Inlägget är ett samarbete med momondo ambassadörsskap och innehåller även reklamlänkar till Adlibris

När jag var hemma som föräldraledig i början på 90-talet så gick en TV-serie som hette Karl för sin kilt på TV. Jag föll direkt för den skotska accenten, de murriga pubarna och det vackra slottet de bodde i och kände att jag måste få resa till Skottland.

Andra filmer och serier som gjort att Skottland är ett kärt resmål för inte bara mig, utan hela familjen, är Harry Potter och Outlander. TV-serien Outlander läste jag i bokform redan på 90-talet och jag tror att jag har läst den första boken minst tre gånger :-). På svenska heter den Främlingen och är skriven av Diana Gabaldon. Gissa om jag och mamma hoppade högt när vi insåg att den skulle göras till TV-serie?!

2006 så reste vi till Skottland och högländerna och ett av mina mål var att få se slottet som var med i TV-serien och till slut hittade vi dit. Dock så låg det på andra sidan av en sjö och vägen dit var privat, så jag fick snällt betrakta det på avstånd.

Den lilla vägen in till slottet har förstås en liten vaktstuga som måste passeras för att komma in. Hur häftigt är inte det så säg?! Vill du också uppleva Skottlands magi? Kika då på min momondosida och se om du kan hitta din perfekta resa!!

@momondo, #owtravelers och #admomondo

Då uppkopplingen är halvdålig längs kusten och jag har försökt att inte hänga vid datorn så mycket alls så tänkte jag nu ta er med på en liten recap vad vi har gjort de senaste dagarna.

Ska vi stanna här för evigt?

Efter att vi lämnat Smögen så åkte vi till Grebbestad där vi åt mat och gick längs hamnen och tittade på båtarna. Det blåste ganska kyligt och håret kändes lite svinto-aktigt efter saltvattenstänken :-).

Bland kor och får i Tjurpannan

Efter Grebbestad så tänkte vi hitta en plats att sova på över natten, och åkte till Tjurpannans naturreservat. Vi tog en promenad från parkeringen och upp på klipporna och tittade på havet, vilade en stund på stenarna och byggde ett klassiskt stentorn. Det var däremot förbjudet att stanna husbilen över natten så vi åkte vidare uppåt i landet och sov på en stor rastplats istället.

Välkomna ner till oss

På natten så kom min moster och morbror ner med sin husbil och ska göra oss sällskap resten av resan, vilket är jättemysigt!! Vi hamnar inne i centrala Strömstad där vi fikar på samma café som vi var på när jag var barn. Jag fick en kanelbulle som kommer att bli svår att överträffa någonstans framöver.

Jag kunde inte låta bli

Precis utanför husbilen låg en liten liten inredningsbutik nere i en källarlokal. Utanför på trottoaren låg lite småsaker och direkt så fastnade mitt öga på något som kommer hamna i vår husvagn. Vad det var för fint får du se i ett annat inlägg :-)

Efter Strömstad är det dags att hitta en plats att äta lunch på, och ingen vet riktigt var vi ska ta vägen så pappa låter GPS’en leta upp en rastplats. På vägen ser vi en liten skylt ut mot Rossö och pappa gör en tvärgir och svänger av där. Det var verkligen tur för vilket underbart ställe vi hittar. Allra längst ut på ön ligger en liten gästhamn och med en stor parkering där båda våra husbilar får plats. Bord och bänkar ligger precis bredvid parkeringen och där äter vi alla lunch.

Kallt? Nej, faktiskt inte!

Efter det får vi äntligen bada längs klipporna, för nu har solen tittat fram för en stund och det är hyfsat varmt nog för att bada utan att skallra sönder (jag tror jag måste testa vinterbad för jag tror verkligen att jag skulle frysa sönder).

Den här platsen memorerar vi direkt för hit kan vi absolut tänka oss att åka igen. Lite komiskt är att en av mina kollegor ringer mig precis när vi är där och hon berättar att Rossö är en plats hon varit på många gånger och tycker det är så fint. Vilket sammanträffande :-)

Nu börjar det sakteligen bli dags att rulla hemåt, även om det nog tar några dagar. Vi åker in i Norge och åker längs vackra skogsvägar, slingriga som ormar och jag låter Google Maps hitta en ställplats för oss där vi kan stanna och grilla och sova. Vi hamnar då vid Strömfoss kvarn och slussar, en jättefin liten kanalby med två olika ställplatser. Den ena kostar 100 NOK för en natt och den andra kostar 210 NOK per natt och inkluderar dusch och toalett. Vi väljer den billigare då vi klarar oss utan dessa bekvämligheter för natten och har en riktigt mysig kväll och går inte in förrän kylan och mörkret kommer.

Ett absolut måste i Norge

Och.. när vi är i Norge så kastar jag mig över lefse med kanel och socker i butiken och njuter i stora lass. Och äkta kneipp-bröd.. det bästa bröd som finns!!

Godmorgon vänner

Nu har det blivit tisdag morgon och regnet har öst ner hela natten, precis som väderappen förutsett, och det regnar fortfarande. Det blir frukost, och sen rullar vi vidare in i Sverige igen och mot okända mål. Vi njuter för fullt av vår sista semestervecka och att få campa och se okända platser varje dag.

Jag brukar ofta säga att jag måste vara född på fel plats, för jag älskar att åka uppåt i Sverige och uppleva ödemarken, skogarna och fjällen.. och jag älskar att åka till västkusten och uppleva de små pittoreska samhällena längs havet.

Hunnebostrand var jag senast i 1983 när Carola Häggkvist hade sin första folkparksturné. Då var jag 11 år och säkerligen inte direkt intresserad av själva samhället, de vackra husen på klipporna och sjöbodarna.

Det är jag sannerligen idag, 36 år senare. Bland det finaste jag vet.

Klippor och klipphällar, med vajande strån och ljung som är alldeles rosa, det är något som är magiskt vackert. Självklart måste jag klättra upp på toppen för att se utsikten.

Senare på kvällen landar vi i Smögen och går längs bryggan och tittar på de enorma båtar som ligger där och guppar, lyssnar på sorlet från alla människor, mamma får äntligen köpa sin cashmere-poncho som hon letat länge efter och jag bara njuter. Micke tycker däremot att charmen försvunnit på Smögenbryggan sedan vi var här sist för typ 10 år sen. För mycket butiker, för mycket disco och för lite charm. Jag kan hålla med.

En räkmacka XL, tack

En gigantisk räkmacka är ett måste i Smögen – det är sen gammalt – och vi slår oss ner på Ekelöfs och Micke får en glutenfri variant vilket skapar stora pluspoäng då resandet i Sverige inte är så enkelt även 2019 när man är glutenintolerant.

Jag får även krama om och prata med bästa Annemaj, som jag ska åka till Norge på fotoresa med inom kort. Mys på hög nivå!!

När kylan snor sitt grepp över oss så traskar vi sakteligen tillbaka mot husbilen, hand i hand, busandes och skrattandes, njuter av de vackra vyerna och jag känner att havet och klipporna har gjort underverk med själen. Jag är 100% avslappnad, lycklig och harmonisk.

Fast jag är också extremt proppmätt efter räkmackan, längtar efter våra barn och barnbarn och ganska frusen och trött. Men lycklig ändå! Och för att avsluta det första stycket så är det kanske lika bra att jag bor där jag bor, för möjligheten att resa i vårt vackra Sverige finns ju alltid.

Efter att ha strosat runt lite i fiskebutikerna och de små handelsbodarna, där vi glatt överraskade hittade glutenfri hemgjord granola, vid Spikens fiskeläge så packade vi ihop och susade vidare mot Läckö slott.

Läckö slott ligger jättefint längst ute på höjden vid en udde med utsikt över Vänern. Det sägs vara Sveriges vackraste slott, men det är nog säkert subjektivt.

Vi gillar alla historia väldigt mycket och det kan te sig skittråkigt att gå runt på gamla slott så det är ju toppen att vi alla är olika :-). Jag gillar det massor!! Det kan vara så att jag är uppfostrad så eftersom mina föräldrar är likadana :-)

Inne i slottet hade de på olika platser byggt upp scener så att man kunde få sig en ungefärlig blick över hur det kan ha sett ut på 1600-talet när Läckö slott var som mest aktivt.

När jag var med mina föräldrar till Gripsholms slott så fångade jag mamma på borggården så jag gjorde likadant nu. Kul att kunna minnas längre fram i tiden.

Innan vi tittade vidare så var det dags för lunch. I det lilla stallet fanns det lite gofika och lättare rätter att äta. Lite längre bort fanns Naturum där man också kunde äta mat. Men hör och häpna.. eller är vi helt oförstående?

Naturum är för mig en plats och vision att få ut mer människor i naturen och med ganska stort fokus på barn och familjer. Hur kan det då vara möjligt att det bara finns en meny med ganska moderna rätter där den billigaste varmrätten kostar 310 kr, och inte en endaste rätt som är anpassad för barn? På Stallet fanns det i alla fall pannkakor som även där var det enda som var någorlunda anpassat för barn.

Skärpning, säger jag. Det är långt ifrån alla semesterfirande familjer som har råd att köpa chevré-sallad för närmare 200 kr, eller en gös för 310 kr. Tips från mig.. langa fram en schysst tallrik med köttbullar, mos och lingon som kan hålla lite lägre pris.

Det sista vi gjorde innan vi lämnade Läckö och Kållandsö var att titta på den enorma köksträdgården som de försökt att återskapa så som den såg ut i slottets glansdagar. Där odlades allt som de använde i sina restauranger, vilket var ganska kul att se tycker jag. Den lilla humle-allén var perfekt för en snabb fotosession.

Mamma och jag skulle göra exakt vad som helst för att få kastas tillbaka till 1600-talet och uppleva hur det var att leva då. Det kan faktiskt störa mig på riktigt att jag inte kommer att kunna det, hur mycket jag än visualiserar eller försöker hitta lösningar på det. Det går liksom inte, i alla fall inte om man är logiskt tänkande.