Innan vintern tar över helt och hållet så måste jag bjuda er på en heldagstur runt den vackra Gardasjön.
Vi åkte genom städerna och stannade till där det gick att stanna. Längs de slingrande vägarna fanns det inte alltför många platser att stanna på. Rastplatserna var fåtaliga och trafiken var ganska stor.
Att gå mellan gränderna i dessa små städer var helt magiskt och jag hade önskat att vi hade mycket mer tid på oss!
Vi stannade och hittade en liten liten gränd med en restaurang som såg lovande ut. Förrätten var helt OK men min pastarätt som lät så himla god, skulle vara färsk pasta med vitlöksfrästa och grillade tomater och mozzarella.. den var rent otäck tyvärr. Pastan var vanliga pastarör som det kändes direkt att de var sköljda i vatten, osten var kall och tomaterna var absolut inte grillade. Men nåväl, allt kan inte alltid vara utmärkt även i Italien :)
Vi åkte vidare genom olivlundar, citronodlingar och vingårdar på slingrande grusvägar i bergen och när vi kom ner från bergen till sjön igen så kunde vi inte riktigt förstå hur vi kunnat åka där!!
Vår långa heldag runt Gardasjön gav oss många härliga vyer att se på, härligt sällskap och sisådär god mat. Det är oändligt vackert, men helt ärligt så var det kanske lite för mycket folk, lite för mycket bilar och lite för lite “rustik” känsla. Men det är petitesser för jag njöt varenda sekund!!
Höjdpunkten på vår dagstur var nog Malcesine som verkligen var så där rustik som vi önskade. I Malcesine fick jag äta en supersmarrig Tiramisu och på samma gång så upptäckte jag att min kamera var trasig tråkigt nog. (Fotnot: Kameran har precis kommit hem igen efter en tripp till Fujifilm i England med beskedet att de var ledsna över att jag fått vara utan kamera men att den nu är reparerad och allt gick på garantin. Superservice, Fuji!!)
Nu är vår tur slut och vi är snart tillbaka i Sirmione där vi bodde på vår resa. Jag hoppas ni har överseende med att det blev en bildbomb utan så mycket text.
Detta inlägg är ett reklaminlägg i samarbete med Ipren Häromdagen så skröt jag på jobbet att jag nästan aldrig är sjuk, men det skulle jag såklart inte ha…
Fujifilm X-T2 : Fujifilm XF23mm/1.4
Efter att ha åkt en bra bit på slingriga och ibland helt ologiska bergsvägar så såg vi äntligen gården Tenuta Santa Maria nedanför oss från vägen. Vi åkte försiktigt nerför igen och in på den stora fina gården där vi blev mottagna av den supertrevliga Ilario.
I deras fina källarvalv lagras druvorna tätt tätt och sedan påbörjas tillverkningen av Valpolicella Classic, Amarone och Ripasso som är deras specialitet. Torkningen av druvorna görs utan att använda maskiner och det fungerar på grund av vädret och platsen för gården.
Vingården är självförsörjande och håller koll på hela processen själva. Ilaria berättar att de inte använder någon form av bekämpningsmedel, vare sig i odlingen av vindruvorna eller i vinframställningen. Vinet är pga detta biologiskt och ekologiskt och det är något som Ilaria var märkbart stolt över. De allra finaste druvorna lagras separat för att skapa Amarone.
Spårbarhet är något som gårdens godsherre Nicola tar på allvar och därför är alla flaskor numrerade, för då kan han spåra hela processen tillbaka om något går fel i vintillverkningen.
Nicola presenterade varje flaska och lät oss sedan behålla varje flaska och dricka upp på plats. Till vinet fick vi bröd, ost, chutney, marmelad och mörk choklad. Jag som inte är någon älskare av vin tog bilnycklarna så fick de andra njuta ordentligt :-). Jag har varit på vinprovningar i Sverige och där hälls det upp många olika sorters vin och så får man prova tillsammans med olika sorters mat eller tilltugg för att se vilken typ av vin som passar till vilken typ av mat.
På denna vinprovning fick vi veta lite grann om vinets tillverkning och vilket år det kom ifrån, sen lämnade ägarna oss ensamma med våra tilltugg och hela flaskan vin. När de märkte att flaskan var slut så kom nästa fram. Lite märkligt sätt tycker jag, men vi hade förstås jättetrevligt ändå.
Anni och jag frågade om vi fick gå ut och smaka druvorna på rankorna och tveksamt så svarade de ja, och inte pga att vi inte fick äta druvorna, utan för att de skulle skördas om ca 2 veckor efter att vi var där och de då inte smakar optimalt och Nicola sa att han var rädd att vi skulle tycka att dom smakade illa och tycka illa vara om hans viner.
Jag kan säga så här… två veckor hit eller dit spelar ingen roll för jag har helt ärligt ALDRIG ätit så goda druvor. Jag kunde ha ätit hela klasar i mängder. De var omåttligt söta och saftiga. MUMS!!
Gården var så himla mysig, byggd lite som ett U med en stor ljus innergård med utsikt över bergen. Det var inte så perfekt skött och det var en stor del av charmen, det kändes så hemtrevligt och inbjudande.
Vinodligen som heter Tenuta Santa Maria Valverde som en hyllning till det antika kapellet på höjderna ligger högt över havet, i Valpolicella-området som anses vara de bästa områdena för vinodlingar. Hans familj började odla druvor i slutet av 800-talet så det finns en lång historia bakom denna gård.
Jag rekommenderar varmt den här gården om ni planerar ett lugnt och skönt sätt att testa och uppleva vin och goda delikatesser. Det är också en spännande bilresa hit, för det går inte några kommunala medel hit så hyrbil eller taxi är det som gäller. Ibland gav vår GPS oss direktiv att åka in på vägar som vi inte trodde var en väg, men det gick riktigt bra även om det ibland var lite väl hisnande!!
Det har säkert inte undgått någon av mina läsare att jag inte var på topp igår, så eftersom Denise och Adam snart flyttar till ny superfin lägenhet så…
Välkommen att hänga med mig, min sambo och våra goda vänner på en dag bland gränderna och kanalerna i Venedig. Jag bjuder på mig som jag känner igen mig bäst, i en klänning, sneakers, håret i en hästsvans och med ryggsäck på ryggen. Micke fångade mig precis som jag är och det här är en bild som jag verkligen tycker om. Inget fancy-pancy, utan helt enkelt JAG :-). Men nog om det nu.. häng med!!
Vårt första stopp var den gigantiska Markusplatsen (Piazza San Marco). Vilken enorm arkitektur!! Och det var så himla mycket folk, men ändå kändes det bra.. i alla fall här ska jag tillägga. I gränderna var det ibland ganska trångt och då hade jag önskat att få strosa i tysthet med bara kameran och mitt egna resesällskap. Kan man boka Venedig för sig själv för en dag?
Lokalinvånarna kallar denna stora, öppna plats i det annars så tätt packade Venedig helt enkelt för El Piazza, torget. Kom hit vid olika tidpunkter för att uppleva hur torget förändras under dagen. Se de vackra färgerna i soluppgången, upplev farten och fläkten mitt på dagen och njut av den romantiska atmosfären på kvällen.
Källa: Expedia
Väninnan Anni strosar runt och fotograferar de vackra husen och alla blommor. Åh, ibland kan jag önska att jag också var nöjd med att fota med mobilen, tänk så lätt väskan kunde vara då :-).
På en av de stora broarna satt det tusentals hänglås som förälskade par satt där för att befästa sin kärlek. Tyvärr så gör tyngden av alla hänglås att broarnas fundament försvagas så ganska ofta sågas de enorma mängder hänglås bort och kastas. Nåväl, kärleken håller nog ändå :-).
För att komma till Venedig så får man åka båt, antingen en mindre taxibåt eller en större båt med kombinerad guidad tur. Jag frågade kaptenen på vår båt om jag fick stå ute på däck och filma när vi åkte men jag blev åthutad att sitta nere längst in i båten där jag knappt såg ut genom de små fönstren. Micke skrattade gott åt mig när jag gjorde som de små barnen och stod på knä vänd ut mot fönstren istället för att sitta still som en duktig vuxen.
Att åka till Venedig var en riktig upplevelse och nästa gång (ja, hit ska jag tillbaka) så vill jag bo här minst en natt så jag kan få ta med kameran ut på kvällen och uppleva solnedgången över vattnet, atmosfären bland gränderna och även njuta av en mysig morgon på ett av de härliga caféerna som låg längs vattnet.
Häromdagen var jag på Stora Influencerpriset som Influencers of Sweden med Linda i bräschen startat. Det blev en kväll med riktig galakänsla! Molly Sandén kom och förgyllde vår…
Idag ville dottern att vi skulle gå ut och äta lunch, och jag hängde såklart med. Vi hamnade på Café Magnifik där jag åt raggmunk med lingonsylt (petade bort bacon-bitarna…) och dottern åt en chevré-paj. En kopp te till dessert och en liten kokoskaka, det njöt jag av :-).
Vi passade på att kalla lunchen för ett firande x4:
– Denise och Adam har nyligen varit ett par i tre år (var tar tiden vägen??)
– Denise fyller 26 år i morgon (hur nu det går till när jag är 27??)
– Jag och Micke firar vår förlovningsdag idag
– Jag har varit anställd på jobbet i fyra år idag
Så.. minifirande fick det bli.. med raggmunk *fniss*. Tack min älskade dotter för en mysig lunchdejt!!