NU händer det!!! Häromdagen var Nyckelhus hos oss och grävde en provgrop som kommunen vill se, så att inte grundvattennivån ligger för högt eller att bärigheten i marken inte är för dålig för att placera ett hus på. Tack och lov såg marken väldigt bra ut och allt var good to go, vilket var väldigt skönt att få höra.
Nästa steg som var behövligt och som vi hade kliat oss i huvudet över var hur vi skulle få bort alla stubbar efter de nedtagna träden. Återigen så kom Nyckelhus till vår räddning och de grävde upp alla stubbarna så vi kunde transportera bort dem från tomten. Jisses, så stora stubbar är när man rycker upp dem ur marken, speciellt på träd som stått där i många många år. Det nästan vibrerade i marken när vissa stubbar röjdes.
Nästa steg var att gräva ur och plana ut ytorna där garage och hus ska ligga, och det var häftigt att se hur stora rullar med markduk som rullades ut. Nu kan man börja se ungefär hur ytorna ser ut och var det snart kommer att stå en byggnad. Spännande!!
Dagen efter så kom det stora mängder grus och nu blev det ännu tydligare hur stor yta och var byggnaderna ska vara. Nu kan man se hur stor ytan blir mellan byggnaderna, hur långt är det till tomtgränser osv.
Det här var en spännande milstolpe, när de kom och hade monterat dit husgrunden och fyllde upp formen med betong. Så proffsigt och snabbt det gick.
Efter några dagar kunde man gå uppe på plattan och liksom testa att “här kan jag titta ut genom köksfönstret”, här kommer badrummet att vara.. så overklig känsla.
Äntligen så fick vi till en helg där vi tog paus från röjning av tomt osv, packade husbilarna och åkte på en roadtrip till Malingsbo och Kloten för…
Nu är det dags att packa ner det sista från vårt älskade Nyborg. Ett magiskt hus som, när jag såg det på visningen, är så otroligt vackert med alla spår från sekelskiftet. Det känns helt rätt i att ha sålt huset och gå mot nya äventyr, men det är vemodigt samtidigt. Nyborg-huset kommer jag alltid minnas så som jag såg det första gången.
Att gå genom huset när det är tomt kändes helt rätt men ändå med en stor klump i magen. Åh, vad jag älskade detta hus, men det fanns också många saker som gjorde mig otrygg här. Min fobi mot möss som bodde i huset gjorde mig helt paralyserad, jag slutade sova på nätterna och efter att ha bott i huset några år så kunde jag knappt inte längre vara i huset när Micke var i Norge och jag började sova hos mina föräldrar. Till slut levde jag i kappsäck och Nyborg slutade kännas som ett hem, det var bara ett hus jag bodde i när Micke var hemma. Jag kunde gå runt och känna att det var ett sånt otroligt vackert hus, men det var bara ett hem när vi var två där.
När vi nu har packat ner det sista och löst alla trådar med magasinering av vårt bohag så är vi tillfreds med beslutet och nu känns det bara helt rätt och bra att sätta sig i bilen och åka därifrån. Vi lämnar huset till de jättehärliga nya ägarna och hoppas att de ska älska Nyborg.
Nu rullar vi vidare mot en helt ny resa med bygglov, röjning av tomt, bygge och allt vad det innebär. Om hela resan går som det ska så kommer vi flytta till huset om ett halvår. Tror ni på det :)
Vi avslutade semestern med en jättemysig tripp till tomteland i Mora med familjen. Vi bodde i husbilarna och njöt verkligen. William fick verkligen all uppmärksamhet och vi hade…
Det ryktades om att det skulle regna så vi packade ihop familj och vänner och åkte till Lummelunda och gick en guidad tur nere i grottan.
Så vackert och mäktigt det är att gå nere i underjorden. Det är något som jag verkligen tycker om att göra. Vi har även varit i LKAB-gruvan i Kiruna, Falu koppargruva, Sala silvergruva för att nämna några.
När vi var på en husbilstur i Norge 2017 skulle vi åka upp till en gruva för att titta, men missade den lilla lilla skylten som var halvt dold bakom buskage, att vägen upp till gruvan inte var farbar för husbilar och tyngre bilar. Vi kom ungefär halvvägs, sedan började husbilen spinna i gruset och vi, helt på riktigt, började kana baklänges i gruset. Pappa fick stopp på husbilen efter några meter, väldigt nära ett stup och i kurvan. Det var inte ens någon idé att försöka ta oss därifrån. Då var alla rejält skakiga och rädda, men jag ringde Assistanskåren som ingick i försäkringen så efter en stund blev vi uppdragna till toppen av berget, kunde gå och titta på grottan utifrån en stund, men var alldeles för mätta på äventyr just då så vi åkte ner och vidare mot plan mark för att i lugn och ro åka vidare. Det är en händelse vi pratar om lite då och då och på riktigt, blir lite bajsnödiga bara av tanken hur nära stupet vi stod med husbilen.
Nåja, tillbaka till Gotland. Det var jättemysigt att komma hit en sväng. Vi strosade runt i området en stund då det var uppehåll, sen åt vi lunch med våra fina vänner innan de åkte hemåt och vi åkte tillbaka mot folkracedepån.
Hallå där!! Här händer det grejer minsann :-). Lantmäteriet har varit till vår nya tomt och satt dit tomtmarkeringar, så avstyckningen är inne på sluttampen vilket betyder att…
Äntligen så är vi framme på Gotland igen!! Denna gång stannade Thomas och Nathalie kvar hos Nathalies pappa med familj lite längre innan folkracetävlingen drog igång så jag och Micke åkte ett dygn ut till Ljugarn – mitt absolut favoritställe på Gotland.
Som tidigare så bara måste jag få botanisera lite på Verkstan, de har så himla mycket fina saker!! Nu köpte jag med mig en keramikhållare för diskborsten, och tvål och diskmedel. Det kommer att bli riktigt fint i köket när jag kommer hem :-)
Vi cyklade ner till Ljugarns hamn och åt bubbelvåffla med glass och jordgubbar, tog en kall öl och bara njöt av kvällssolen innan vi cyklade tillbaka till husbilen.
Hihi.. två lite halvtrötta semesterfirare som landade på Bruna dörren, bland den mysigaste restaurangen som finns i mina ögon.. mitt hår är ett mess.. klimakteriet och Covid gav sig på mitt hår med besked.. det är frissigt, går inte att locka knappt och färgen är som försvunnen helt. Nåja, så är det att bli tant.
Maten och servicen är enastående och som vanligt så måste jag trycka i mig en potatispizza. Den är så jädrans god!!
Vi satt kvar länge och bara lyssnade på människor, kände lugnet och pratade om ditt och datt innan vi traskade över vägen, mot stranden och somnade gott i husbilen.
Tack bästa Ljugarn för det här dygnet. Vi kommer garanterat tillbaka nästa sommar!!