Category

Vardag & Trevligheter

Category

Igår kväll var det dags för årets julbord med jobbet. Förutom ett år så har julbordet avnjutits på Grand sedan 2009 så det är väl en tradition får jag säga. Miljön är fantastiskt vacker och det känns verkligen lyxigt att få kliva in genom dessa dörrar.

Tidigare år har det varit väldigt kul och viktigt för mig att köpa ny outfit inför varje julbord men i år återanvände jag allt som jag redan hade hemma, vilket känns skönt i själen. Min garderob minskar för varje gång jag sorterar och tvättar så snart är jag nere i en överskådlig garderob med bara kläder jag faktiskt gillar att sätta på mig. Skön känsla :).

Men ändå, om någon undrar så är min svarta klänning ifrån Ida Sjöstedts samarbete med Ellos för ett par år sedan. Jag är lite kär i skjortklänningar så den kändes helt rätt. Mitt vackra halsband (faktist det finaste jag äger) är en snöflinga som min sambo köpt i Norge för många år sedan. Min klocka är min 40-årspresent ifrån Michael Kors som sitter där i princip varje dag. Armbandet är en tidigare födelsedagspresent från min väninna Marika. Så såg jag ut för kvällen!

Ja, vad säger jag om julbordet då. Helt ärligt? Nja.. jag är förstås oerhört tacksam att min arbetsgivare bjuder oss på ett så vackert julbord, men kvaliteten på maten kunde faktiskt vara högre. Men jag blev mätt och njöt så jag ska absolut inte klaga!! Mina kollegor gjorde kvällen till en toppenkväll, vi skrattade högt och gott åt en massa tokigheter.

 

Ja, vad hände förra veckan? Jo, igår var det ju första advent, vilket betyder att nu är det faktiskt officiellt godkänt att gå runt och nynna på julsånger, äta en pepparkaka lite då och då och bara le åt alla skimrande ljus överallt i mörkret.

Adventshelgen spenderade vi i Göteborg men det kommer i ett helt eget inlägg inom kort :-). När vi kom hem så samlades vi kring köksbordet med nära och kära och mumsade på adventsfika och hade det mysigt. Jag fick en jättefin julgrupp av Anni och Anders, och mamma överraskade mig med fyra långa egenstöpta stearinljus. Magi, jag blev alldeles rörd av de fina gåvorna.

Tre saker jag tänkte på förra veckan:

Jag har det bra. Det är sällan man går omkring och verkligen tänker att man har det bra, men det slog mig när jag satt alldeles ensam i soffan, att jag faktiskt har det bra. Ja, jag saknar min sambo som jobbar borta i veckorna och jag saknar våra kissemissar så det gör ont men förutom det så har jag det bra. Jag kan egentligen inte komma på något som jag kan gnälla på, alltså har jag det bra.

Jag är så innerligt glad att jag har börjat pyssla och läsa böcker igen. Jag har nog nämnt det tidigare men det känns så himla bra. Att få krypa upp i soffhörnet med en tjock bok är så lugnande.

Jag skulle verkligen kunna äta upp en hel kartong med pepparkakor och lussebullar om jag bara fick (nej, lite självbehärskning måste jag ha *S*) eller kunde (kroppen klarar inte av en hel kartong tyvärr *S*). Det ÄR så galet galet gott med pepparkakor och lussebullar!

 

Tre blogginlägg som jag läste förra veckan som ni måste läsa:

Min stora lista för vintern av Sara Rönne
(sån underbar inspiration och en stor portion av glädjepepp)

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite av Katarina Wohlfart
(vem vill INTE njuta av bilder från Yosemite?!)

7 recept på julgodis till första advent av Agnes Gällhagen
(lite sent men det finns ju fler adventssöndagar)

 

 

Bosse Rappne, känd från TV4, driver slottsträdgården vid Ulriksdals slott, och i torsdags anordnade han eventet Vinterkväll med lite körsång, mat och dryck, fina priser på julblommor och dekorationer och bara lite julmys.

Min sambo jobbar ju utomlands och kommer hem sent på torsdagar så jag gjorde sällskap med mina föräldrar då min mamma beundrar Rappne och Ulriksdals trädgård är en oas hon gärna åker till.

Vi började med att äta en supersmarrig surdegssmörgås med gubbröra på, följt av en lingon- och kanelpanacotta och en stor balja te. I min värld så är jag en stor tedrickare, men vill endast dricka färdigt påste, och här fanns det bara löste så det är minuspoäng för mig. Lyxproblem :-)

Fotnot: De två översta bilderna är tagna med min splitternya portabla studioblixt, en Profoto A1, för er som är fotointresserade! Jag köpte Nikons variant av A1:an och kör helt manuellt på min Fujifilm, det funkade utmärkt och var väldigt enkelt. TACK till Profoto som demonstrerade detta för mig på Scandinavian Photo och gjorde shoppingvalet lätt :-)

 

Blommor, blommor och åter blommor. Dessa hyacinter var allergivänliga och gav min näsa en stor besviken chock, för dom luktade verkligen absolut ingenting :-). Jag gick vidare och försökte fotografera och filma, för det var nästan omöjligt bland alla människor.

 

Den här kvällen hade de öppnat upp växthusen där alla julstjärnor odlats inför julhelgen, och himmel.. det var verkligen julstjärnor i långa långa banor.

 

 

Att gå runt i en handelsträdgård är någonstans lite balsam för själen. Man måste ju inte shoppa bara för att man går in i en butik. Med oss hem följde två små glöggmuggar i keramik och mamma och pappa köpte en vit julstjärna och en något ovanlig form av amaryllis som dessvärre gick av i påsen. Mamma såg riktigt ledsen ut :(. Lika besviken var hon över att inte få ens en glimt av Bosse Rappne, som är en av hennes förebilder. Han var liksom försvunnen i någon av alla folkhorder..

När vi kom hem stannade mina föräldrar kvar och inspekterade våra nya kalkmålade väggar, som jag för övrigt ska visa en annan dag, och tog en lång och skön fika i soffhörnet.

Den senaste tiden har jag varit helt off när det gäller foto, blogg och sociala medier. Jag har gått igenom en rejäl svacka, fullständigt ovilligt och onödigt om ni frågar mig. Att fotografera och blogga och vara aktiv i sociala medier är en stor del av min vardag och något jag tycker väldigt mycket om, och jag har försökt, utan att ännu kommit fram till något klart resultat, analysera vad som gjort och gör att jag känner så här.

 

En sak som alltid funkar är att bege mig ut i skogen och ta en promenad. Efter jobbet så lyckades jag hitta en del av skogen som ligger lite dolt och där hade gårdagens frost inte smält bort helt och hållet, och ett par solstrålar letade sig genom grenarna och ner på de små granplantorna.

Jag har kommit fram till en sak i alla fall, och det är att jag är en “vardags-fotoblogg” och mitt försök att nischa mig har inte varit bra för mig, så nu tar tanten helt enkelt tillbaka det som känns bäst, att fotografera mina dagar på mitt sätt.

På min skogspromenad så passade jag på att skapa en ny bakgrundsbild, som var tänkt att använda på mina sociala kanaler, men jag var så klantig att jag fotade i stående format så den gick att beskära till en skrivbordsbakgrund till datorn, men till sociala medier fick den helt fel proportioner så jag får ge mig ut igen :-).

 

Ikväll gör jag sällskap med mina föräldrar till Ulriksdals slottsträdgård där Bosse Rappne har den årliga vinterkvällen. Det ska bli himla mysigt.

Jag hoppas ni fortsätter hänga med mig här <3

 

Detta inlägg är ett reklaminlägg i samarbete med Ipren

Häromdagen så skröt jag på jobbet att jag nästan aldrig är sjuk, men det skulle jag såklart inte ha gjort. Att känna sig täppt i näsan var början, sen kom värken i kroppen och igår morse gick jag till jobbet även om jag var tveksam när jag vaknade (jag är en sån som anser att så länge man orkar så provar man att gå till jobb eller skola och så får man gå hem om det blir sämre, OM man inte är riktigt sjuk förstås!!) men när hela höger sida av huvudet värkte och illamåendet började komma av huvudvärken, då meddelade jag chefen och släpade mig hem.

Väl hemma så tog jag en värktablett, kröp ner i soffhörnet och drog filten över mig och somnade som en stock. Jag vaknade många timmar senare, svettig, törstig och ganska sänkt. Ungefär i samma stund som jag vaknat till liv kom min dotter Denise och hennes Adam för att han håller på att måla om hemma hos oss. Jag såsade i soffhörnet med myskläder och Denise beställde hämtmat åt oss alla. Sen landade jag under filten igen.

Att inte orka vara på jobbet är ett nederlag och att ha feber är något som golvar mig rejält. Jag är väldigt restriktiv med att äta värktabletter, men jag tvekar inte heller om jag vet att det hjälper mig. Att ta en Ipren för att sänka febern anser jag är helt OK, men att svettas efter att ha tagit en tablett, det kan jag gärna slippa :).

Detta inlägg är reklam för Ipren

Vad kan man säga?! 30 år har gått och jag älskar dig mer än någonsin faktiskt!! Vi får väl lika många år till tar jag för givet :-).
Lite kort så ser vår resa tillsammans ut så här..

1987
En tidig novemberkväll fick jag den stora äran att åka hem från en fest ute i skogen i din tjusiga bruna Volvo med den största bilstereo jag någonsin sett. Vi hade träffats tidigare och jag vet att jag tyckte att du var så himla häftig, du som kom från “stan”. Efter den kvällen så var det vi.

1992
Jag är 20 år gammal och vi har en liten ettårig dotter som ger oss fullt upp och lindar sin pappa runt lillfingret totalt. Vi båda pendlar till jobb, och lämnar dottern i pyjamas till farmor tidigt i gryningen, i andra städer och letar efter ett nytt hem.

1997
Vår dotter har fyllt hela sex år och börjat på förskolan, och hemma har vi ett ettårigt energiknippe som charmar alla men som storasyster gärna lämnar tillbaka till storken. Vi bor sedan fyra år tillbaka i jättemysigt parhus som jag ännu idag kan sakna. Jag har insett att jag inte kan fortsätta pendla med två små barn så jag säger upp mig på mitt jobb för att skola om mig.

2002
Nu är det dags för sonen att börja förskolan, och han dyrkar sin storasyster och det enda han inte gillar är att tvingas följa med på hennes ridtävlingar. Vi ägnar all vår tid till dem och stortrivs. Jag pluggar för fullt och börjar snart jobba med ekonomi.

2007
Den här tiden med åren runtomkring är fullspäckad med våra barns aktiviteter och jag tror att det känns som att vi knappt ses mer än i idrottshallar och ridhus, men vi älskar det jättemycket.

2012
Du har jobbat i Norge ett par år, och vi ses mest på helger eller varannan vecka och jag har upptagit gamla intressen och fotograferar mycket och bloggar. Du spelar innebandy när du är hemma och däremellan så kör vi på med helt vardagligt liv. Vår dotter har flyttat hemifrån och blivit vuxen på riktigt och sonen går sista året i grundskolan.

2017
Ja, här är vi nu. 30 år senare så har vi bott på 6 olika ställen tillsammans, bytt jobb ett antal gånger, startat företag, uppfostrat två barn som nu är vuxna och lever sina egna liv, vi har rest till många härliga platser på jorden tillsammans och njuter av helgerna tillsammans eftersom du jobbar i Norge i veckorna.

 

 

Det har säkert inte undgått någon av mina läsare att jag inte var på topp igår, så eftersom Denise och Adam snart flyttar till ny superfin lägenhet så fick vi börja dagen med att följa med dem dit och mäta väggar, fönster osv. för att kunna börja planera inredningen. Efter det så åkte vi och tittade på färg och tapeter och de har köpt jättehärliga och harmoniska tapeter och färgtoner, nästan så jag blir lite avundsjuk :).

En lång tur på IKEA med mätande och planerande blev en hel del inköp och även jag fick en liten släng av shoppinglust så nu kan vi koka pasta utan att det kokar över varje gång, och dricka ur hela glas. Med hem följde även de fina skålarna som ni kan se på bilden ovan (de med gröna oliver i) som tillhör IKEA’s vinterserie.

På vägen hem åkte handlade Denise och jag en hel del italienska delikatesser och åkte hem till oss. (jag längtar till de kommit tillrätta i sin nya lägenhet så de inte “behöver” låna vårt hus varje gång vi ska träffas *S*) Anni och Anders kom också så vi hade en jättemysig kväll med antipasti och ostar medan vi tittade på Så mycket bättre.

Jag fick en jättefin dag med familj och nära vänner och det var precis vad jag behövde. TACK alla inblandade!!

(reklamlänkar i detta inlägg är inte sponsrade)

Att låta sina älsklingar gå vidare är det svåraste beslut en matte och husse kan ta…

Signe.. du som alltid ville ha en ostbåge, sov på ryggstödet på soffan eller gömde dig i husses strumplåda. Du som alltid skulle bli utsläppt först på morgonen och sen ville komma in direkt igen. Du som satt bortvänd i protest om du inte fick smaka på pizzan direkt. Du som älskade att sova i väskor. Du som satt i köksfönstret och tittade ut, och alltid mötte oss i dörren när vi kom hem. Du som älskade nytvättade kläder och att krypa ner djupt i tvätthögen.

Du fattas oss mer än det går att förklara

Flingan.. du som var så liten när du föddes att du fick bli vägd på en brevvåg och fick namnet Flingan. Du som alltid skulle sova bredvid matte om nätterna, som alltid var tvungen att gå runt vardagsbordet ett extra varv innan du hoppade upp i soffan. Du som kunde morra mot andra katter och hundar som en stor tiger, men kurrade lika högt som en traktor. Du som behandlade lillhusses smutsiga strumpor som kattbebisar. Du som kom och hämtade oss när det var dags, i dina ögon, att gå och lägga sig för kvällen. Du som nästan alltid tuggade av tulpanblommorna från stjälkarna.

Du fattas oss mer än vad det går att beskriva

År 2004 kom dessa skönheter in i vårt liv. De hade hittats under en sommarstuga på en ö utanför Enköping och fick bo hos våra vänner. När vi kom dit och föll för dem så fick de följa med oss hem och hittade sin plats direkt.

Under 14 år har ni inte gjort något annat än skänkt oss glädje, många goda skratt och ibland drivit oss galna med era upptåg.

Vi kommer aldrig minnas den senaste tiden då ni haft problem med demens och svårigheterna med att behålla maten och göra era behov i kattlådan. Det vi kommer att minnas är allt gos vi fått uppleva, när ni legat bredvid oss och sovit när vi tittat på TV, när ni gått lös på fårskinn så att vi trott att det har slagit runt totalt, när ni hoppat upp och ner på köksskåpen och alla andra fantastiska stunder, dagar, kvällar, nätter när ni funnits där som det bästa sällskap en husse och matte kan få.

Vi kommer att minnas att Signe alltid skulle ligga i soffan utan filt och Flingan var tvungen att sova på en filt. Såna motsatser, trots att ni var systrar.

Tårarna hos oss vill inte ta slut, vi saknar er så djupt och att få vara med när ni somnade in är det svåraste jag någonsin upplevt. Men att låta er somna in var det mest värdiga, innan ni började få alltför ont. Ont gör det i oss, så fruktansvärt ont.

Ni fattas oss och finns för alltid i våra hjärtan.

Häromdagen var jag på Stora Influencerpriset som Influencers of Sweden med Linda i bräschen startat. Det blev en kväll med riktig galakänsla!

Molly Sandén kom och förgyllde vår kväll med skön sång. Vi bjöds på en ännu ej utgiven låt som var riktigt bra!!

Vanja och Jossan.. två riktigt härliga bruttor. Jag ska erkänna att jag inte har jättekoll på Josefine, men Vanja följer jag på Insta Stories och jag tokgillar hennes roliga ordval och hennes förmåga att verkligen visa världen hur snyggt hon balanserar sin tid som företagsam powerkvinna och småbarnsmamma. Imponerande tjej!

Angelica och Emelie som vann priset för Årets samarbete ligger mig varmt om hjärtat. Jag är själv ambassadör för deras nätverk Kvinnliga Äventyrare och det är något jag är stolt över. Att få inspirera andra tjejer att ta sig ut i naturen och ta för sig, det är så härligt!!

Motiveringen till deras vinst lyder:
I en högst relevant samarbete har aktörerna lyckats med konststycket att verkligen engagera sin målgrupp. Tillsammans utmanar de den stereotypa synen på att män är de enda som kan göra upp eld och hugga ved. Genom samarbetet enar de kvinnor som älskar äventyr i naturen. Samtidigt uppmanar de dessa kvinnor att ta plats som experter inom outdoorbranschen. Årets samarbete är ett ypperligt exempel på kraften i influencer marketing.

Att lyssna på Kenza som pratar om att alla kvinnliga influencers är riktiga powerkvinnor och ska ta för sig, det gillar jag verkligen. Någonstans är hon ju ändå lite av en kändis idag och att hon kommer, minglar och tar sig tid för andra influencers, det är riktigt coolt!!

Vill du se fler bilder från det härliga eventet så titta hit: https://www.flickr.com/photos/155997404@N07/albums/72157689469578156

Här är alla vinnare av det stora influencerpriset 2017:
Årets Nykomling : JLC
Årets Veteran: Elsa Billgren
Årets Kreatör: Elin Kero
Årets Varumärke: Elin Häggberg
Årets Röst: Ångestpodden
Årets Innovatör : Nordinary
Årets Business: Therese Lindgren
Årets Samarbete : Angeliqa Mejstedt & Morakniv
Årets Annonsör: Adobe
Ebbapriset: Frida Ramstedt
Årets medlem: Clara Toll
Årets influencer: Margaux Dietz

Vill du läsa andra blogginlägg om galan så kommer ett axplock här: Influencers of Sweden, Clara färdiga gå, Alexandra, Resfredag, Forever abroad, Helena Lyth, Sandra Nicole

 

 

 

Idag ville dottern att vi skulle gå ut och äta lunch, och jag hängde såklart med. Vi hamnade på Café Magnifik där jag åt raggmunk med lingonsylt (petade bort bacon-bitarna…) och dottern åt en chevré-paj. En kopp te till dessert och en liten kokoskaka, det njöt jag av :-).

Vi passade på att kalla lunchen för ett firande x4:
– Denise och Adam har nyligen varit ett par i tre år (var tar tiden vägen??)
– Denise fyller 26 år i morgon (hur nu det går till när jag är 27??)
– Jag och Micke firar vår förlovningsdag idag
– Jag har varit anställd på jobbet i fyra år idag

Så.. minifirande fick det bli.. med raggmunk *fniss*. Tack min älskade dotter för en mysig lunchdejt!!