Author

Ulrica

Browsing

Halloj alla fina läsare så här på söndagkvällen! Hur har ni det? Jag vet inte ens var jag ska börja, men helt klart är att tiden snurrar på i dubbel fart verkar det som. Jag försöker balansera min tid mellan familj, vänner, jobb och lite mer jobb. Jag försöker hitta min väg framåt i vår nya koncern, med ny chef och en avdelning som utvecklas. Jag försöker umgås så mycket jag kan med barn och barnbarn och hjälpa dem på olika sätt. Jag försöker också att mentalt hitta verktyg för att komma ur min djupa fobi för möss så att jag kan bo hemma i vårt egna hus de veckor som Micke jobbar, men det går inte så himla bra. Jag är rädd och det tar all min energi.

Mitt i allt detta försöker jag också planera för att hitta tid och energi för det jag brinner för, som foto, bloggande, måla akvareller, läsa böcker och sjunga. Just nu har jag gjort ett inhopp i den kör jag pausat ifrån, och kommer vara med på årets julkonsert vilket är jätteroligt. Från och med i dag ska jag börja måla och läsa igen har jag bestämt.

Jag har varit på konferens och en föreläsning fångade mig direkt och den handlade om psykologisk trygghet. Det är något jag ska jobba på att hitta, både från mig själv och från andra runt om kring mig. Jag har börjat leta böcker och poddar som kan hjälpa mig framåt.

Det låter som att jag mår psykiskt dåligt men nej, det gör jag inte. Det finns däremot delar av mig som behövs utvecklas och det finns saker jag vill skapa tid för samtidigt som jag fortfarande har tid för jobb och familj. Det ska gå, det tror jag på.

Musfobin blir nog svår att rå på, men jag tar små steg framåt.

Men så.. nog om detta, även om jag tycker att det är viktigt med transparens och ärlighet i sociala medier istället för att bara visa allt det positiva och vackra. Livet är inte alltid en dans på rosor och man är inte alltid tillfreds med vad som händer och sker, men det som går att göra att göra sitt bästa och känna att man finns där för sig själv och för andra.

Nu har novent börjat och jag har plockat fram några ljusslingor och förra helgen köpte jag två fina ljushus som står på spiskransen. Nu ser jag fram emot en riktigt mysig november och december med familjemys, julmarknader, julfilmer och annat mys. I need it ❤️

Hipp Hurra för oss på vår 4-åriga bröllopsdag! Den firar vi på varsitt håll eftersom Micke är i Stavanger. Vi får fira en annan dag helt enkelt :-)

Det här är en dag som jag minns med stor värme och kärlek. Många gapskratt, smarrig mat, kramar, gemenskap.. ja, det var verkligen en magisk dag som blev exakt som jag drömt om.

Älskar dig, min bästaste make <3

Sista dagen i september, ännu en höstmånad som gått mot sitt slut. Löven är röda, gula och orange, luften är frisk men fuktig. Dimman ligger tung över åkrarna och blommorna börjar vissna i trädgården. En ny tid alltså. Mörkret är här och någon mus lyckas smita förbi vildkatterna som stryker runt i våran trädgård och krafsar i väggarna. Småfåglarna sitter i trädet och tittar på de tomma frömatarna. Ja, det är höst med allt vad det innebär.

Som tur är så är vedboden överfull inför hösten och vintern, men det finns även en hög med virke som ska kapas upp, träd som måste fällas innan de självmant rasar i trädgården, så det kommer att fyllas på i den redan fulla vedboden.. dags att kanske bygga någon fin ställning att stapla ved i.. projekt projekt projekt hela tiden :-)

I dag är det lördag, startade morgonen med en stor kopp hett te, eld i kaminen, en vlogg på Youtube och nu är frukosten uppäten, vloggen slut och det är dags att spotta i nävarna och dra i gång lite arbete. Jag ska bara lyfta rumpan ur soffan.. 1, 2, 3.. snart :-)

Om bara alla myggor kunde hålla sig någon annanstans än på mina händer så kanske jag hade kunnat få ta lite fler bilder i skogen.. men nåja.. det var ju det där med de 99% av alla läckerheter som inte plockas i skogen. Det känns lite jobbigt att det bara ska förgås. Eller vad tycker ni?

Häromdagen var jag, Denise, William och min pappa ute i skogen för att plocka svamp och äta picknick. Det var jättehärligt och mysigt och även om myggorna tog kål på oss så var vi ute en bra stund och promenerade runt i skogarna och plockade kantareller.

Det finns mängder och åter mängder av bär och svamp som vi inte plockade av och jag börjar bli så där så att det liksom gör lite ont i magen när jag tänker på att det är gratis mat som bara står där och vill bli uppätna och använda i våra kök.. fasiken, tiden rinner ifrån mig.

Jag ser ju framför mig grytor med svamp i, svampsoppa, blåbärssylt, blåbärssaft, gelé, lingonsylt, äppelmos, äppelmust, äppelbitar, torkade äppelringar… listan kan göras lång på vad man kan göra med det som finns rakt framför näsan på oss..

Ge. Mig. TID. att gå i skogen, TACK!!

Efter att ha plockat svamp i ett par timmar så stannade vi vid bilen och åt picknick. Jag gjorde ett tappert försök att dricka min varma choklad sittandes på en sten.. men myggorna vann och vi alla satt till slut inne i bilen :-)

För att göra något med all svamp så blev det en familje-kräftskiva på kvällen där det fanns både kräftor, västerbottenpajer, bubbel, svamp och massa annat gott. Vi satt i vårt uterum tills natten kom smygande och det var så himla mysigt.

Jag hoppas innerligen hitta tid för att ge mig ut igen för att plocka av det som naturen erbjuder. I helgen kanske :-)

Nu börjar vår resa gå mot sitt absoluta slut.. sista dagen innan hemfärd tog vi oss till Smögen, för sen skulle vi göra en liten “avstickare” till Borås för att hämta bildelar innan vi åkte hem.. och för er som då börjar fundera så kan jag säga redan nu, att JA, det var en rejäl omväg :-).. men allra först så stannade vi vid inloppet till Fjällbacka och bara sträckte på benen efter att ha åkt från Strömstad ner mot Smögen. Det är inte så många mil fågelvägen, men det är smalt, slingrigt, mycket bilar.. så det var skönt att bara stanna till en stund.

Sen så mot eftermiddagen kom vi fram till Smögen, tog en promenad på bryggan och vi parkerade vid ICA alldeles vid bron då det var fullt på alla ställplatser. Inte direkt någon överraskning :-). Vi åt en varsin glass på bryggan, jag pratade med en konstnär som målade helt magiska akvarelltavlor med motiv från Bohuslän och hon fick det att klia ännu mer i fingrarna efter att plocka fram penslarna igen.. sen gick vi tillbaka till husbilarna, handlade lite kallskuret på ICA och åt upp alla resterna som fanns i kylen.

När kvällen kom hade jag gett mig sjutton på att hitta en parkering med lite mer utsikt än en ICA-butik så jag tog med mig Thomas och Nathalie och vår husbil och åkte ner mot Smögen-bryggan och hittade den perfekta lilla parkeringen vid minigolfbanan. Där kunde vi stå hela natten för nästan inga pengar och fick världens utsikt på köpet. Nathalie och jag klättrade upp på klipporna för att fotografera solnedgången och sen sov vi gott med havet som utsikt.

På morgonen var det dags att ta en långpromenad längs klipporna, titta på maneterna och mamma stod och bara vilade och njöt av utsikten över kobbar och skär.

Den vänstra av ovanstående bilderna, den ska jag ge mig på att avbilda med akvarellerna. Det blir en utmaning vill jag lova… men öva, öva, öva sa konstnären till mig.. så det är bara att köra på :-)

Micke måste alltid utmana mitt stackars hjärta med att klättra på klipporna och till slut så hittade han en plats att sätta sig och sitta still på.. så jag kunde andas ut en stund.

Efter att ha vilat på klipporna en stund så for vi vidare mot Borås och sen hem för att börja vardagen igen. Tack för en underbar semester, hela familjen ❤️

Mot slutet av vår semester så tog vi en båttur ut från Strömstad till Kosteröarna. Det var inte jättevarmt och regnet hängde i luften så vi klädde på oss lite myskläder och drog iväg.

På väg ut mot Koster så åkte vi förbi små kobbar där det låg sälar och vilade. Så fint det är i Bohuslän!!!

Vi stannade kvar en stund vid hamnen och tittade på de fina små sjöbodarna, innan vi traskade vidare mot nästa hamn på andra sidan ön.

Den här lilla filuren kan ingen av oss annat än tokgilla.. som tröjan säger så är han verkligen awesome, vår lilla prins ❤️

På eftermiddagen sprack vädret upp och tro’t eller ej så blev det badväder, och William fick äntligen fånga krabbor i sin lilla fina hink. Han fick även lite hjälp och fick en liten plattfisk och en eremitkräfta, lyckan var stor!! Innan vi gick så släppte vi såklart ut dem i vattnet igen.

När vi åkte båten tillbaka till Strömstad så åkte vi förbi den här lilla ön som var bebodd av småfolket. Hur fint :-)

Strömstad sett från vattnet är riktigt fint och ovädershimlen gjorde att det blev väldigt effektfullt över havet och hamnen.

Något vi pratat om ända sedan förra sommaren är att om vi ska åka ner till västkusten så vill vi tillbaka till restaurang Röde Orm för att äta räkor. Sagt och gjort, när vi parkerat i Grebbestad så blev det en promenad ner till hamnen och vilken otrolig tur vi hade med vädret som sken från sin bästa sida och vi fick samma bord som mamma, pappa och jag hade förra gången och bordet bredvid. Semestergudarna är med oss ibland :-)

Vi satt med havet och segelbåtarna precis intill och solen lyste så där helt perfekt. Jag fick även denna gång en alkoholfri cider då de även i år inte hade alkoholfri cava. Nåja, det går bra med cider också när solen skiner så fint :-)

Våra älskade älskade ungar.. även om vi inte alltid tycker lika, är olika till sättet och har olika syn på saker så är vi enormt sammansvetsade, umgås väldigt ofta och finns alltid där för varandra.

Förra gången vi var på Röde Orm så fick vi stora tallrikar med skålar med räkor i, skålar med aioli och mycket bröd. På tallriken låg det även lösa räkor som inte fick plats i skålen. Riiiiktigt så fint var det tyvärr inte i år. Nu fick jag en skål med räkor i där de även tryckt ner musslor och stora salladsblad. Vi fick en skål med aioli och en skål med några brödbitar på flera personer. Nu räckte räkorna väl nästan till ändå, men bröd och smör fick vi be om att få mer av då det tog slut väldigt fort.

Näe.. supersmarrigt som tidigare och sällskap och väder var magiskt, men servicen och utbudet.. skärpning till nästa sommar, tack!

William tyckte att vi var lite väl tråkiga som bara satt och satt och satt.. han fick tillåtelse att gå mellan borden om han gick precis intill staketet så han travade fram och tillbaka och hängde ibland över staketet och suckade tungt när vi inte ville gå vidare :-)

Efter några timmar på bryggan i Grebbestad traskade vi tillbaka till ställplatsen där det skulle vara stor eldshow. Den blev inställd kan vi säga, för vi hann tillbaka till husbilarna, hann få på oss regnkläder för att vara på säkra sidan under showen, gå 50 meter och sen vände vi snabbt och rusade tillbaka till bilarna för då öppnade sig himlen rejält. Jag har nog aldrig sett den mängden regn på så kort tid. Det fullkomligen dånade från himlen, och åskade rejält. Utanför husbilarna blev det som en sjö och vi var dyblöta ända in på underkläderna.

Det blev kortspel i husbilen istället, minst lika mysigt det.. även om jag som satt och tittade på och berättade sagor för William undrade om det var, som någon sa, kortspel eller inbördeskrig :-)).

Sol, värme och molnfri himmel är något vi saknat under vår tur till västkusten, men att vandra på den magnifika tjurpannan med en hotande åskhimmel är ganska maffigt faktiskt. Vi hade regnet och åskan hängande över oss hela tiden men det liksom snurrade förbi hela tiden och vi klarade oss bra på vägen ner mot havet.

Tjurpannan som ligger sydväst om Havstenssund saknar skyddande ytterskärgård och tillhör ett av bohuskustens mest exponerade fastlandspartier. Inomskärsfarleden stryker här tätt förbi och har i alla tider utgjort en fruktad passage bland sjöfarande. Västra delen av området präglas av branta klippstränder, här och var avbrutna vikar med block-, grus och i några fall sandstränder.

Det utsatta läget och tidigare betesgång har format ett mycket öppet hed- och hällmarkslandskap som ännu består. Området är lättströvat och från de många höjdpunkterna bjuds storslagna vyer från fastlandet över skärgården ut mot horisonten i sydväst.

Ett besök på Tjurpannan under storm är en sällsam upplevelse. För den som ämnar pröva fiskelyckan eller bada från klipporna är dock lugn väderlek en absolut förutsättning.

Runt omkring på området finns flera fina badplatser, hitta ditt smultronställe! 

Källa: västsverige.com

William knatar på utan att gnälla, helt makalös unge på det viset. Han kan knata på i flera timmar och det är inte förrän han blir hungrig eller väldigt trött som han tappar energi och blir tjurig och vill bli buren. Han älskar verkligen att uppleva saker och vara på resa med familjen, det märks!

Vi knallar på mellan stenblock och följer stigen ner mot havet. Ni ser på bilderna ovan att himlen ser lite snällare ut mot havet än när jag vänder mig om och fotar upp mot parkeringen.

Naturen här är så otroligt vacker. Jag hör mig själv säga ganska ofta att det liknar Norge och det kanske inte är så himla konstigt för det är ju inte direkt många mil till gränsen när man är här i dessa trakter.

Vi hittar till slut en klippa där vi har utsikt över havet. Där breder vi ut picknicken och tar en mysig fika. Några passar på att ta en vilopaus medan några av oss andra vandrar vidare ner mot havet.

Nere vid havet hittar vi ett jättemysigt litet fiskeläger och är det något jag gillar att fota så är det såna här detaljer. Jag samlar minnen och motiv för många år framöver, och den här förtöjnings-stocken har jag tänkt försöka ge mig på att avbilda med akvareller. Undrar tro hur många block jag hinner slänga innan jag kanske har kommit så långt att jag blir nöjd med en sån tavla?

Pappa passar på att ta en vilopaus på bänken medan mamma håller hårt i William som vill uppleva allt och vill titta efter krabbor och maneter i vattnet hela tiden. Dock ska jag poängtera att William är jätteduktig och vill hålla handen när han går nära kanten så det är absolut ingen liten kille vi får bråka med utan han håller sig gärna nära.

Om jag hade obegränsat med pengar eller vann några miljarder eller så, då skulle jag garanterat köpa mig en liten fiskebod på kusten, det är så otroligt rofyllt och vackert här!!

Thomas och Nathalie är stora favoriter hos William och det är ömsesidigt så de tar gärna hand om honom och tog med honom ut på klipporna för att titta på havet.

På vägen tillbaka började det droppa tunga regndroppar och vi hann precis ta oss tillbaka till husbilarna och stänga dörrarna innan himlen öppnade sig och släppte ner allt vatten som legat och väntat på att bli nedhällt på marken. Jädrar vilken skur det kom när vi åkte vidare mot nästa mål på resan. Det är lite synd att man inte får campa över natten vid tjurpannan för det hade vi gärna gjort annars.

Efter att ha haft ett jättemysigt firande av Anni så åkte vi hemåt och samlade ihop allt det sista, mötte upp mina föräldrar och fördelade familjen i två husbilar och sen for vi iväg. Då klockan var mycket så bestämde vi oss för att stanna vid slussarna i Hallstahammar över natten. Det är är en grej som vi kör, att vi ofta startar vår semestertripp sent på kvällen istället för att åka på morgonen :-). Varför vänta liksom?

På söndagmorgonen tog vi en promenad längs slussområdet innan vi packade in oss i bilarna igen för att äntligen ta oss ner till västkusten. I vår bil satt jag bakom ratten, William i passagerarsätet och i bak satt Thomas, Nathalie och Micke. I mina föräldrars bil satt, förutom dom, Denise och Adam. Så här åkte vi runt hela veckan.

När vi kommit ner till västkusten så blev vårt första stopp Hunnebostrand, där vi stått vid vattnet flera gånger tidigare. Vi trodde aldrig att det skulle finnas plats för båda husbilarna där så det blev ett litet jubel och en stor lättnadens suck när vi insåg att vi fick två platser. Vi gick ner längs kanten och tittade på vattnet, båtarna och kikade in i de små butikerna innan vi hamnade på restaurang för att ta en drink, som även blev lite lättare middag.

William och jag passade på att busa med mobilen och tog lite tokiga selfies :-)

Utsikten från restaurangen går inte direkt av för hackor. Vi fick en magisk solnedgång vid bryggan och jag kände att jag hoppades att Adam och Nathalie som inte varit här tidigare skulle känna att de tyckte om vad de såg.

På måndag morgon vaknade vi till stora “bloppar” som William kallade det när det kom tunga regndroppar. Vi trotsade regnet med regnkläder och paraplyer och tog en promenad längs klipporna, tittade på maneterna i vattnet och åt frukost. Sen åkte vi iväg mot nya mål. Jag har sagt det förut och jag säger det igen.. Hunnebostrand är en av mina favoriter på västkusten. Det är lite mer genuint, lite mer lugnt och stilla.

En lördagkväll med sol, värme och inget regn är något vi verkligen inte har blivit överösta med den här semestern, men solklart var det på Annis 60-årsfirande. Det blev ett väldigt mysigt firande på landet!

Födelsedagsbarnet själv, eller birthday girl som det stod på hennes fina rosett :-). Annis stora passion är trädgård och blommor vilket märks i deras underbara trädgård. Jag tror att jag ska anlita henne som trädgårdsmästare här hemma så det blir nån ordning i vår trädgård. Anni strålade som en stjärna hela eftermiddagen och kvällen och det märktes att hon trivdes som fisken i vattnet med alla vänner och släktingar.

Det minglades för fullt, och vi alla fick gå tipspromenad med frågor om Anni och även om vi känt henne i flera år så gick vi bet på de flesta frågorna :-)). Men minglandet var trevligt, och det fanns gott om smarriga alkoholfria alternativ i flaskorna för oss som skulle köra bil efter firandet.

Dom här två, kusiner och två ordentliga bustroll, levde livet bland blommor, partytält och skogsdunge. Små skrapade knän, svettiga ryggar och smutsiga fötter vittnade om två riktigt fina sommarbarn.

Efter en stund så smög Emilia iväg (Emilia är Anni och Anders dotter och således Adams syster) och kom tillbaka gående med en väninna, båda spelandes på fiol. Anni fick en rejäl överraskning och blev alldeles tårögd. De båda spelade otroligt fint så där så man fick lite gåshud faktiskt. Vilket uppträdande!!

Mot kvällningen dukades det fram en helt magisk middagsbuffé med allt du kan tänka dig. JÄDRANS så gott det var!! Jag tryckte ner så mycket potatissallad och oliver som jag kunde innan det tog stopp :-).

Efter middagen blev det musikquiz och eftersom vi hade Adam med i vårt lag så kom vi tvåa, han är helt fenomenal på att känna igen musik. Det blev många gapskratt och lite pikar mellan lagen, så himla roligt. Vi gick även runt i trädgården och plockade körsbär, tittade på blommor och hur Anni planerat trädgården och när klockan började närma sig 21-tiden så åkte vi hemåt för att påbörja vår färd ner mot västkusten.

Stort stort TACK till alla inblandade och till Anni och Anders för ett magiskt firande. Jag hoppas att det nya fina växthuset som vi samlat till kommer att ge massor med glädje framöver.