Vykort från verkligheten

Häromdagen kom ett SMS med uppmaning att det var dags för ett blogginlägg – jag var saknad. Det värmer så otroligt att höra det, när jag känner att den där energin inte är på topp. Det händer saker som gör att tankarna är som ett gäng bin i huvudet, men det är saker som jag håller utanför mina sociala medier. Vissa saker får förbli privata helt enkelt :-).

Den senaste tiden har all min fritid gått åt till att pyssla hemma. Micke är fast i Oslo och jobbar så länge gränserna är stängda, och jag är oändligt och evigt tacksam över att mina föräldrar finns där och hjälper oss så himla mycket. Pappa och jag har monterat hela växthuset och nu håller vi på för fullt med vårt inglasade uterum. Nu i helgen har vår son Thomas och hans Nathalie varit hos oss och Thomas körde nog ett trettiotal kärror med grus från parkeringen till växthuset och Nathalie hjälpte mig husväggen. Idag har vi monterat taknocks-balken till uterummet, så snart kan det finnas ett tak på altanen också.

Micke är så tacksam på distans, och jag tar verkligen inte för givet att få den ovärderliga hjälp som vi får. Hade det inte varit för alla dessa personer nu så hade vi aldrig kommit så här långt.

Trädgården har fullkomligt exploderat och idag slog häggen ut så himla fint!! Och igår ställde jag ut alla våra blommor i växthuset så nu ska jag försöka hitta lite tid att googla på inredning till växthus för självklart ska inte de vackra dahliorna behöva stå i plasthinkar :-). På tal om växthuset så ska jag berätta mer enbart om det i ett separat inlägg inom kort!

Igår fick jag en kommentar att mina bilder var omtyckta och det värmer massor för jag känner mig oerhört långt ifrån nåt fotoproffs för tillfället. Jag tar mig helt enkelt inte tid att skapa bilder och inlägg utan prioriterar att jobba på när jag får hjälp, men jag ska verkligen försöka ändra på det!