När det var dags att åka vidare genom Österlen så stod vi på en fin ställplats vid Österlens golfklubb på Djupadal – ett stenkast ifrån familjen Mandelmann (ni kanske kände igen namnet Djupadal). Där hade pappa fått ett tips om att man kunde cykla längs strandkanten fram till Baskemölla hamn och det lät ju jättemysigt så vi hoppade på cyklarna och började cykla.

I början var det en liten fin skogsväg med havet som utsikt och det var jättemysigt att cykla där. Sen blev vägen lite smalare och efter en stund var det ingen väg längre utan en liten smal stig med i princip bara sand vilket gjorde att det var jättesvårt att cykla och jag tyckte det var riktigt otäckt. Det var alldeles för smalt och svårcyklat för mig. Här hade man behövt en MTB, lite mer kurage och en dos av tuffhet för att cykla :-).

Precis på slutet av stigen cyklade jag ner i en grop med djup sand och där tog det tvärstopp och cykeln vickade åt sidan och jag klarade mig från att ramla men klev rakt in i ett snår av brännässlor. Då brände tårarna starkt bakom ögonlocken och jag cyklade inte en meter till. Jag gick resten av vägen och var inte det minsta glad, men på kvällen kunde vi alla skratta åt hur arg och ledsen jag hade varit.

Väl framme vid Baskemölla hamn var det rejält varmt och vi hade som tur var tagit med oss badkläder så vi badade en bra stund och hoppade i de höga vågorna. Ser ni hur vackert det var där vid kustremsan.. jag tror att jag hade kunnat lura vem som helst och sagt att vi varit i Thailand eller nåt :-)

Vi cyklade sen tillbaka, på landsvägen ska tilläggas, till husbilen, duschade och bytte om och gick till golfklubben för att äta en sen lunch. Jag åt en varmrökt lax med potatismos och herrejisses så gott det var. Högsta betyg verkligen!!

Mätta, nöjda och trötta efter förmiddagens äventyr så lade vi oss på gräsmattan under äppelträden vid husbilen och jag somnade som en stock och sov länge och väl innan vi sen var lite mer sugna på en cykeltur så då for vi iväg ända ner till Kivik och tittade på Kiviks marknad. Det blev en total av 5,3 mil på cykel den dagen så rumpan var lite mör på kvällskvisten :-)

Nu är det fredag och andra äventyr väntar.

Hallå tisdag! I skrivande stund sitter jag i baksätet på bilen, på väg mot en familjedag, men jag har fortfarande flera dagar kvar från vår resa i Skåne att visa för er så idag får ni hänga med oss till Simrishamn som var en riktigt mysig stad.

Vi kom fram till småbåtshamnen i Simrishamn där det fanns två olika ställplatser. Den närmast hamnen var såklart fullbokad, vilket var förståeligt, men på den andra platsen fanns det gott om platser. Vi parkerade och plockade fram cyklarna och tog en lång cykeltur längs kustremsan.

Till slut kom vi fram till jättefina klippor där vi hängde en bra stund, klättrade runt och sen bara satt och chillade i solen, tittade på vågorna och på människor som badade från klippavsatserna.

Vi cyklade sen tillbaka till hamnen och då var det rejält hett ute så vi köpte varsin glass på Ottos glass (som för övrigt hade en sjuhelsikes god glass) och satte oss på bryggan vid båtarna.

Vi satt länge och förundrades över piren. Att det är stenar från havsbotten som är upplockade förstod vi, men hur har man plockat upp dessa kolonner? Med båt och kran säkerligen, men vilket jäkla jobb!!! Piren är sjukt lång och hög och väldigt maffig!

Även här i Simrishamn kunde inte glassmakarna räkna för jag beställde en kula och fick typ tre :-). Jag som i vanliga fall knappt får i mig en enda kula hade stora problem att komma ner till den goda hembakade våfflan. Jag erkänner ärligt att jag faktiskt slängde bort en stor del av själva glassen för att komma till att få både glass och våffla samtidigt :-)

Mot kvällningen cyklade vi upp till centrum och försökte hitta ett schysst middagsställe men vi fick snabbt lära oss att boka bord hade varit bra, så det blev ett pizzahak till slut. Sen somnade vi gott innan vi åkte vidare mot nya äventyr.

Vår väg fortsätter genom Skåne och Österlen, och vi var rejält sugna på go’fika och Google hjälpte oss att tipsa om Fritidsbaren längs Ystads strand. Caféet var ganska trångt och roligt inrett med starka färger, mönster och dekorationer och i den väldigt smala och branta trappan upp mot övervåningen så satt en skylt att det var viktigt att hålla avstånd till varandra. Jag hade nog tyckt att en skylt med uppmaning att hålla i sig ordentligt i räcket varit mer passande :-)

Att parkera med husbil var hyfsat enkelt då vi kom lite senare på eftermiddagen, men hade vi kommit på förmiddagen hade det kanske varit lite mer trixigt att ta oss ner på strandparkeringen.

Caféet var tydligen världsberömt för sina wienerbröd så vi tog alla ett varsitt sådant och jag säger bara HERREGUUUUUD så gott. Vi var nog alla överens om att det var helt klart bland det godaste wienerbrödet vi någonsin smakat. Lite som en blandning mellan bulle och wienerbröd, extremt luftigt men ändå kompakt och tungt.

En sån bulle skulle jag kunnat äta varje dag resten av mitt liv tror jag. Åk dit och ät en om du har möjlighet, du kommer inte att ångra dig!! Guldklass på riktigt.

Efter fikastunden tog vi en promenad längs strandpromenaden från Sandskogen ända bort till Ystad saltsjöbad och tillbaka. Vilka enorma hus som låg längs stranden, det ena mäktigare än det andra. Vid havet blåste det rejält men det är så himla vackert!

Vi studerade de oändligt många badhytterna som låg längs strandpromenaden. Så himla fina, vissa gamla och slitna, vissa väldigt modernt byggda och vissa bara sådär charmiga. Vi kollade på webben och fann att det fanns några till salu för mellan 120-150.000 kr för en 8 kvm “stor” stuga. Snacka om tillgång och efterfrågan :-). Hur som helst, helt underbara var dom!!

Efter detta gick färden vidare mot nya mål att uppleva. Kom gärna tillbaka för att se var vi landade och vem vi fick en pratstund med.

Välkommen till Ales stenar och Kåseberga hamn!

Nu är vi hemma igen och dagarna var så pass intensiva och uppkopplingen så usel på Österlen att jag kände till slut att datorn fick vila helt och hållet och jag passade bara på att njuta av ett riktigt semestermode, så nu tänkte jag minnas tillbaka på en riktigt mysig vecka och ta er med såklart. Några inlägg kommer här framöver ifrån vår sköna husbilstur till Sveriges sydligaste delar och tillbaka.

Skeppssättningen består av 59 stenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade. Den står 32 meter över havet på Kåsehuvud, med utsikt över den branta kusten och Bornholm. Läs mer om Ales stenar på Visit Skånes hemsida.

Vi börjar med en tur till Kåseberga och Ales stenar. Mamma försöker känna in om hon har samma möjlighet som Claire Frasier i Outlander att ta sig tillbaka i tiden. Tack och lov så höll hon sig kvar i vår tid :-).

Att promenera upp till Ales stenar från Kåseberga hamn är inte alls jobbigt, det är en ganska kort bit som är lite brant men sen är det svag lutning uppåt.

När vi kom till Kåseberga hamn första kvällen så gick vi ner till hamnrestaurangerna för att få en bit mat, men allt stängde redan klockan åtta vilket vi tyckte var väldigt märkligt så här mitt i största semesterveckorna. Vi fick snällt gå tillbaka till husbilen och ta en smörgås istället för en smarrig fiskrätt.

Ställplatsen i Kåseberga

Vi bodde på ställplatsen som hade gott om platser, men servicen var väl lite sisådär. Vi hittade en dusch och en toalett. Det skulle finnas fler men dom dörrarna var låsta. När vi betalade via Swish fick vi tjata på SMS för att få en kod tillbaka för att använda till toaletten. Vi kom dit runt sju-snåret på kvällen och fick till slut koden runt eftermiddagen dag 2, när vi var på väg att åka därifrån. Det stod en skylt att man skulle betala kontant till någon av värdarna när de var på plats för att få koden snabbare, men de var bara på plats en kort stund på morgonen och en sent på kvällen så där fanns det en hel del att önska i den servicenivån. Det fanns även en sån liten automat-butik vid infarten vilket passade perfekt då vi behövde fylla på med lite basvaror i husbilen, men trots att den var fylld med varor så var den stängd och låst och gick inte att komma in i, så det blev också en liten flopp.

Nåväl.. innan vi åkte därifrån så passade vi på att äta lunch hos Kåseberga fisk och det var verkligen ingen besvikelse. Vi åt lite olika saker, men jag åt en varmrökt lax med potatismos, sallad och tzatsiki. Mycket smarrigt!!

I hamnen finns även en glassbod, några butiker och fiskförsäljning så det är klart värt ett besök!

Halloj där!! Vi har precis kommit fram till Ystads marina där vi parkerade husbilen, vilade en stund och nu ska vi ta en cykeltur längs hamnen, men först tänkte jag ta er med på en

Vi åt glass på Ottos glasscafé och jag beställde en våffla med två kulor, men döm om min förvåning när två kulor uppenbarligen var fyra kulor.. dom kanske räknar på ett annat sätt nere i Skåneland :-). Näe, då jag bara skojar.. men glassarna var rigoröst stora men enastående goda. Pluspoäng för hembakt våffla och riktigt vispad grädde och inte nån trist spraygrädde. Rekommenderas varmt!!

Efter det så landade vi i den engelska trädgården i Simrishamn. Det var torrt och varmt och vi var mer hungriga än sugna på att betala för att gå runt i trädgården så vi kikade in i deras butik bara och gick sen vidare.

Vi kikade på urläckra (och hutlöst dyra) mosaikbord i den härliga butiken som låg på samma gård som den engelska trädgården.

Till sist parkerade vi husbilen i Kåseberga hamn där vi stannade över natten. När klockan var strax efter åtta tog vi en promenad längs de små bodarna vid hamnen men allt var stängt. Vi som var lite småhungriga hade hoppats på att restaurangerna hade öppet när det var lördagkväll mitt i semestersäsongen, men icke. De stängde åtta så vi fick ta te och macka i husbilen istället.

Nu är vi i Ystad som sagt var, och medan jag försökt skriva och publicera det här så har de andra plockat fram cyklarna så nu tar vi en tur längs hamnen. Och jo förresten, vi fick riktigt god mat i Kåseberga innan vi åkte därifrån, men det får ni se i morgon.. om internetgudarna är med mig :-)