Idag är det alla hjärtans dag, en smått överkommersiell dag som känns som mest går ut på att köpa dyra presenter, stora blombuketter och smaskig choklad.

I butikerna svämmar det över med smått galna och onödiga prylar som enbart är framtagna för dagens händelse, vilket jag tycker är lite tråkigt. Däremot tycker jag att det är lite trevligt ändå med en dedikerad dag där vi påminns om att visa uppskattning till de vi älskar.

Igår var jag på kundevent på IKEA i Västerås och köpte med mig svenska tulpaner hem. Jag hoppas att de växer till sig lite så de “hänger till sig” lite mer i vasen, för nu ser de ut att ha ramlat ner i den :-)

Att fira eller inte fira?

Jag vill skicka lite värme till alla mina läsare, mina vänner, min familj
och jag har dessutom skänkt en slant till organisationer som hjälper
hemlösa och ungdomar som har det tufft.

Jag önskar att jag kunde hjälpa alla ensamma människor som inte har
en familj att vistas hos, som inte har föräldrar eller barn som finns nära,
och det är något jag ofta tänker på hur jag ska kunna göra med mina förutsättningar.

Jag funderar vidare på detta, samtidigt som jag känner mig lyckligt lottad
över att ha en familj som står mig nära, jag har goda vänner och jag mår bra.

Jag utmanar alla som läser här.. om du går ut bland andra människor idag,
ge dom ditt leende så lovar jag att du får ett leende tillbaka.

Med kärlek och omtanke kommer man långt

När jag var hos Tina senast så blev jag även inbjuden att hänga med henne på en ny lunch då Katarina och Helena skulle komma och hälsa på. Jag har extremt svårt att tränga mig på i andra sällskap så jag tvingade först Tina att kolla att det var OK att jag kom, och det var det. Vilken tur :-)

Det otroligt vackra porslinet kommer från Brosté Copenhagen, och jag har några assietter själv och skulle gärna komplettera även med mattallrikar. Om du vill kika närmare på dem så finns de hos Åhléns :-)

När man är som jag så är det en stor fördel att käka lunch tillsammans med tjejer som är lika fotonördiga som jag. Att maten blir, som Tina beskrev det, lite sval innan man kan börja äta har ingen större betydelse, fota den måste göras först!

Både Helena och Katarina har en varsin hederlig Canon-klump med maffigt objektiv på och jag måste erkänna att det kliade lite i fingrarna att plocka fram min gamla Nikon och damma av den på riktigt.. att fota med Fuji är lite mer utmanande och speciellt bildredigeringen är svårare med Fuji-filerna än med min Nikon.. men jaja.. vi får väl se.

Att få så god mat

När vi kom så var maten klar och jag fick direkt sätta händerna i att rensa ett granatäpple till salladen och fick ett glas Cava i handen. Inte helt fel på en fredag eftermiddag!

Vi fick en supersmarrig pasta och räkgryta och kladdkaka till dessert.

En fråga till er, mina härliga läsare.. vad anser ni om hallon och choklad tillsammans? Jag gillar det inte, till choklad passar apelsin bäst. Jag kan äta hallonen för sig och kladdkakan för sig, det går utmärkt.. men inte blanda. Hur tycker just du?!

Många diskussioner blev det, om livet i sig och dess toppar och dalar, att vara en oldfluencer och slå sig fram på sociala medier, att resa, klimatkampen och regeringspartier, kläder och ja, allt sånt som livet handlar om.

Och precis som jag önskade, en massa galna skratt-attacker!!

När det hade mörknat utanför fönstret var det dags för oss att dra oss vidare för Tina och Per skulle minsann upp i gryningen för att ta sig till solen. Vi andra tre tjejer gjorde sällskap på tuben tillbaka till centrum, och jag haffade tåget hem, väldigt nöjd och fylld av positiv energi.

Och det bästa av allt är.. vi ska alla försöka att ses snart igen! Kanske får dom komma från två olika håll till lilla Enköping på middag. Vad sägs om det?

Äntligen fredag och idag frångår jag mina vanliga fredagsrutiner. I normala fall så är fredagen ganska helig då Micke varit i Norge hela veckan och självklart saknar jag honom, även efter snart 32 år tillsammans :-)

Idag sätter jag mig på tåget istället, och åker in till huvudstaden för att insupa ett gäng sköna bönors energi för en dag. Hem till Tina är jag återigen bjuden, tillsammans med Helena och Katarina. Jag ser fram emot ett gäng timmar med en massa tokskratt och härliga diskussioner om livet.

Vad händer hos er i helgen? Ni kikar väl tillbaka i morgon och ser hur min dag med tjejerna var :-).. för fotas, det ska det göra!!

Önskar just dig en underbar fredag och helg <3

Något jag har saknat under hela 2018 är energi. Det har funnits så mycket jag har velat göra, men någon energi att ta tag i saker har inte funnits.

Så 2019 har jag bestämt att mitt ledord ska få bli just ENERGI.

Man kan prata om nyårslöften och nu ska jag börja träna, börja äta nyttigare, umgås mer med nära och kära, börja läsa böcker, ta tag i en fotoutmaning osv osv.. men jag tänker inte gå ut för hårt eller visa mig stursk och sen falla platt som en pannkaka två veckor in på nya året.

Kroppen säger stopp!

Men.. min kropp säger åt mig på skarpen att jag måste börja röra på mig så jag blir starkare och får mer ork. Det handlar inte längre om att bli smalare och mer fast i hullet, utan jag närmar mig den där magiska 50-årsgränsen och jag behöver orka jobba, klara av vardagen och som en bonus även orka vara ute i naturen som jag tycker så mycket om.

Jag känner också att jag har dålig ork och behöver äta mer eftertänksamt. Jag säger inte att jag måste äta nyttigare eller utesluta något, men jag behöver nog planera lite bättre så jag får i mig bättre energi i det jag äter.

Jag vill, jag vill, jag vill

Jag har en hel del saker jag vill göra, inte bara i år utan fler år framöver, och känner att just energi är något jag behöver hitta.

Några små mål har jag förstås skapat för 2019, och jag kommer säkerligen att skriva om dem här i bloggen, men jag ska försöka pränta ner dem på ett sätt som gör det genomförbart först, och sätta några delmål på vägen. Detta innefattar egentligen allt, både kost, motion, jobb, fotograferande, sociala medier, familj, vänner, resor.. ja, allt som både ger och tar energi.

Ni är varmt välkomna att följa min vardag här i bloggen även framöver, och jag hoppas ni kommer att märka att jag får mer och mer energi :-)

God fortsättning på julhelgen, får jag säga så här i efterskott. Jag får lov att erkänna att kroppen inte är med mig, så julhelgen har fått gått i lugnets tecken med mycket vila men ändå mys.

Vi började julaftonen hemma hos mina föräldrar, där tomten kom och delade ut lite klappar. Jag fick en fantastiskt fin pläd som mamma virkat till vår husvagn, helt i ullgarn. Jag lovar att visa den när den är på plats :).

Jag fick även en alldeles egen pannlampa, så nu kan jag gå i skogen när jag vill, eller så är den också jättebra för sena toabesök på campingen :).

Av Micke fick jag traditionsenligt en ny flaska parfym. Det är nästan lite komiskt men den jag har tar i princip alltid slut precis före jul så det passar utmärkt att få en ny då, för typ tredje året i rad *fniss*.

Innan det var dags att äta julmiddag så var sonen tvungen att backa ut sin nya snöskoter och prova lite fram och tillbaka ute på parkeringen och för er som undrar var hjälmen är kan jag intyga att det gick väldigt försiktigt till, det fanns på tok för lite snö för att den där isrivaren skulle få åka som den kan.

Det är så himla fint hos mina föräldrar när det blir frost på altanens fönster.

Min pappa måste vara den mest händiga människa jag någonsin mött. Mamma och jag var runt och letade efter en enkel ljuskrona som hon hade sett på Rusta, men den var slutsåld och besvikelsen var stor. Mamma ville så gärna ha en sån krona i köket.

Dagen efter fick jag ett SMS med bild, då hade pappa gjort en alldeles egen krona från scratch, tillverkat ljushållare, kedjor och allt.. och jag måste säga att jag tycker att den är tusen gånger finare än de som går att köpa i butik. Eller hur?!

Efter att ha varit ute en stund så var det dags för Kalle Anka på TV och efter det en lång och skön julmiddag.

På kvällen satt vi bara och myste, byggde pussel och pratade. Den här julaftonen var en av de lugnaste någonsin, i alla fall kände jag det så, och det passade mig perfekt.

På juldagen var vi hos Stefan (Mickes bror), Anna och killarna och där blev vi kvar hela dagen lång, med skinkmacka till lunch, sällskapsspel, pizzakväll och kungafamiljen på TV. Inte en enda bild tog jag utan jag bara hade det lugnt och skönt och väldigt trevligt.

Igår låg jag och sov i princip hela dagen då det känns som att jag är sjuk. Magen har kollapsat och jag känner mig febrig och allmänt sänkt.. så klockan var mycket när vi äntligen kom fram till husvagnen i Säfsen, och nu är det morgon och jag tittar på de som åker skidor i backen och önskar att min mage skulle lugna sig så jag också vågar knäppa på mig skidorna.

Jag hoppas att ni alla som läser här (stort TACK, ni är ovärderliga för mig) har haft en fantastisk jul och att ert nyårsfirande blir fint. Snart ser vi fram emot 2019!

Jag har varit ute på kvällsäventyr med mina föräldrar – något som jag tycker väldigt mycket om. Även om man är närmare 50 år gammal så att hänga med mina äventyrliga föräldrar är ett rent nöje. Att ge sig ut med pannlampor på och stora sågen i handen när klockan är närmare nio på kvällen för att hämta julgran är absolut inga konstigheter. Att sen stänga av bilen mitt i skogen och stå och titta på stjärnhimlen och se ett svagt norrsken, det är magi en decemberkväll.

Efter äventyret i skogen (jodå, granen togs med tillstånd av markägaren så ingen tror att vi tjuvade granarna) så satt det fint med varm choklad och lussebullar och massor med gos av mina föräldrars gosiga kissemissar.

Vi fick besök av Enköpings lucia 2018 på kontoret vilket alltid är lika uppskattat. Luciafika med sång är aldrig fel, och i år var vår VD på tjänsteresa så jag fick kliva in och önska alla kollegor en riktigt god jul och lämna ut årets julklapp vilket kändes riktigt mysigt.

Jag har haft lite mycket att göra och något har stulit min julenergi men till slut så kom det i några kulor och ljus i vår lilla julgran här hemma och nu i skrivande stund tittar jag på Mandelmanns jul på TV och ser julgranen i ögonvrån och känner att julefriden sänker sig, men energin är inte tillbaka än. Jag tror helt enkelt att jag måste utmana mig med något hållbart inför nästa år så jag kommer upp till ytan igen. Jag har några idéer men jag vet inte hur öppen jag ska våga vara om det, för tänk om jag går ut hårt och sen inte levererar, då kommer jag ju känna mig ännu mer misslyckad.

Vad handlar det om då?

Jo, jag känner att jag älskar att fotografera och att skriva i min Bullet Journal-bok, men jag landar alltsom oftast i soffhörnet med en film istället för att skapa den där bilden jag så gärna vill, eller skriva den där listan eller sidan som jag ville, så nu funderar jag på att ge mig själv en utmaning att minst en gång i veckan skapa 1 bild som jag själv velat skapa och göra så att jag blir nöjd med den. Inga måsten eller krav på vad bilden ska föreställa eller liknande, det kan vara så enkelt som kvällens middagstallrik, men den ska vara planerad och skapad utifrån en tanke. När det gäller Bullet Journaling så tänker jag försöka mig på att svara på en fråga om dagen med hjälp av denna sida: https://debbieinshape.com/better-you-the-january-edition/

I söndags öppnades en av backarna i Säfsen som ett genrep för alla som ska jobba där under säsongen och då Micke var kvar i Norge och jobbade så tog jag med mig sonen och hans flickvän upp över natten mellan lördag och söndag. På lördagen stod vi ute och pratade med husvagnsgrannarna en stund, sen åt vi middag, spelade Alfapet och tittade på julkalendern iklädda underställ och låg under tjocka filtar.

På söndagen åt vi grötfrukost och sen var det dags att för första gången den här vintersäsongen dra på sig slalomutrustningen och ge sig ut i backen. Vi harvade upp och ner i backen, pratade med andra skidåkare, fikade på värdshuset och åkte några åk till innan vi sakta plockade ihop alla våra saker och åkte hemåt igen. På vägen hem stannade vi och fick kvällsfika hos mina föräldrar så de fick träffa Nathalie också. Supermysigt.

Som föräldrar är både jag och Micke helt galet stolta och glada över våra respektive som våra barn har träffat!!

Nu är det alltså måndag och bara en ynka vecka kvar till julafton. Någon julstress känner jag inte av alls, men å andra sidan så har vi förmånen att vara bortbjudna på flera trevligheter innan och på julaftonen, så jag behöver bara njuta och såklart hjälpa till dit jag kommer så att även de kära vännerna vi träffar får njuta av dagen :-).

I morse blev jag överraskad av sonen som kom och tittade på julkalendern med mig innan vi båda åkte åt varsitt håll till respektive jobb. Det var mysigt.