är i Dalarna!
Häromdagen fick Denise ett tips om en liten undangömd sagostig som hon ville ta med William till. Sagt och gjort, vi åkte dit för att se vad det var. Det var helt enkelt en bit grusväg där grannarna som bor där har “inrett” små olika världar längs vägen. Ibland fanns det enstaka saker utställt här och där och ibland lite mer arrangerade saker.
För oss vuxna kanske det inte var det allra mest spännande, men lite kul ändå att se hur de gjort. För William däremot var det verkligen en sagostig – han letade efter varje liten sak och ville visa allt som fanns. Häng med så får ni se lite av vad han hittade i skogen.
Om man ville ta sig en glögg så fanns det längs vägen :-)
Tomtarna har tydligen flyttat till Enköping :-). Här blev man välkomnad till tomteland bland tallar och granar.
William tog med sig sin bollibompa-drake så han skulle få träffa alla figurer i skogen.
Här kunde man gå på både puben, krogen och baren på samma ställe. Smart :-). En iskall Mariestad tack :-)
Själv fastnade jag mest för alla lupiner som blommade för fullt i dikeskanterna. Många avskyr lupiner som pesten, men jag som tampas hårt med andra invasiva växter hemma i trädgården ser lupinerna som en drömblomma i jämförelse. Invasivt må så vara, men det är i alla fall vackert ogräs, det kan ingen ta ifrån lupinen :-)
Vi stannade på sagostigen någon timme innan vi for vidare till nästa utflyktsmål, som ni får följa med till i ett annat inlägg.
Alltså, hörrni.. var är våren?! Nog för att vi är glada för att vi hade massor med snö i Säfsen i helgen, men nu kliar det i mina trädgårdsfingrar.. men men.. vi går tillbaka till Säfsen-helgen som var väldigt mysig! Det var ju våffeldagen och Nathalies födelsedag i lördags så vi samlades och åt bubbelvåfflor till lunch istället för födelsedagsfika :-).
Det är så mysigt att ha Micke hemma så även han kan hänga med till husbilen :-). För er som kanske undrar vad jag menar så jobbar ju Micke i Stavanger och är borta en hel del så det gäller att pricka in en helg där han är hemma om vi ska åka till Säfsen.
Den här gången följde Thomas och Nathalie med som “vanligt”, men även vår dotter Denise och lilla prins William åkte med upp. Denise sambo Adam var kvar hemma då han hade styrelseårsmöte i föreningen som han är med.
William ville absolut åka skidor så vi gick och hyrde slalomutrustning till honom och sen var det full fart i backen. Söndagen spenderade vi med att åka pulkarace med honom så vi har fått vår beskärda del av motion, det är ett som är säkert :-))
Så här ser det ut på gatan där vår husbil står. Våra kära vänner, familjen Måfors, har sin husbil står precis bredvid oss så vi samlas ofta på kvällen och tänder en eld och har det trevligt.
I lördags kväll avstannade snöyran och det blev stjärnklart, vindstilla och jättehärligt. Sonen Måfors hade planerat och fixat grillmiddag till oss alla så vi tog också äntligen fram vår nya lilla grill/eldkorg och provade den. Den kommer bli mycket använd framöver, så liten och smidig!! Husbilen får stå kvar ett par veckor till, sen ska den äntligen få komma hem, bli storstädad och piffad inför vårens och sommarens turer. Åhhhhhh vad jag längtar.. eller rättare sagt, VI längtar!!
På sena kvällen lyste månskenet upp himlen så det blev ett magiskt blått ljus över träden. Jag är lite knasig för något jag tycker är bland det vackraste som finns är träden som syns mot natthimmel, men jag är sjuuuuukt mörkrädd så jag kan vara tuff när jag har ett gäng vänner omkring mig, men ensam.. då hade jag ALDRIG stått och tittat mot skogen så här.. tyvärr!
Men nog om det.. den här helgen kommer vi minnas länge. Att se Williams leende när han fick åka med upp på toppen i stora sittliften med sina små små skidor på fötterna.. mormor och morfarshjärtat smälte ordentligt!!
I helgen som var så var vi i Säfsen igen och hade en riktig toppenhelg!! Kolla bara på de härliga solen som sken över oss i skidspåret.
Min absoluta favoritbacke i Säfsen är Vargspåret, en till en början ganska flack backe genom skog och med den bästa utsikten. Här går det även att åka lite lössnö mellan granarna så det är toppen. Nathalie och jag stannade för att fota lite i solen och när Nathalie skulle sätta sig på huk så försvann snön under benen och där låg hon som en groda :-)).
Jag ÄLSKAR fjällbjörkar.. ju vitare, krokigare och mer vindpinade som möjligt, ju vackrare är dom.. min stora dröm är att kunna måla fjällbjörkar i akvarell.. jag övar och övar men jag behöver mer tid helt klart :-). Vackra är dom i alla fall!!
När man fortsatt förbi den något flackare delen av backen så kommer man in i skogen i en velodromliknande slinga och just den här helgen var det bara is i den delen så jag och Nathalie åkte ner så försiktigt som vi kunde och jag var mest rädd att ramla och slå mig när jag nu börjat med laserbehandling för mitt diskbråck i nacken.. men ner kom vi utan problem, bara lite hjärtklappning :-)
Lunch blev det i solen vid en ny foodtruck i backen.. texmex med quesadillas, curryris och massor med grönsaker.. herreguuuud, så gott det var!!!
Nu dröjer det dessvärre ett tag innan jag kommer till Säfsen igen på grund av andra inplanerade saker, men jag längtar alltid tillbaka till vår lilla husvagn och de lagom sköna skidbackarna :-)
På denna webbplats används cookies. Genom att gå vidare godkänner du användningen av cookies.OKLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
