Godmorgon sköna lördag!

Hur mår mina läsare idag? Jag hoppas att ni alla får njuta av adventshelgen på ett eller annat sätt. Jag startar min adventshelg med mitt sista bröllopsfotouppdrag för året, i ett julsmyckat Haga slott utanför Enköping. Jag gissar att det blir magiskt fint.. MEN en sjuhelsikes utmaning på grund av mörkret. Allting blir alltid enklare när man fotar i ljuset :-)

Igår var det ju den berömda Black Friday, något jag ställer mig väldigt tudelad till. Jag tycker rent generellt att det är galet att vi ska hetsas till att shoppa ännu mer än vad vi redan gör, och vi faller lätt för trycket. Däremot ska jag väl erkänna att när jag faktiskt kan köpa sånt som jag verkligen behövde till ett bättre pris, ja, då passar jag dessvärre på en sån här dag, och hjälper då till att visa att den här dagen uppskattas av oss konsumenter.. så hur jag än gör så känns det sisådär.

Men.. jag gjorde ett riktigt fynd på något som jag behövt länge men inte tagit mig råd till. Ett par ordentliga löpar- och träningsskor. Jag har problem med att mina fötter somnar när jag är ute och joggar och för en tid sedan så kom jag i kontakt med Ida som har sin verksamhet i samma lokaler som mitt gym, och hon hjälper mig verkligen med allt som har med hälsa och min kropp att göra just nu, och hon sa direkt att jag behövde bättre skor som var mer anpassade efter mina fötter och tyvärr tyckte jag att just DEN skon var på tok för dyr, men igår såldes den till 50% och ja, då slog jag till och det ska bli jättespännande att se om och hur de funkar.

Men.. nu är det dags för en mysig lördagsfrukost med min honey och sen är det dags att packa kameraväskan och susa iväg.
Ha en toppenhelg och snälla ni, skriv gärna en rad i kommentarsfältet, det gör mig oändligt varm i själen.

För exakt 29 år sedan så svepte du in på torget i Enköping med din “tjusiga” bil och plockade upp en tonårig Ulrica för att åka på partaj på landet. Många dagar har varit toppen, vissa har varit mindre roliga och idag, med två vuxna barn tillsammans, så har vi gått igenom det mesta och idag har vi det bättre än någonsin tillsammans. Visst kör vi väl 29 år till tillsammans :-). Älskar dig MASSOR, min älskling!

Igår kväll åkte vi till minneslunden för att tända ett ljus för de som fattas oss, gråta en tår och minnas. Vår minneslund är så vacker. Det är tusentals ljus, människor som minns och saknar tillsammans, det talas tystare, det hålls om varandra och stämningen är ljus även om sorgen gör sig påmind. I minneslunden ligger många av våra nära och kära. För mina mor- och farföräldrar skänkte jag ljuset i tanken.

Alla helgons dag,

Festum omnium sanctorum eller Dominica in natali sanctorum, är en kristen högtid som firas till martyrers och helgons ära. Den har utan avbrott ingått i det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. I Finland och Sverige är Alla helgons dag en allmän helgdag. Den inföll tidigare alltid den 1 november men flyttades 1772 till första söndagen i november. Vid helgdagsreformen 1953 flyttades den till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.
Ursprungligen var dagen alltså en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder. Inom den latinska riten i romersk-katolska kyrkan är den 1 november, såsom alla helgons dag, en av de förpliktande helgdagarna.
Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet arbetsfria dagar under hösten flyttades Alla helgons dag 1953 till en lördag, som därmed blev allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen.
Söndagen omedelbart efter Alla helgons dag fick 1983 karaktären av Alla själars dag, till minne av alla döda. Sedan 2002 är detta också dagens officiella namn i Den svenska evangelieboken.

Seden att uppmärksamma helgon och martyrer på olika specifika dagar uppstod tidigt inom kristendomen, och snart även behovet av en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa. Inom de ortodoxa kyrkorna sker firandet inte på hösten utan första söndagen efter pingst. För ortodoxa kyrkan var åminnelsedagens ursprung Alla martyrers fest, vilken firades till exempel i Antiokia. Även inom den romersk-katolska kyrkan tycks detta ursprungligen ha skett på våren. Efter Pantheons invigning till kyrka den 13 maj 608 hänsköts firandet till den 1 november. Datumet fastslogs under påven Gregorius VII.[2]

En koppling till mer allmän minnesdag över de döda uppstod också tidigt. Detta har rötter i förkristna keltiska traditioner och övertogs sedan av de kristnade germanerna. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar. Inom den katolska kyrkan infördes på 1000-talet alla själars dag den 2 november, som en dag då man ska minnas sina bortgångna anhöriga. Då firas Mässan för de döda, och kallas då Requiemmässa, eftersom man önskar de döda “requiem aeternam” – “evig vila”.

I samband med reformationen upphörde Alla själars dag att vara helgdag i protestantiska länder men hade i Sverige ännu i 1700-talets almanackor namnet Själadagen. Den återinfördes i Svenska kyrkan som helgdag 2002 och infaller på söndagen efter Alla helgons dag; den hade då informellt firats denna dagen sedan 1950-talet. För att inte blanda samman “alla helgon” och “alla döda” firas enligt 2002 års evangeliebok “Alla helgons dag” alltid på en lördag i början av november. Den följande “söndagen efter alla helgons dag” har namnet “Alla själars dag”. Kollektbönen under Alla helgons dag markerar kyrkans officiella inställning till helgonen, när man ber att “förebilden” av “helgonens skara” skall “väcka oss till ett heligt liv så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar”.[källa behövs] I Svenska kyrkan är det just “helgonen” som är temat på Alla helgons dag.

Seden att tända ljus på gravarna i allhelgonatid växte i Sverige fram mot slutet av 1800-talet. I äldre tradition tändes gravljus mest på julafton, en sed som levde kvar in på 1940-talet.

Källa: Wikipedia