Jag brukar ofta säga att jag måste vara född på fel plats, för jag älskar att åka uppåt i Sverige och uppleva ödemarken, skogarna och fjällen.. och jag älskar att åka till västkusten och uppleva de små pittoreska samhällena längs havet.

Hunnebostrand var jag senast i 1983 när Carola Häggkvist hade sin första folkparksturné. Då var jag 11 år och säkerligen inte direkt intresserad av själva samhället, de vackra husen på klipporna och sjöbodarna.

Det är jag sannerligen idag, 36 år senare. Bland det finaste jag vet.

Klippor och klipphällar, med vajande strån och ljung som är alldeles rosa, det är något som är magiskt vackert. Självklart måste jag klättra upp på toppen för att se utsikten.

Senare på kvällen landar vi i Smögen och går längs bryggan och tittar på de enorma båtar som ligger där och guppar, lyssnar på sorlet från alla människor, mamma får äntligen köpa sin cashmere-poncho som hon letat länge efter och jag bara njuter. Micke tycker däremot att charmen försvunnit på Smögenbryggan sedan vi var här sist för typ 10 år sen. För mycket butiker, för mycket disco och för lite charm. Jag kan hålla med.

En räkmacka XL, tack

En gigantisk räkmacka är ett måste i Smögen – det är sen gammalt – och vi slår oss ner på Ekelöfs och Micke får en glutenfri variant vilket skapar stora pluspoäng då resandet i Sverige inte är så enkelt även 2019 när man är glutenintolerant.

Jag får även krama om och prata med bästa Annemaj, som jag ska åka till Norge på fotoresa med inom kort. Mys på hög nivå!!

När kylan snor sitt grepp över oss så traskar vi sakteligen tillbaka mot husbilen, hand i hand, busandes och skrattandes, njuter av de vackra vyerna och jag känner att havet och klipporna har gjort underverk med själen. Jag är 100% avslappnad, lycklig och harmonisk.

Fast jag är också extremt proppmätt efter räkmackan, längtar efter våra barn och barnbarn och ganska frusen och trött. Men lycklig ändå! Och för att avsluta det första stycket så är det kanske lika bra att jag bor där jag bor, för möjligheten att resa i vårt vackra Sverige finns ju alltid.