När havet uppenbarar sig

Hunnebostrand

Jag brukar ofta säga att jag måste vara född på fel plats, för jag älskar att åka uppåt i Sverige och uppleva ödemarken, skogarna och fjällen.. och jag älskar att åka till västkusten och uppleva de små pittoreska samhällena längs havet.

Micke spanar ut över båtarna, pappa och mamma promenerar längs sjöbodarna

Hunnebostrand var jag senast i 1983 när Carola Häggkvist hade sin första folkparksturné. Då var jag 11 år och säkerligen inte direkt intresserad av själva samhället, de vackra husen på klipporna och sjöbodarna.

Det är jag sannerligen idag, 36 år senare. Bland det finaste jag vet.

Klippor och klipphällar, med vajande strån och ljung som är alldeles rosa, det är något som är magiskt vackert. Självklart måste jag klättra upp på toppen för att se utsikten.

Senare på kvällen landar vi i Smögen och går längs bryggan och tittar på de enorma båtar som ligger där och guppar, lyssnar på sorlet från alla människor, mamma får äntligen köpa sin cashmere-poncho som hon letat länge efter och jag bara njuter. Micke tycker däremot att charmen försvunnit på Smögenbryggan sedan vi var här sist för typ 10 år sen. För mycket butiker, för mycket disco och för lite charm. Jag kan hålla med.

En räkmacka XL, tack

En gigantisk räkmacka är ett måste i Smögen – det är sen gammalt – och vi slår oss ner på Ekelöfs och Micke får en glutenfri variant vilket skapar stora pluspoäng då resandet i Sverige inte är så enkelt även 2019 när man är glutenintolerant.

Jag får även krama om och prata med bästa Annemaj, som jag ska åka till Norge på fotoresa med inom kort. Mys på hög nivå!!

När kylan snor sitt grepp över oss så traskar vi sakteligen tillbaka mot husbilen, hand i hand, busandes och skrattandes, njuter av de vackra vyerna och jag känner att havet och klipporna har gjort underverk med själen. Jag är 100% avslappnad, lycklig och harmonisk.

Fast jag är också extremt proppmätt efter räkmackan, längtar efter våra barn och barnbarn och ganska frusen och trött. Men lycklig ändå! Och för att avsluta det första stycket så är det kanske lika bra att jag bor där jag bor, för möjligheten att resa i vårt vackra Sverige finns ju alltid.

RELATED POSTS

2 Comments

  1. Svara

    Tina ME

    5 augusti, 2019

    Åhhh västkusten… vi har pratat hela sommaren om att vi skulle vilja åka dit igen. Att starta upp i Strömstad och sen jobba sig neråt kusten. Det är så vackert och så annorlunda mot hur det är här på Gotland och det är alldeles för många år sedan. Blev sååå inspirerad nu av dina vackra bilder. KRAM //Tina

  2. Svara

    Lena - gott för själen

    13 augusti, 2019

    Jaa, visst är det vackert både i fjällen och på västkusten. Kanske inte född på fel plats. Tror nog mer det handlar om att det är något annat än man är van vid. Något lite mer exotiskt. Skulle vi bo i fjällen så skulle nog den uppländska slätten med böljande sädesfält vara vackert och exotiskt då :-)

    Kram Lena

LEAVE A COMMENT