En “snäll” vandring på Sonfjället

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1307

Efter att ha vandrat upp för två fjäll så tänkte vi ta oss en lite längre men mycket snällare vandring så vi åkte till Nyvallen vid Sonfjället. Vi valde en sträcka som var ca 4 km, men vad vi inte visste var att denna inte alls var så snäll :-)

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1311

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1322

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1325

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1326

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1329

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1336

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1344

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1346

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1351

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1355

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1368

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1395

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1399

160910_hus30_fotograf_ulrica_hallen_fujifilm_sonfjallet_friluftsliv_fjallvandring_vandring_nyvallen_nysatern-1403

Vi började vandra och det var hyfsat snällt de första kanske 2-300 metrarna.. sen började det stiga.. REJÄLT :-). Vid ett flertal tillfällen kände jag att tårarna nästan brände bakom ögonlocken, jag fick ingen luft och det var rentav skitjobbigt. Men vi trampade på och efter ett par timmar var vi uppe mitt emellan de två topparna på Sonfjället. Vi satte oss i blåbärsriset längs fjällkammen och fikade och jädrar vad det smakade gott!! När vi satt där så sa min mamma att det var lockande att försöka vandra upp på allra högsta toppen, och visst är det tänkte jag också, men det stormade jädrans mycket där uppe så jag visste inte ens om jag skulle våga, men OK.. vi testar väl då.

Pappa och Micke tog “bakvägen” för att se om den var lättare, men som ni ser på bilden lite högre upp där Micke är en liten prick bland alla stenblock så kan jag meddela att den vägen var inte lättare. Mamma och jag gav oss upp för den smala vandringsleden som ni kan se på den femte bilden uppifrån, och det kanske inte ser ut att vara så brant, men vi fick halvt krypa uppför och när vi väl fick lov att erkänna oss besegrade av fjället så fick vi åka på rumpan ner i gruset för att inte ramla hejdlöst nerför fjällsluttningen.

Adrenalinet var verkligen på topp och pulsen rusade högt.. men rätt som det var så var vi nere på säker mark igen och den långa vandringen nerför fjället kunde börja.

OJ, vad jag var glad när vi kom ner till parkeringen igen.. glad för att jag kommit ner ordentligt och glad för den upplevelse jag fick. Dock så ville fötterna fortsätta gå så vi gick några kilometer till fast nere i skogen runt fjällets fot. Sen var vi ganska möra och tog med oss husbilen till Nysätern på andra sidan fjället där vi övernattade och grillade sista kvällen innan den långa hemfärden mot Mälardalens platta landskap och vardagen igen.

12 september, 2016

RELATED POSTS

2 Comments

  1. Svara

    Ekenäsliv

    12 september, 2016

    Vilket äventyr ni gjort!!!
    Något ni alltid kommer att minnas <3
    Ha en fin måndag vännen!
    Kram Anna

  2. Svara

    Rania {Rowan Tree}

    12 september, 2016

    Vilken storslagen natur, och heja er som kämpade på trots att det blev brantare än vad ni tänkt!

    Svar 1: Tack – så roligt att du uppskattar det :) Kram och detsamma!

    Svar 2: Ja det är oerhört vackert där och sådana där stora åkrar är oerhört fina. Vad trevligt att du tycker om att läsa om vår vänskap :) Det är absolut bra att vara personlig! Visst kan det där vara svårt, jag har många vars bloggar eller instagramkonton jag följer aktivt och som jag skriver mycket med men det betyder inte att vi faktiskt ses, typ någonsin. Fördelen, men också nackdelen, med bloggvärlden är ju att alla är så utspridda och ofta bor man för långt ifrån varandra för att kunna ses och fika + prata om gemensamma intressen. Du får försöka, via better bloggers på Facebook, styra upp en träff med andra bloggare i din omnejd tycker jag! :D

LEAVE A COMMENT