Jag har sett så många fina människor som pratar om hur jobbigt det är att visa upp sin träning eller den dagliga dosen av hälsa och välbefinnande på sociala medier för att det verkar vara mer eller mindre tabubelagt. Så här känner jag inför det..
Igår var min första jobbdag efter semestern och redan någon månad innan semestern hade jag bestämt mig för att återigen ta tag i den där latmasken och ta upp min kostdagbok igen. Varför då? Jo, för även om jag också jobbar med att älska min kropp precis som den är så får jag vackert erkänna att jag vill vara lite smalare, både för att det ska bli lättare att röra på sig men också för att jag är lite fåfäng och bara skulle vilja känna känslan att vara helt normalviktig när jag tittar mig i spegeln. Ja, jag erkänner att det kanske är ytligt men det är väl också OK ibland?
Motion och välbefinnande på sociala medier
Jag har sett att det finns människor som inte vill posta bilder eller uppdateringar på sina träningspass på grund av att de antingen känner att pressen blir för stor att prestera, att besvikelsen blir för stor om det inte är konstant eller att följare direkt eller indirekt påpekar att det är dåligt omdöme att visa på fåfänga, att man ger andra dåligt samvete osv osv.
Kan vi inte bara glädjas med varandra om och när det går bra, sörja med varandra om det går åt helskotta, helt utan förbehåll eller andra mindre sunda värderingar? Om någon älskar sig själv som rund är det helt OK, om någon annan vill kämpa för att bli smalare så är det också helt OK. Om någon vill strunta i all form av träning och motion och äta godis till frukost så kanske det inte är det bästa för välmåendet men låt den personen själv få bestämma det. Om någon vill träna skiten ur sig varje dag och visa upp det så är det också lika mycket personen som gör det som bestämmer. Kan vi inte enas om det? Om man sedan inte vill visa upp eller dela med sig på grund av sina egna motiv så är det förstås en helt annan sak, men det är ingen annan som ska bestämma eller besluta.
Jag vill gärna visa upp de gånger jag gjort något bra, för det är något som jag upplever som positivt och då vill jag dela med mig precis som andra positiva händelser jag delar med mig av.
Min resa jag gått igenom
Jag själv vägde långt över 100 kg för sex år sedan. Då sade hjärna och kropp stopp och jag fick möjligheten att göra en Gastric bypass – en magsäcksoperation. Många vet nog vad det handlar om men för er som inte vet så har jag kapat bort en bit av min tarm och hela min magsäck så jag har ingen magsäck alls kvar. Detta innebär att jag måste äta mindre portioner, men kan i princip äta allt utan att behöva offra något. När jag gjorde min operation så fick jag träffa en dietist som tillsammans med mig satte ett realistiskt viktmål för min ålder och längd osv.. och den siffran är 62 kg, och nu vill jag komma till det målet. Siffran i sig har ingen symbolisk betydelse, men för att jag ska känna att jag rodde i land mitt projekt så vill jag komma i mål, och det är bara några små kilo kvar och då vill jag göra något åt det.
Jag har varit jättestrikt i min kosthållning och nästan varit dum mot mig själv, men nu tror jag äntligen att jag har hittat den balans jag behöver för att kropp och själ ska må bra. Jag kan fika och äta godis om jag vill, men försöker att vara mer snäll mot kroppen på vardagarna och fikar om det är ett speciellt tillfälle.
Att komma igång med motion och träning
Nu kommer det svåra.. träning och motion. Jag har så fundamentalt svårt att ta ut mig själv på rörelse. Humöret sviker mig direkt och jag mår riktigt dåligt av att få ont och bli trött. Att gå promenader kan jag göra i princip hur långt som helst, men i samtalstakt så det är sällan jag blir svettig eller får någon som helst pulshöjning. Att gå till gymmet där jag har medlemsskap är skitjobbigt, tänk om alla tittar på just mig och alla dessa floskler och ursäkter som jag kan komma på.. MEN.. nu kommer vi till essensen av detta blogginlägg.. mitt höstmål är att försöka komma igång med motionen och hitta ett sätt att göra det regelbundet och mer än en gång i veckan. Vad jag gör spelar ingen roll, men det ska vara regelbundet. Jag kommer garanterat att misslyckas, och kommer säkerligen tycka att jag är pinsam som skriver det här inlägget och sen blir det bara pannkaka av det hela, men det kan ju inte vara fel att försöka?!
Om inte annat så behöver jag göra det för att bli lite stark. Jag kan knappt hålla i mobilen ett helt normalt samtal innan jag måste stödja armen på något för att jag blir så trött i överarmarna, jag kan inte sitta rakt för att jag inte har några som helst magmuskler eller ryggmuskler så behov finns egentligen mer av den orsaken än av någon som helst fåfäng orsak.
Så… igår efter jobbet drog jag på mig motionskläderna och gick ut i skogen. 5.5 km i tystnad, för mig själv och med kvittrande fåglar som sällskap. Endast i halvrask takt.. på slutet provade jag på lite joggning och fick lite pulshöjning faktiskt men det var inte så länge. Men jag satt inte kvar i soffan i alla fall. Det är seger nummer ett. Undrar vad nästa steg blir? Efter turen satte jag mig ner i skogen och bara lyssnade på fåglarna en stund och kände hur skönt det var att komma ut, ut i skogen med sköna kläder och mjuka skor. Det här kan jag göra oftare!
Hur går det för dig?
Har du upplevt samma sak? Har du problem att ta dig iväg? Känner du igen dig i något jag skrivit ovan? Tänker jag galet i dina ögon? Berätta gärna så kanske vi kan hjälpa varandra!!
