Sol, värme och molnfri himmel är något vi saknat under vår tur till västkusten, men att vandra på den magnifika tjurpannan med en hotande åskhimmel är ganska maffigt faktiskt. Vi hade regnet och åskan hängande över oss hela tiden men det liksom snurrade förbi hela tiden och vi klarade oss bra på vägen ner mot havet.
Tjurpannan som ligger sydväst om Havstenssund saknar skyddande ytterskärgård och tillhör ett av bohuskustens mest exponerade fastlandspartier. Inomskärsfarleden stryker här tätt förbi och har i alla tider utgjort en fruktad passage bland sjöfarande. Västra delen av området präglas av branta klippstränder, här och var avbrutna vikar med block-, grus och i några fall sandstränder.
Det utsatta läget och tidigare betesgång har format ett mycket öppet hed- och hällmarkslandskap som ännu består. Området är lättströvat och från de många höjdpunkterna bjuds storslagna vyer från fastlandet över skärgården ut mot horisonten i sydväst.
Ett besök på Tjurpannan under storm är en sällsam upplevelse. För den som ämnar pröva fiskelyckan eller bada från klipporna är dock lugn väderlek en absolut förutsättning.
Runt omkring på området finns flera fina badplatser, hitta ditt smultronställe!
Källa: västsverige.com
William knatar på utan att gnälla, helt makalös unge på det viset. Han kan knata på i flera timmar och det är inte förrän han blir hungrig eller väldigt trött som han tappar energi och blir tjurig och vill bli buren. Han älskar verkligen att uppleva saker och vara på resa med familjen, det märks!
Vi knallar på mellan stenblock och följer stigen ner mot havet. Ni ser på bilderna ovan att himlen ser lite snällare ut mot havet än när jag vänder mig om och fotar upp mot parkeringen.
Naturen här är så otroligt vacker. Jag hör mig själv säga ganska ofta att det liknar Norge och det kanske inte är så himla konstigt för det är ju inte direkt många mil till gränsen när man är här i dessa trakter.
Vi hittar till slut en klippa där vi har utsikt över havet. Där breder vi ut picknicken och tar en mysig fika. Några passar på att ta en vilopaus medan några av oss andra vandrar vidare ner mot havet.
Nere vid havet hittar vi ett jättemysigt litet fiskeläger och är det något jag gillar att fota så är det såna här detaljer. Jag samlar minnen och motiv för många år framöver, och den här förtöjnings-stocken har jag tänkt försöka ge mig på att avbilda med akvareller. Undrar tro hur många block jag hinner slänga innan jag kanske har kommit så långt att jag blir nöjd med en sån tavla?
Pappa passar på att ta en vilopaus på bänken medan mamma håller hårt i William som vill uppleva allt och vill titta efter krabbor och maneter i vattnet hela tiden. Dock ska jag poängtera att William är jätteduktig och vill hålla handen när han går nära kanten så det är absolut ingen liten kille vi får bråka med utan han håller sig gärna nära.
Om jag hade obegränsat med pengar eller vann några miljarder eller så, då skulle jag garanterat köpa mig en liten fiskebod på kusten, det är så otroligt rofyllt och vackert här!!
Thomas och Nathalie är stora favoriter hos William och det är ömsesidigt så de tar gärna hand om honom och tog med honom ut på klipporna för att titta på havet.
På vägen tillbaka började det droppa tunga regndroppar och vi hann precis ta oss tillbaka till husbilarna och stänga dörrarna innan himlen öppnade sig och släppte ner allt vatten som legat och väntat på att bli nedhällt på marken. Jädrar vilken skur det kom när vi åkte vidare mot nästa mål på resan. Det är lite synd att man inte får campa över natten vid tjurpannan för det hade vi gärna gjort annars.
