Vem ska ta hand om mig?

Jag har sett så många fina människor som pratar om hur jobbigt det är att visa upp sin träning eller den dagliga dosen av hälsa och välbefinnande på sociala medier för att det verkar vara mer eller mindre tabubelagt. Så här känner jag inför det..

 

 

 

Igår var min första jobbdag efter semestern och redan någon månad innan semestern hade jag bestämt mig för att återigen ta tag i den där latmasken och ta upp min kostdagbok igen. Varför då? Jo, för även om jag också jobbar med att älska min kropp precis som den är så får jag vackert erkänna att jag vill vara lite smalare, både för att det ska bli lättare att röra på sig men också för att jag är lite fåfäng och bara skulle vilja känna känslan att vara helt normalviktig när jag tittar mig i spegeln. Ja, jag erkänner att det kanske är ytligt men det är väl också OK ibland?

Motion och välbefinnande på sociala medier

Jag har sett att det finns människor som inte vill posta bilder eller uppdateringar på sina träningspass på grund av att de antingen känner att pressen blir för stor att prestera, att besvikelsen blir för stor om det inte är konstant eller att följare direkt eller indirekt påpekar att det är dåligt omdöme att visa på fåfänga, att man ger andra dåligt samvete osv osv.

Kan vi inte bara glädjas med varandra om och när det går bra, sörja med varandra om det går åt helskotta, helt utan förbehåll eller andra mindre sunda värderingar? Om någon älskar sig själv som rund är det helt OK, om någon annan vill kämpa för att bli smalare så är det också helt OK. Om någon vill strunta i all form av träning och motion och äta godis till frukost så kanske det inte är det bästa för välmåendet men låt den personen själv få bestämma det. Om någon vill träna skiten ur sig varje dag och visa upp det så är det också lika mycket personen som gör det som bestämmer. Kan vi inte enas om det? Om man sedan inte vill visa upp eller dela med sig på grund av sina egna motiv så är det förstås en helt annan sak, men det är ingen annan som ska bestämma eller besluta.

Jag vill gärna visa upp de gånger jag gjort något bra, för det är något som jag upplever som positivt och då vill jag dela med mig precis som andra positiva händelser jag delar med mig av.

Min resa jag gått igenom

Jag själv vägde långt över 100 kg för sex år sedan. Då sade hjärna och kropp stopp och jag fick möjligheten att göra en Gastric bypass – en magsäcksoperation. Många vet nog vad det handlar om men för er som inte vet så har jag kapat bort en bit av min tarm och hela min magsäck så jag har ingen magsäck alls kvar. Detta innebär att jag måste äta mindre portioner, men kan i princip äta allt utan att behöva offra något. När jag gjorde min operation så fick jag träffa en dietist som tillsammans med mig satte ett realistiskt viktmål för min ålder och längd osv.. och den siffran är 62 kg, och nu vill jag komma till det målet. Siffran i sig har ingen symbolisk betydelse, men för att jag ska känna att jag rodde i land mitt projekt så vill jag komma i mål, och det är bara några små kilo kvar och då vill jag göra något åt det.

Jag har varit jättestrikt i min kosthållning och nästan varit dum mot mig själv, men nu tror jag äntligen att jag har hittat den balans jag behöver för att kropp och själ ska må bra. Jag kan fika och äta godis om jag vill, men försöker att vara mer snäll mot kroppen på vardagarna och fikar om det är ett speciellt tillfälle.

Att komma igång med motion och träning

Nu kommer det svåra.. träning och motion. Jag har så fundamentalt svårt att ta ut mig själv på rörelse. Humöret sviker mig direkt och jag mår riktigt dåligt av att få ont och bli trött. Att gå promenader kan jag göra i princip hur långt som helst, men i samtalstakt så det är sällan jag blir svettig eller får någon som helst pulshöjning. Att gå till gymmet där jag har medlemsskap är skitjobbigt, tänk om alla tittar på just mig och alla dessa floskler och ursäkter som jag kan komma på.. MEN.. nu kommer vi till essensen av detta blogginlägg.. mitt höstmål är att försöka komma igång med motionen och hitta ett sätt att göra det regelbundet och mer än en gång i veckan. Vad jag gör spelar ingen roll, men det ska vara regelbundet. Jag kommer garanterat att misslyckas, och kommer säkerligen tycka att jag är pinsam som skriver det här inlägget och sen blir det bara pannkaka av det hela, men det kan ju inte vara fel att försöka?!

Om inte annat så behöver jag göra det för att bli lite stark. Jag kan knappt hålla i mobilen ett helt normalt samtal innan jag måste stödja armen på något för att jag blir så trött i överarmarna, jag kan inte sitta rakt för att jag inte har några som helst magmuskler eller ryggmuskler så behov finns egentligen mer av den orsaken än av någon som helst fåfäng orsak.

Så… igår efter jobbet drog jag på mig motionskläderna och gick ut i skogen. 5.5 km i tystnad, för mig själv och med kvittrande fåglar som sällskap. Endast i halvrask takt.. på slutet provade jag på lite joggning och fick lite pulshöjning faktiskt men det var inte så länge. Men jag satt inte kvar i soffan i alla fall. Det är seger nummer ett. Undrar vad nästa steg blir? Efter turen satte jag mig ner i skogen och bara lyssnade på fåglarna en stund och kände hur skönt det var att komma ut, ut i skogen med sköna kläder och mjuka skor. Det här kan jag göra oftare!

Hur går det för dig?

Har du upplevt samma sak? Har du problem att ta dig iväg? Känner du igen dig i något jag skrivit ovan? Tänker jag galet i dina ögon? Berätta gärna så kanske vi kan hjälpa varandra!!

RELATED POSTS

9 Comments

  1. Svara

    Charlotte

    14 augusti, 2018

    Tycker du tänker helt rätt! Fortsätt gör det du tror på. Ett tips som funkat för mig är enkel yoga hemma med någon webbinstruktör.

    • Svara

      Ulrica

      16 augusti, 2018

      Tack snälla, vilket smart tips! Det ska jag titta närmare på :)

  2. Svara

    Daniel | FlyingDryden

    15 augusti, 2018

    Lite träning är bättre än ingen träning alls/soffläge. Man måste inte köra UltraVasan bara för att alla andra gör det.

    Kör på och lycka till med hösten!

    • Svara

      Ulrica

      16 augusti, 2018

      Tack snälla för dina rader, det uppskattas massor och vad kul att du är här och hälsar på :). Tack för pepp, jag kör på!!

  3. Svara

    Lena - gott för själen

    17 augusti, 2018

    Vilket härligt inlägg! Så peppigt! Jag är den första att skriva under på att man får göra som man vill. Och jag är den första att skriva under på att man ska träna för att må bra. Jag tror stenhårt på att om man har det fokuset, istället för eventuella kilon upp eller ner, så kommer det med automatik. Om det nu är det man vill.

    Jag har en träningssvacka just nu och känner mig direkt trött i både kroppen och knoppen. Måste också mota bort latmasken, den envisa jäkeln! Jag vill ju vara pigg och stark!

    Jag har iaf inga problem med att både dela med mig av att jag tränar, eftersom jag känner mig så jäkla bra just då och vill peppa, och dela med mig av att jag latat mig.

    Kram Lena

    • Svara

      Ulrica

      28 augusti, 2018

      Tack fina för dina rader, det betyder jättemycket för mig! Du är verkligen en träningsmotivator :). KRAM

  4. Svara

    Rania {Northbound Journeys}

    28 augusti, 2018

    Fint inlägg Ulrica (med magiska bilder) och hälsosamma tankar. Och ja, det är såklart okej att känna att man vill vara lite smalare så länge det är hälsosamt och man inte ruckar på kosten. Jag är ju väldigt aktiv nu, och det började med att jag hittade saker jag verkligen tycker är roligt (klättring och att susa fram genom stan på cykel, samt såklart vandra i naturen) och när jag fått rutin på det insåg jag ju att jag faktiskt tränar nu. Det är inte ens speciellt jobbigt längre, jag har såklart också dåliga dagar då det tar emot mer men överlag går det fint. Jag har också kommit till insikten att även om det är ett plus att se “bra ut”, vad det nu är, så är det viktiga för mig att känna mig stark, frisk och hälsosam – och att jag tränar och tar hand om kroppen NU gör att jag kan fortsätta resa, fota och vandra även när jag blir äldre. Jag skulle DÖ om jag inte kunde det – det är vad som motiverar mig!

    • Svara

      Ulrica

      28 augusti, 2018

      Tack snälla för dina fina ord, det betyder massor för mig!! Jag tar till mig varje ord.

  5. Svara

    Emma

    29 augusti, 2018

    tack för ett tänkvärt inlägg! jag har tränat ett par gånger i veckan i tolv år, men motståndet finns där nästan varje gång det ska tränas. de första åren tänkte jag att jag nog snart skulle komma över den där puckeln, då man längtar efter att få träna. men det är bara att inse att det nog aldrig kommer inträffa för mig. men det jag har upptäckt är att det är så skönt efteråt, både i kropp och knopp. jag har en tendens att oroa mig ganska mycket, men när jag tränar har jag inte tid att älta. och efteråt är jag för trött för att orka bry mig om de där småsakerna som betydde så mycket för mig innan. för att inte tala om hur skönt det är att sova som en stock sen på kvällen. min kropp har sett ungefär likadan ut hela tiden, men eftersom jag är en person som ältar och nojar har de där besöken på friskis satt stopp för eventuella negativa kroppstankar. då är det liksom avklarat innan det har hunnit bli en grej.

    mitt tips till dig är inget einsteintips, men jag tror att det handlar om att hitta en träning som passar just dig. jag HAAATAR att jogga, det är tråkigt och det känns som att träningen ALDRIG tar slut. jag har hamnat i ett härligt joggflow EN enda gång på alla dessa år. inte värt det med andra ord. har kommit fram till att det som passar mig är explosiva träningsformer, tex cirkelgym, stationsjympa mm där jag hoppar från station till station i 45 sekundersintervall, sen är det en ny station och ny övning. man får tillfälle till mikroåterhämtning och det går att anpassa till måendet just nu. trött och hängig, ja då är det bara att göra färre repetitioner eller belasta lite lättare. plus att tiden säger SVOOOSH.

    hittar du en träningsform som passar dig är hälften vunnet! och prata om träning med andra, speciellt när det känns motigt! ju fler folk som engagerar sig desto mer pepp får du tillbaka. heja dig!

LEAVE A COMMENT