NU händer det!!! Häromdagen var Nyckelhus hos oss och grävde en provgrop som kommunen vill se, så att inte grundvattennivån ligger för högt eller att bärigheten i marken inte är för dålig för att placera ett hus på. Tack och lov såg marken väldigt bra ut och allt var good to go, vilket var väldigt skönt att få höra.
Nästa steg som var behövligt och som vi hade kliat oss i huvudet över var hur vi skulle få bort alla stubbar efter de nedtagna träden. Återigen så kom Nyckelhus till vår räddning och de grävde upp alla stubbarna så vi kunde transportera bort dem från tomten. Jisses, så stora stubbar är när man rycker upp dem ur marken, speciellt på träd som stått där i många många år. Det nästan vibrerade i marken när vissa stubbar röjdes.
Nästa steg var att gräva ur och plana ut ytorna där garage och hus ska ligga, och det var häftigt att se hur stora rullar med markduk som rullades ut. Nu kan man börja se ungefär hur ytorna ser ut och var det snart kommer att stå en byggnad. Spännande!!
Dagen efter så kom det stora mängder grus och nu blev det ännu tydligare hur stor yta och var byggnaderna ska vara. Nu kan man se hur stor ytan blir mellan byggnaderna, hur långt är det till tomtgränser osv.
Det här var en spännande milstolpe, när de kom och hade monterat dit husgrunden och fyllde upp formen med betong. Så proffsigt och snabbt det gick.
Efter några dagar kunde man gå uppe på plattan och liksom testa att “här kan jag titta ut genom köksfönstret”, här kommer badrummet att vara.. så overklig känsla.
Äntligen så fick vi till en helg där vi tog paus från röjning av tomt osv, packade husbilarna och åkte på en roadtrip till Malingsbo och Kloten för lite höstmys, fiske, grillning osv. Men resan startade med ett minst sagt otäckt äventyr…
Vi åkte på kvällen, det var mörkt, det hällregnade och sikten var nästan noll.. på den stora vanliga vägen! Pappa hde fått tips av en bekant att längs en grusväg i skogen fanns det jättefina platser att ställa husbilen på och där man kunde sitta och grilla i gapskjul vid vattnet.. så sagt och gjort gav vi oss på att leta fram de platserna. Vi kom fram till en okänd väg och där satt en gammal vägbom som inte blivit stängd på många år så det verkade vara rätt väg enligt tipsen. Sen gick det utför…
Vägen blev bara sämre och sämre, det var rejäla kurvor, uppförsbackar där regnet hade urholkat vägen och till råga på allt så var det en mindre ravin på ena sidan om vägen och sjö på den andra, och jag som körde var livrädd, och inte kunde jag ju stanna heller för då vete sjutton om vi hade kommit framåt igen. Husbilen bara spann loss i regnfårorna, slirade i sidled mot kanten av vägen.. och när vi väl kom ut på landsvägen igen och på fast mark så stannade jag husbilen direkt, klev ur och skakade som ett asplöv och tårarna bara rann. Fy sjutton!!
Dagen efter så började vi med en långpromenad i skogen vilket var jättehärligt. Ganska blött och höstkyligt men åh så mysigt!!
Mot eftermiddagen så stannade vi på en supermysig ställplats precis intill en liten sjö. Där satt vi länge länge vid vattnet och höll elden vid liv. Vi fiskade, löste korsord, grillade korv och bara myste ända tills det blev alldeles för mörkt för att sitta kvar, då gick vi in och spelade kort. Det var en skön dag i jämförelse med gårdagen :-)
Sen så började otäckskänslan igen.. natten till söndag så tyckte jag att jag hörde oljud i bodelen av husbilen (vi har en jalusidörr till sängen som vi stänger under natten) och jag bad Micke titta så vi inte hade fått in en mus som levde rövare, men han kunde inte hitta något. Jag drog täcket över huvudet, lade mig på Mickes arm och somnade om.
På morgonen skulle jag bädda sängen och hämtar då överkastet som låg i soffan, och vad hoppar rakt upp framför ansiktet på mig då tror ni.. jo, en MUS!!!! Jag höll på att svimma, för ni som känner mig vet att jag har en onormalt stor musfobi som gör att jag i princip slutar fungera som människa om en mus kommer i närheten av mig. Musen hoppar upp i vår säng och gömmer sig, jag drar på mig tofflor och springer över till mamma och pappas husbil och gråter hejdlöst, pappa får hjälpa Micke att jaga ut musen som inte vill springa ut utan röjer runt bland kuddar och täcken.. men till slut så intygade dom att den var borta. Jag var inte helt övertygad och satt på helspänn hela vägen hem.
Det här var allra första gången som jag kände att det här med husbil.. är det verkligen nåt jag vill fortsätta med. Men jag lovar, den tanken kommer inte komma igen för jag ÄLSKAR vår husbil och det livet. Snarare vill jag åka ännu mer husbil framöver!!
21 september.. dagen då vi äntligen fick börja röja vår tomt. Det kommer att krävas ett antal släp med ris, det är ett gäng träd som ska tas ner. Thomas får nöta med motorsågen fullt ut, det är ett som är säkert.
När vi får bort allt sly mot åkrarna så kommer vi en helt magisk utsikt. Jag kommer att kunna stå i fönsterna i TV-rummet på övervåningen och titta ut och se norrsken, oväder.. och jag kommer att vara helt trygg.
Här går allra första lasset iväg med ris. Som tur är så får vi slänga allt lite längre bort i byn, hos en bonde som samlar ris och gör om det till pellets. Perfekt för oss, då kan vi dra släpet med fyrhjuling fram och tillbaka väldigt enkelt och det tar bara några minuter att åka. Tänk om vi hade behövt åka in till Enköping varje gång vi skulle tömma ett släp.
Nu är det dags att packa ner det sista från vårt älskade Nyborg. Ett magiskt hus som, när jag såg det på visningen, är så otroligt vackert med alla spår från sekelskiftet. Det känns helt rätt i att ha sålt huset och gå mot nya äventyr, men det är vemodigt samtidigt. Nyborg-huset kommer jag alltid minnas så som jag såg det första gången.
Att gå genom huset när det är tomt kändes helt rätt men ändå med en stor klump i magen. Åh, vad jag älskade detta hus, men det fanns också många saker som gjorde mig otrygg här. Min fobi mot möss som bodde i huset gjorde mig helt paralyserad, jag slutade sova på nätterna och efter att ha bott i huset några år så kunde jag knappt inte längre vara i huset när Micke var i Norge och jag började sova hos mina föräldrar. Till slut levde jag i kappsäck och Nyborg slutade kännas som ett hem, det var bara ett hus jag bodde i när Micke var hemma. Jag kunde gå runt och känna att det var ett sånt otroligt vackert hus, men det var bara ett hem när vi var två där.
När vi nu har packat ner det sista och löst alla trådar med magasinering av vårt bohag så är vi tillfreds med beslutet och nu känns det bara helt rätt och bra att sätta sig i bilen och åka därifrån. Vi lämnar huset till de jättehärliga nya ägarna och hoppas att de ska älska Nyborg.
Nu rullar vi vidare mot en helt ny resa med bygglov, röjning av tomt, bygge och allt vad det innebär. Om hela resan går som det ska så kommer vi flytta till huset om ett halvår. Tror ni på det :)
Vi avslutade semestern med en jättemysig tripp till tomteland i Mora med familjen. Vi bodde i husbilarna och njöt verkligen.
William fick verkligen all uppmärksamhet och vi hade det så härligt med honom. Vi hälsade på tomtarna, vi sprang runt i skogen bland älvorna, åt glass, godis och tittade på alla härliga och lite otäcka figurer.
I skogarna fanns det älvor och andra väsen och alla olika föreställningar var verkligen en höjdpunkt.
Tyvärr så kom det ett helt galet skyfall över hela parken, så pass att hela parken stängdes ner och vi fick alla komma tillbaka dagen efter om man ville. Det gjorde vi och fick uppleva hela parken och föreställningar i sitt fullo.
Jag har inte fattat det än, det känns fortfarande overkligt men nu är det faktiskt sant – vi har skrivit kontrakt med Nyckelhus! Vårt hus ska byggas, på vår alldeles egna avstyckade tomt, med utsikt över öppna åkrar där morgonsolen kommer att lysa rakt in i köket och kvällssolen lyser in på verandan på framsidan.
Det har varit en lång process och jag har själv ritat husets layout – varje vrå och vinkel, varje liten detalj har ändrats, beslutats, ändrats igen.. det har stötts och blötts med konstruktörerna på husfirman men nu är layoten helt formad efter hur vi vill leva vårt liv. Huset blir byggt och inrett i lantlig sekelskiftesstil, komplett med takkupa på baksidan, stor punschveranda på framsidan och såklart falurött med vita knutar. En riktig dröm som jag haft i många år som nu blir sann, som nästan doftar kaffe och nybakt bara man tänker på det. Eller ja.. kaffet får väl Micke stå för, jag dricker ju bara te :-)
Vi har verkligen både älskat och mindre älskat vårt Nyborg som nu är sålt och nya ägare längtar förväntansfullt efter att få flytta in och förvalta det magiskt fina sekelskifteshuset. Vi är färdiga med det. Det nya huset liknar Nyborg till stor del och det är inte konstigt att jag försökt återskapa det lite i nya huset. Dock är detta mer utformat efter våra behov. Och nu är vi på väg mot en ny dröm, i en by med lång historia, vänner, släkt och bekanta inpå knuten. Trygghet, gemenskap och hem.. det är nog ledorden som kommer när jag tänker på det.
Det har varit en resa fylld av beslutsångest, ritningar i soffhörnet, diskussioner med tomtägare, banken och många ”tänk om vi kan…” – men nu är kontraktet påskrivet, ritningarna klara, och kroppen full av både oroliga och härliga fjärilar.
Idag var Jonas och Janne från Nyckelhus ut till tomten och gjorde inmätningar för var huset och garaget ska stå så bygglovshandlingarna skickas in inom kort och sen börjar markarbetet. Och snart står vårt hem där, helt galet overkligt. Följ gärna med på resan – den lär bli både lerig, lärorik och alldeles, alldeles underbar. 💛
Det ryktades om att det skulle regna så vi packade ihop familj och vänner och åkte till Lummelunda och gick en guidad tur nere i grottan.
Så vackert och mäktigt det är att gå nere i underjorden. Det är något som jag verkligen tycker om att göra. Vi har även varit i LKAB-gruvan i Kiruna, Falu koppargruva, Sala silvergruva för att nämna några.
När vi var på en husbilstur i Norge 2017 skulle vi åka upp till en gruva för att titta, men missade den lilla lilla skylten som var halvt dold bakom buskage, att vägen upp till gruvan inte var farbar för husbilar och tyngre bilar. Vi kom ungefär halvvägs, sedan började husbilen spinna i gruset och vi, helt på riktigt, började kana baklänges i gruset. Pappa fick stopp på husbilen efter några meter, väldigt nära ett stup och i kurvan. Det var inte ens någon idé att försöka ta oss därifrån. Då var alla rejält skakiga och rädda, men jag ringde Assistanskåren som ingick i försäkringen så efter en stund blev vi uppdragna till toppen av berget, kunde gå och titta på grottan utifrån en stund, men var alldeles för mätta på äventyr just då så vi åkte ner och vidare mot plan mark för att i lugn och ro åka vidare. Det är en händelse vi pratar om lite då och då och på riktigt, blir lite bajsnödiga bara av tanken hur nära stupet vi stod med husbilen.
Nåja, tillbaka till Gotland. Det var jättemysigt att komma hit en sväng. Vi strosade runt i området en stund då det var uppehåll, sen åt vi lunch med våra fina vänner innan de åkte hemåt och vi åkte tillbaka mot folkracedepån.
Hallå där!! Här händer det grejer minsann :-). Lantmäteriet har varit till vår nya tomt och satt dit tomtmarkeringar, så avstyckningen är inne på sluttampen vilket betyder att vi SNART får börja förbereda marken för husbygge.
Idag är det en del av tomten som behövs röjas och rensas och det finns även ett antal träd som tyvärr måste tas ner då de ligger i vägen för hus och garage. Mestadels är det bara röjning av sly och nedfallna gamla träd som behövs.
Här är tomtmarkeringen mellan oss och grannen, så på deras sida finns fortfarande några buskar och träd kvar, men det kommer bli så himla himla bra när vi får börja röja på vår sida av markeringen.
Och vet ni vad.. snart är även husritningarna klara så vi närmar oss att skriva kontrakt på huset också. Mer om det när det är klart :-)
En dag mitt i folkraceveckan tog vi oss till Fårö. För mig är det ett måste att få uppleva Fårö när jag är på Gotland.
Vi började med att åka upp till Fårö sent på kvällen efter första folkracedagen, sov på en parkering och vaknade upp till en strålande morgon. Solen lyste på de fina murarna och blåeld-blommorna. Älskar Gotland och Fårö :-)
Raukområdet vid Lergravsviken är cirka 800 meter långt och är beläget invid stranden av Lergravsviken, 6 kilometer sydost om Rute kyrka på nordöstra Gotland. Flertalet raukar, bland annat den höga “Madonnan med barnet” och den valvformade “Lergravsporten”, står i sluttningen nedanför Lergravsbergets östra klint.
Den gotländska berggrunden är till stor del uppbyggd av korallrev som bildades i ett tropiskt hav för cirka 430 miljoner år sedan, under silurperioden. Mellan dessa fossila rev ligger packar av lagrad kalksten och lerig märgelsten. Efter den senaste istiden, för drygt 10 000 år sedan, täcktes Gotland till en början helt av vatten. Befriat från ismassornas tyngd höjde sig dock landet så småningom långsamt över havsytan. Där land och hav möttes, kunde vågorna bearbeta berggrunden. Själva revkropparna motstod vågornas nötning bättre än de omgivande skiktade bergarterna, och när vattnet drog sig tillbaka kunde de stå kvar som isolerade stenpelare – raukar. Raukarna består alltså av hård, olagrad kalksten och är lämningar av de forntida rev som kom att ge upphov till dagens Gotland. Både revkalkstenen och den lagrade kalkstenen är rik på fossil av de många olika slags djur som levde på och vid reven: stromatoporoidéer, koraller, snäckor, bläckfiskar, mossdjur, armfotingar och sjöliljor.
På sluttningen ovanför Lergravsviken och vägen till Furilden står en samling raukar med spännande former. Uppifrån klintkanten har man en vidsträckt utsikt över havet i öster.
Källa: Länsstyrelsen
Vi åkte till Lergrav på Fårö, vilket var en riktigt häftig upplevelse. De har ett mysigt litet café men vi hade ett annat lunchställe i sikte så vi shoppade lite grann i butiken och sen åkte vi vidare.
Vi, efter Thomas starka önskan, tog lunchpausen på Kutens bensin och Creperie Tati. Där åt vi smarriga crepes och galetter i solskenet.
När man får chansen att föreviga familjemedlemmarna så tar jag den direkt.
Även om vi varit här flera gånger så är det verkligen värt ett besök. Det finns så mycket att titta på och jag fascineras över hur mycket prylar man kan samla på :-)
På eftermiddagen hade vi bokat tid för drejning på Fårö krukmakeri. Jag, Thomas och Nathalie drejade medan Micke slappade i husbilen. Självklart njöt jag som fisken i vattnet och även de andra två gillade att dreja så det var riktigt kul. Vi fick med oss varsitt fat hem. Det här kommer vi absolut göra fler gånger!!
Mot kvällningen så åkte vi först och åt den berömda saffranspannkakan på Sylvis döttrar, innan vi åkte neråt på ön för att bada vid Bästeträsk (nytt favoritställe att bada på).
Nu är vi redo för ytterligare dagar på folkracebanan och jag har fått lite av min Fårö-kärlek stillad :-)
Äntligen så är vi framme på Gotland igen!! Denna gång stannade Thomas och Nathalie kvar hos Nathalies pappa med familj lite längre innan folkracetävlingen drog igång så jag och Micke åkte ett dygn ut till Ljugarn – mitt absolut favoritställe på Gotland.
Som tidigare så bara måste jag få botanisera lite på Verkstan, de har så himla mycket fina saker!! Nu köpte jag med mig en keramikhållare för diskborsten, och tvål och diskmedel. Det kommer att bli riktigt fint i köket när jag kommer hem :-)
Vi cyklade ner till Ljugarns hamn och åt bubbelvåffla med glass och jordgubbar, tog en kall öl och bara njöt av kvällssolen innan vi cyklade tillbaka till husbilen.
Hihi.. två lite halvtrötta semesterfirare som landade på Bruna dörren, bland den mysigaste restaurangen som finns i mina ögon.. mitt hår är ett mess.. klimakteriet och Covid gav sig på mitt hår med besked.. det är frissigt, går inte att locka knappt och färgen är som försvunnen helt. Nåja, så är det att bli tant.
Maten och servicen är enastående och som vanligt så måste jag trycka i mig en potatispizza. Den är så jädrans god!!
Vi satt kvar länge och bara lyssnade på människor, kände lugnet och pratade om ditt och datt innan vi traskade över vägen, mot stranden och somnade gott i husbilen.
Tack bästa Ljugarn för det här dygnet. Vi kommer garanterat tillbaka nästa sommar!!
På denna webbplats används cookies. Genom att gå vidare godkänner du användningen av cookies.OKLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
