Snälla, låt mig få åka tillbaka till 1600-talet

Efter att ha strosat runt lite i fiskebutikerna och de små handelsbodarna, där vi glatt överraskade hittade glutenfri hemgjord granola, vid Spikens fiskeläge så packade vi ihop och susade vidare mot Läckö slott.

Läckö slott ligger jättefint längst ute på höjden vid en udde med utsikt över Vänern. Det sägs vara Sveriges vackraste slott, men det är nog säkert subjektivt.

Vi gillar alla historia väldigt mycket och det kan te sig skittråkigt att gå runt på gamla slott så det är ju toppen att vi alla är olika :-). Jag gillar det massor!! Det kan vara så att jag är uppfostrad så eftersom mina föräldrar är likadana :-)

Inne i slottet hade de på olika platser byggt upp scener så att man kunde få sig en ungefärlig blick över hur det kan ha sett ut på 1600-talet när Läckö slott var som mest aktivt.

När jag var med mina föräldrar till Gripsholms slott så fångade jag mamma på borggården så jag gjorde likadant nu. Kul att kunna minnas längre fram i tiden.

Innan vi tittade vidare så var det dags för lunch. I det lilla stallet fanns det lite gofika och lättare rätter att äta. Lite längre bort fanns Naturum där man också kunde äta mat. Men hör och häpna.. eller är vi helt oförstående?

Naturum är för mig en plats och vision att få ut mer människor i naturen och med ganska stort fokus på barn och familjer. Hur kan det då vara möjligt att det bara finns en meny med ganska moderna rätter där den billigaste varmrätten kostar 310 kr, och inte en endaste rätt som är anpassad för barn? På Stallet fanns det i alla fall pannkakor som även där var det enda som var någorlunda anpassat för barn.

Skärpning, säger jag. Det är långt ifrån alla semesterfirande familjer som har råd att köpa chevré-sallad för närmare 200 kr, eller en gös för 310 kr. Tips från mig.. langa fram en schysst tallrik med köttbullar, mos och lingon som kan hålla lite lägre pris.

Det sista vi gjorde innan vi lämnade Läckö och Kållandsö var att titta på den enorma köksträdgården som de försökt att återskapa så som den såg ut i slottets glansdagar. Där odlades allt som de använde i sina restauranger, vilket var ganska kul att se tycker jag. Den lilla humle-allén var perfekt för en snabb fotosession.

Mamma och jag skulle göra exakt vad som helst för att få kastas tillbaka till 1600-talet och uppleva hur det var att leva då. Det kan faktiskt störa mig på riktigt att jag inte kommer att kunna det, hur mycket jag än visualiserar eller försöker hitta lösningar på det. Det går liksom inte, i alla fall inte om man är logiskt tänkande.