Nu är det dags att packa ner det sista från vårt älskade Nyborg. Ett magiskt hus som, när jag såg det på visningen, är så otroligt vackert med alla spår från sekelskiftet. Det känns helt rätt i att ha sålt huset och gå mot nya äventyr, men det är vemodigt samtidigt. Nyborg-huset kommer jag alltid minnas så som jag såg det första gången.
Att gå genom huset när det är tomt kändes helt rätt men ändå med en stor klump i magen. Åh, vad jag älskade detta hus, men det fanns också många saker som gjorde mig otrygg här. Min fobi mot möss som bodde i huset gjorde mig helt paralyserad, jag slutade sova på nätterna och efter att ha bott i huset några år så kunde jag knappt inte längre vara i huset när Micke var i Norge och jag började sova hos mina föräldrar. Till slut levde jag i kappsäck och Nyborg slutade kännas som ett hem, det var bara ett hus jag bodde i när Micke var hemma. Jag kunde gå runt och känna att det var ett sånt otroligt vackert hus, men det var bara ett hem när vi var två där.
När vi nu har packat ner det sista och löst alla trådar med magasinering av vårt bohag så är vi tillfreds med beslutet och nu känns det bara helt rätt och bra att sätta sig i bilen och åka därifrån. Vi lämnar huset till de jättehärliga nya ägarna och hoppas att de ska älska Nyborg.
Nu rullar vi vidare mot en helt ny resa med bygglov, röjning av tomt, bygge och allt vad det innebär. Om hela resan går som det ska så kommer vi flytta till huset om ett halvår. Tror ni på det :)
