Inlägget innehåller reklamlänk till Newport

Nu sitter jag här och det är fredag kväll.. efter att dessa bilder togs så blev det tapetserat i köket och jag kan knappt gå därifrån för det blev så jäääääädra fint!! Tapeten är lantlig, men ändå modern och passar alldeles utmärkt i vårt nya kök. Så.. det går framåt, det börjar sakteligen bli ett hem.

Tapeten heter Trellis leaves, från kollektionen Falsterbo III av Boråstapeter. Jag vill helt osponsrat tipsa om att handla tapeter hos Ackes Färg i Enköping. Servicenivån är extremt hög och det finns inte något som de inte hjälper till att fixa. Min kompis Linda jobbar där så det är lite extra kul att shoppa där då :-)

Har ni sett vår jättefina kruka som jag köpte som en inflyttningspresent till oss.. den är så läcker och passar utmärkt på köksön. Och octopus-ljusstaken som jag föll som en fura för när jag var hemma hos Helena.. nu har vi en egen hemma hos oss också. Dom verkar vara slutsålda överallt men jag fick tag på en i Newport-butiken i Västerås.

Nähä.. dags att hinka i lite hostmedicin och försöka sova. Sov gott mina vänner!

Hej alla vänner och fina läsare! Det känns som att jag har glömt bort hur man gör när man bloggar efter två veckor i influensa-land. Jag är inte helt ute ur eländet än, men i natt var första natten som jag har fått sova utan att hosta nämnvärt. Jag har i alla fall inte behövt ta mer hostmedicin under natten och det är en stor seger.

Hemma händer det mycket lite på väldigt lång tid.. jag hasar runt i mysbrallor, mjukiströja och fårskinnstofflor mest hela dagarna och plöjer säsong efter säsong på Once upon a time på Netflix.. tack och lov för en serie som jag inte sett ännu.. för läsa bloggar, svara på mejl osv.. det finns ingen ork.. jag öppnade datorn idag för första gången på flera dagar.. och jag har en hel del att svara på, så ni som läser här och väntar svar.. det kommer så fort hjärnan funkar igen.. hoppas på förståelse.

Idag har de nya ägarna tagit över vårt gamla hem och det känns JÄTTEKONSTIGT att det inte är vårt längre, efter 15 fina år. Men nu är det nya tider och jag tror att det här blir superbra när det är renoverat, röjt och klart.

Min gamla slaktbänk har fått bli soffbord. Vi har däremot inga ben till den så vi har använt två tidningsställ från IKEA men vi ska fixa pallbockar som ska betsas i samma stil som bänken så det blir mer enhetligt. Och nu kryper jag upp i nya soffan, som blev rätt men annorlunda. Vi hade bestämt oss för en gråbeige soffa i linnetyg, men det blev en ljusbeige soffa i sammet med guldnitar.. bara till det bättre i mina ögon och priset var ett riktigt vrakpris så vi slog till direkt. Jag tokgillar att shoppa på Blocket när man kan få i princip helt nya saker till en tredjedel av nypriset. Jajamensan.. då räckte pengarna till andra saker istället.

Men jaha.. så här ser min valborgsmässoafton ut alltså.. i alla fall typ en timme till.. sen ramlar mannen hem från Norge och det är dags för middag och TV-mys tillsammans.

KRAM på er som kikar in här.. det blir fler och fler vilket värmer så oändligt!

Godmorgon torsdag!

Jag vet inte hur jag med ord kan beskriva mina föräldrar och deras energi. De har alltid något projekt på gång och håller efter sin egen lilla gård till 100% och ber ALDRIG om hjälp.. vi brukar säga att vi ska försöka att förekomma dem genom att åka dit och hjälpa till innan de själva hinner göra allt, men när vi tänker tanken och kommer dit så är de redan klara eller håller på för fullt. Vi är alltså alltid för sent ute.

På vår egna lilla gård finns det ganska mycket träd som behövs röjas bort då de är döda, har knäckts av blåsten och sen finns det massor av sly som bara behövs tas bort. Igår satt jag i en solstol och hostade lungorna ur mig medan jag tittade på pappa som fällde ett träd som hade knäckts i flera delar. När han fått ner de stammarna som knäckts och som låg vilande på andra grenar så var det bara sista delen av stammen kvar, som han sågade av och fällde åt behörigt håll.

Han är allt en hjälte, han.. min pappa!

PS! Tusen tack till er som hört av sig via messenger och sms och frågar hur jag mår. Er omtanke värmer mer än ni kan ana och njae, jag har mått bättre.. men förhoppningsvis vänder det nu, det kändes som att i natt kom någon form av vändning i hur jag kände mig. Idag har jag sjukt ont i kroppen men det känns mest som träningsvärk av allt hostande och att ha legat still så mycket så det är på bättringsvägen *peppar peppar*.

Inlägget innehåller reklamlänk till Jotex

Hej mina kära läsare!

En hel helg har gått mig förbi, mest som i ett töcken som jag egentligen inte vet vad det betyder på riktigt men som i en dimma gissar jag. Jag har varit ganska risig men som ni läste i förra inlägget så har vi flyttat allt till Nyborg nu. I söndags sov jag i princip hela dagen.. jag förflyttade mig mellan sängen – soffan – köket – soffan – sängen. Den enda stunden jag satt upp var när mina föräldrar kom på kvällen för att äta lite rester från lördagens firande då min älskade mamma fyllde år och inte fick något stort firande alls men vi åt supergod mat i alla fall. Jag har en plan, mamma, för vad vi ska göra tillsammans så vänta bara :-)

Men idag är det måndag, klockan är strax runt 15-snåret och jag har faktiskt orkat dra på mig ett par jeans och en tröja och öppnat dörren och gått runt i trädgården. Jag tog med kameran runt och tog några snabba bilder från olika vinklar.. så häng med runt i vår lilla skogsbacke.

Jag som alltid åkt ut i skogen för att fota blåsippor och vitsippor på vårkanten behöver inte åka så långt längre, vi har sippor på alla kanter och går jag iväg en liten bit längst bort i trädgården så ser det nästan ut som att jag är i skogen på riktigt :-). Vi har massor med träd, stora stenblock och mycket blommor överallt. Helt magiskt!!

Äntligen får vi en altan som är ljus. Vår altan inne i stan låg i skuggläge så det kom aldrig in någon sol där, så här kommer vi njuta!! Ser ni också att vårt megafynd har kommit på plats, den fina Bullerö-gruppen som jag köpte (med 2 extra stolar dessutom) för bara 2500 kr på Blocket. Nu ska jag bara få ner lite blommor i alla krukor också, men det fixar mamma som jobbar på Tuna handelsträdgård :-)

Vår närmaste granne har flera hästar och de går precis runt vår tomt, så idag stod jag och pratade lite med dom och klappade på mulen genom stängslet. Jag måste gå genom deras hage för att komma ut i stora skogen så jag måste lära känna dem ordentligt så vi inte skrämmer varandra :-)

Våra sköna däckstolar ställde jag vända ut mot tomten och åkrarna för att kunna sitta där och sola, eller bara njuta av utsikten. Det lite mer ljusgrå partiet ni ser i bilden är stora riksväg 70 (som många åker när de ska till fjällen) så vägen går väldigt nära bakom huset och vi hör bilarna ganska mycket när man är ute, men jag tror att det försvinner snart. Huvudsaken är att jag hör fåglarna kvittra när jag är ute i alla fall.. det lugnar vilket humör som helst.

Nu tog energin slut, dags att sjunka ner i soffan en stund till…

När man är lite för snorig och känner av halsen så får man jobba hemma och det är inga problem då jag har en hel del att göra som gör att det är ganska skönt att ha tyst omkring sig, men det är förbaskat trist att inte ha kollegorna att tjattra med. Att jag dessutom har en riktigt stor, irriterande äcklig fluga som tydligen har vaknat upp och vill jäklas med mig utan att flyga ut är inte heller kul :-). Men men.. en dator, ett stort glas Pepsi Max, almanacka med todo-lista och två olika anteckningsblock.. då ska jag nog få nåt vettigt gjort också.

Såg ni så tomt det såg ut på förra bilden. Jodå.. i morgon går ju första flyttlasset till nya huset.. vi får nycklarna i morgon förmiddag och sen tar vi det mesta av vårt pick och pack och skuttar iväg. Just nu svämmar det över med kartonger överallt.. och i eftermiddag när jag jobbat klart så fortsätter packningen, och en sak är säker.. det finns saker att packa…

I helgen så flyttar vi så mycket vi kan av det där vi behöver hjälpas åt att bära och det som redan är packat. Nästa vecka har jag kombinerad semester och jobb och kommer att åka skyttetrafik och packa med det sista ur huset. Allra sist tar vi tag i uteförrådet och garage.

Igår och idag fick jag frågan om jag ser fram emot flytten och båda gångerna har jag svarat att jag inte riktigt vet. Ena stunden så längtar jag så jag blir galen efter känslan av att gå ut i skogen, lyssna på fågelkvittret eller tända i öppna spisen, och i nästa stund så tycker jag det nya huset är för litet, saknar saker som jag vill ha, det är svårmöblerat och funderingarna går varma.. är det verkligen rätt för oss, vill jag verkligen bo på landet, ha ett sekelskifteshus som inte är modernt.. jag vet helt ärligt inte om jag är en sån som gillar att bo så, eller gillar jag bara att titta på bilder ifrån såna hem? Eller har jag bara flyttfeber och allt kommer att bli superbra?! Nu finns det ändå ingen återvändo så det får helt enkelt lov att bli bra.

Idag när jag satt och tittade på Google Maps för att försöka utröna om vårt nya hus ligger i detaljplanerat område eller i sammanhållen bebyggelse då vi planerar att bygga ett uterum på befintligt trädäck.. då såg jag något ganska roligt.

Jag kommer verkligen flytta tillbaka till mina rötter.. låt mig förklara de vita pilarnas betydelse.

Måtteby (nedre höger i bild)
Här är min pappa född och bodde i många år. Huset som pappa bodde i står kvar men är tyvärr ganska öde nuförtiden.

Frösthult (nedre höger i bild)
Här är jag född och vi bodde här från det att jag föddes tills att jag var 8 år gammal. Här har jag gjort många bus och kan faktiskt minnas en hel del varma minnen därifrån.

Siggesta (övre vänster i bild)
Hit flyttade vi när jag var 8 år gammal. Vi bodde i ett radhus som min morfar byggt alldeles själv. Dit flyttade även min moster, morbror och mina kusiner som tidigare bodde i norra Norge. I närmaste grannhuset bodde min äldsta och närmaste vän Veronica, som jag umgås med än i dag. Den här tiden i livet minns jag med stor värme. Såå mycket roligt vi gjort här. Det tror jag att jag nästan måste ägna ett helt inlägg åt.

Tibble (övre vänster i bild)
Hit flyttade vi ifrån Siggesta när jag fyllt 15 år. Vi bodde i ett gigantiskt hus som hette Norrgården. Än idag kan mamma ondgöra sig över alla fönster som skulle tvättas. Själv minns jag mest huset som att det var stort och fint, men jag var inte så jättemycket hemma egentligen då jag precis träffat Micke så jag var mest inne i Enköping hemma hos honom.

Gästre (mitten höger i bild)
Här är min mamma uppvuxen. Min morfar hade butik där, min mormors bror drev plåtslageri och min mammas flicknamn Gestberg är en direkt koppling till byn Gestre, som den hette tidigare. Här finns verkligen mina rötter sedan långt tillbaka, och mina föräldrar flyttade tillbaka hit 1996 och bor kvar där än idag.

Stav (mitten vänster i bild)
Efter att jag hängt inne i Enköping några år och bott i lägenhet med Micke så blev vi gravida med Denise och ville tillbaka ut på landet. Vi hyrde då ett litet urgulligt torp där vi spenderade några härliga år tillsammans. Lite kul är att idag har min kusin köpt hela den gården, så jag måste snart hälsa på och se det lilla torpet igen :-).

Simtuna Heby (höger längst upp i bild)
Ja, efter att vi flyttade tillbaka in till Enköping 1993 och bott där sedan dess så flyttar vi nu alltså tillbaka ut på landet, alldeles i samma trakter som hela min familj kommer ifrån och i mångt och mycket bor kvar än idag.

Lite kul kuriosa så här på en låååångfredag. Men nu.. dags att åka och handla fler flyttkartonger.. det finns mer saker än vad jag trodde när man börjar packa :-). Exakt NU så är det exakt 7 dagar kvar innan vi får nycklarna i handen!! Tjooohooo!!

Jag tänker vägra att skriva nåt om eländet i samhället idag.. jag jobbar med det mer eller mindre dygnet runt känns det som.. intern information, åtgärder, restriktioner, extern kommunikation, marknadsföring. Hur ska man skriva, hur ska man inte skriva.. hur tackla människors informationströtthet, hur kan jag sälja utan att vara säljande, hur kan jag vara glad och känna vårkänslor och framtidshopp utan att låta nedlåtande eller okänslig för andra människors olycka och mående?

Det ÄR jättesvårt att veta hur man ska vrida och vända på sig själv, all kritik som framförs mellan privatpersoner på sociala medier över att man inte förstår allvaret, agerar korrekt osv. Det ÄR svårt att göra 100% rätt i alla lägen.

Och så var jag där i alla fall.. precis som många andra som inte vill tänka på detta varje minut men ändå känner ett behov av att på något sätt belysa det, skriva om det, ursäkta sig i de fall man gjort något fel osv osv.. jag orkar inte!! Jag vill känna glädje också.

Så.. när jag tittar på min halvt vissna tulpanbukett på köksbordet så ser jag lite hopp, solsken och glädje. Och.. jag önskar att jag hade tagit en bild åt andra hållet, rakt in i köket.. för då hade ni studsat högt.. där är det kaos av sällan skådat slag. Sopsäckar med skräp som inte ska vara kvar, tomma skåp och lådor, kartonger fyllda med plastbunkar, serveringsfat osv.. och för varje kartong jag packar ökar förväntan över att det nu bara är NIO dagar kvar till flytt. Och.. för att inte riskera någon kritik för att vi flyttar.. vi flyttar bara 1,5 mil… inom samma kommun och samma vårdområde. Jag lovar!