Kan jag väcka något som försvann?

1x_image
Foto: Lånat från min 1x.com-sida: http://1x.com/member/ulricah

Nu är inte denna blogg någon fotoblogg utan mer en dagbok där jag lägger in sånt som jag vill minnas.. men jag kan få skriva om ett av mina stora intressen som började samla damm, vilket gör mig sorgsen..
Jag förlorade min passion att fotografera, ungefär i samma veva som när jag fick chansen att bli porträtt och bröllopsfotograf.

Det var några trevliga år, men min passion för fotografering försvann när allt blev kommersiellt, jag skulle försöka överleva på att fotografera.

Idag gör det mig sorgsen för jag vet inte om jag någonsin kommer att hitta tillbaka, hur mycket jag än vill. Jag vill tillbaka till att ligga platt på magen i skogen och fotografera blommor, jag vill tillbaka till tidiga promenader med kameran runt halsen och fota dimslöjorna, och så skulle jag gärna vilja tillbaka till naturfoto för huvudtaget. Skogen och naturen är så härlig att umgås med. Jag vill även tillbaka till “blogg-fotandet”, alltså vardagsbilder.

När jag tänker så, då får jag ett sting av att varför ska jag fota så, är jag inte för gammal för att blogga, är det inte lite larvigt att blogga om mitt vardagsliv, vem är intresserad av att läsa osv osv.. men om bloggandet kan få mig att väcka mitt fotointresse igen, då är det värt det. Fota kan man väl göra även om man är över 40?!

Igår läste jag Fotosidans sköna tidning och läste där om en av mina gamla fotovänner Åsa Vading, som rönt stora framgångar inom foto. Det gjorde mig så glad, hon är värd all framgång. Men det brände även till bakom ögonlocken när jag insåg att jag tappat bort kontakten med henne och även andra nära och kära fotovänner.

Undrar om jag kan ändra på det..

8 juni, 2014

RELATED POSTS

2 Comments

  1. Svara

    Lena

    11 juni, 2014

    Men vännen! Vilka jobbiga tankar. Klart att du inte ska lägga av för gott! Du är ju grym på det där. Men jag förstår känslan, så fort man ska prestera så blir det press och inte lika roligt och kreativt längre.

    Allas liv är värda att läsas om. Varje individ har sin twist på foton och text. Och alltid är det ett antal som lockas av just det.

    Hörrdu du, ta och sparka den där Jante dit pepparn växer. För jag tror att du har en sån liten herre på din axel ;-)

    Och tack snälla du för fina kommentarer för ett tag sen. Det värmde!

    Kram Lena

  2. Svara

    Linda

    24 juni, 2014

    Du är ju så förbaskat duktig och har verkligen talang för det så det är synd att den bara går till spillo.
    Kör på med bloggandet och dina vackra bilder så kanske lusten infinner sig igen.

    Kram, kram

LEAVE A COMMENT