Inlägget innehåller reklamlänkar till Cervera, Mio och Nordic Nest
Redan slutet på november? Helt ärligt så befinner jag mig mentalt någonstans i början på oktober kanske. Inte för att jag inte är i fas med det som jag vill göra och så, men ändå så tycker jag det känns märkligt att det snart är december.
Något jag tycker mycket om så här i vintertid är att köpa en julros och sätta i vår fina keramikkruka från Bergs Potter. I vår ljuskrona i uterummet har jag virat en mistel-girlang som passade så bra där.
Återigen.. stort tack till er som saknar mina blogginlägg.. ni anar verkligen inte hur mycket det värmer att läsa såna meddelanden. Som jag nämnt tidigare så har jag ingen riktig “ursäkt” eller förklaring, jag bara liksom kommer inte för mig att skriva.. och jag vet ju hur kul det är så jag får bara skärpa till mig helt enkelt :-)
Advent är ju redan här och det är piffat och fint hemma så jag älskar vårt hem lite extra mycket nu. Önskar bara att jag kunde råda bot på den där jobbiga mus-fobin jag fått så jag vågade vara hemma lite mer när Micke är i Norge och jobbar. Jag övar och övar, men ni som vet kan säkert känna igen er i känslan av att pulsen ökar, det känns att hela kroppen går in i en extrem stress, adrenalinet sprutar så det ringer i öronen.. och även om jag VET att jag kan sätta mig och titta på en serie, läsa en bok, jag kan baka, ta fram akvarellmålargrejer.. så finner jag mig själv stå och bara stirra rakt ut i ett rum med alla sinnen på helspänn i väntan på att nästa mus ska höras i väggarna, eller springa över golvet vid fötterna. Jag har blivit en fånge i mitt eget hem, och tro mig, jag har tänkt tanken många gånger att vi ska flytta, men jag tror inte att det hjälper.. jag tror fobin antingen är här för att stanna eller så måste jag övervinna den i det hus jag älskar och vill leva i.
Med det sagt så måste jag också säga att jag är oändligt tacksam att jag har både våra barn och mina föräldrar väldigt nära, och även våra närmaste vänner bor nära oss.. så jag har platser att fly till när otryggheten och rädslan slår över. Det är verkligen min räddning.
Borde inte Micke sluta jobba i Norge då? är en fråga jag ofta får.. det vore ju såklart en enkel lösning för mig, men det finns många andra orsaker till att vi båda vill leva på det här sättet så det är inte den lösning vi vill ta till, i alla fall inte i dagsläget. Framför allt så trivs han väldigt bra med att jobba i Norge och jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag bad honom att sluta där för min skull. Nej, så egotrippad är jag inte :-).
Nog om tråkigheter nu.. dags att vända blad som kungen säger, och njuta av advent. Vi hade ju turen att få lite snö och även om det mesta smält bort nu så känns det ändå som att vintern är här och jag hoppas snart att det kommer ny snö. Ljusstakarna är framtagna, det är små granar i nästan varje rum (självklart med markägarens godkännande att ta de som växt upp i dikeskanter etc) och girlangerna är virade på både spiskrans och ljuskrona.. nu sänker sig julkänslan. Jag måste bara få säga att jag är sååå glad för ljusstaken från Skultuna mässing (den vänstra bilden) som jag hittade på annons förra året. Den är så fin tycker jag, och passar så bra i vårt 1800-talshus! Den högra ljusstaken kan man ha både som den är vilket gör den lite modern, eller med ställning som gör den lite mer traditionell.
Och.. i morgon är det onsdag vilket betyder att Micke kommer hem igen.. tjohoooo.. då ska jag njuta av varje sekund hemma för då känner jag mig trygg.
Och till just DIG som läser det här.. jag önskar dig en fantastiskt mysig adventstid. Berätta gärna hur du firar din första advent eller vad du önskar dig av julen. KRAM till dig.
