Alla foton: @henrik68

I helgen som var så var det äntligen dags att ställa sig på scenen tillsammans med alla underbara människor i showgruppen Återsken som jag är medlem i. Det är min flickdröm att få klä sig i paljettklänning, hålla i en mikrofon och stå på scenen och sjunga.

Det är galet många magiska sångröster och danskunskaper i det här gänget och det är rejäl gåshudsvarning när alla tar ton, det är ett som är säkert.

Just i det här ögonblicket, när jag får kliva fram på scenen tillsammans med Jessica och Therese, och veta att så fort Jessica slutar sjunga så är det min tur att lyfta mikrofonen och ta ton inför publik.. att för några minuter känna sig som en riktig artist känns overkligt, magiskt och helt underbart. På samma gång känner jag mig alldeles kallsvettig, tänk om jag sjunger fel, vågar jag göra nån rörelse eller är det bättre att jag håller mig stilla.. klarar jag koreografin samtidigt, kommer jag gå till rätt plats när vi ska byta.. och tänk.. det gick riktigt bra!

Att stå så här och se det på bild är smått oförståeligt för mig. Det är faktiskt jag som står där, har en sångröst bra nog för att vara en del i den här gruppen.. kan det vara på riktigt?!

En sak är säker.. blodad tand fick jag och hoppas få chansen igen att knipa en soloinsats på kommande konserter och shower :-)

Här ovan ser ni vår musikaliska ledare Marcus Dannvik sjunga tillsammans med Ida på Deck the halls. Marcus spelar oftast och kompar, men nu spelade han flöjt och sjöng en sång och det var så kul att se.

När söndagen var på plats, sminket var avtvättat, paljettklänningarna inhängda i garderoben och håret blev uppsatt i en tofs, då infann sig någon form av antiklimax samtidigt som ett stort lugn. En helt overklig helg är till ända, efter en höst av träning på julsånger med både sång och koreografi.

Nu ser jag med stor spänning fram emot vad nästa projekt blir för oss i showgruppen.

Om ni vill se vilket jättefint inlägg Lena skrev om oss, och mig, så klicka här. Stort TACK, Lena, för dina värmande ord ❤️