Jag har bränt näbben

Godmorgon torsdag!

Jag vet inte hur jag med ord kan beskriva mina föräldrar och deras energi. De har alltid något projekt på gång och håller efter sin egen lilla gård till 100% och ber ALDRIG om hjälp.. vi brukar säga att vi ska försöka att förekomma dem genom att åka dit och hjälpa till innan de själva hinner göra allt, men när vi tänker tanken och kommer dit så är de redan klara eller håller på för fullt. Vi är alltså alltid för sent ute.

På vår egna lilla gård finns det ganska mycket träd som behövs röjas bort då de är döda, har knäckts av blåsten och sen finns det massor av sly som bara behövs tas bort. Igår satt jag i en solstol och hostade lungorna ur mig medan jag tittade på pappa som fällde ett träd som hade knäckts i flera delar. När han fått ner de stammarna som knäckts och som låg vilande på andra grenar så var det bara sista delen av stammen kvar, som han sågade av och fällde åt behörigt håll.

Han är allt en hjälte, han.. min pappa!

PS! Tusen tack till er som hört av sig via messenger och sms och frågar hur jag mår. Er omtanke värmer mer än ni kan ana och njae, jag har mått bättre.. men förhoppningsvis vänder det nu, det kändes som att i natt kom någon form av vändning i hur jag kände mig. Idag har jag sjukt ont i kroppen men det känns mest som träningsvärk av allt hostande och att ha legat still så mycket så det är på bättringsvägen *peppar peppar*.