Nu är det väl ändå dags?

I måndags kväll när jag åkte hem ifrån jobbet så började jag må riktigt illa och ja.. ni ska slippa detaljer men vinterkräksjukan golvade mig totalt, som en blixt från klar himmel. Igår kväll fick jag i mig lite blåbärssoppa och sen kokade Micke ris och kyckling som tyvärr inte fick stanna så länge. Idag har jag fått i mig en halv skål med fil och flingor.. och i morse vaknade jag av att Micke hade åkt på samma elände.

Fy sjutton, det var flera år sen som jag mådde så här ynkligt.. tack och lov så brukar en magsjuka inte hålla i sig mer än nåt dygn så jag räknar med att vara helt på benen i morgon, men ska jag tänka på 48-timmarsregeln så måste jag vara hemma från jobbet även i morgon så vi får se hur det går.

Jag försöker så gott jag kan att värja mig från Corona-nyheter för det känns helt overkligt och jag undrar varför inte någon säger något om hur många fler som blir smittade osv.. vi ska stänga ner allt, hela samhället, men ingen säger egentligen varför och hur läget faktiskt ser ut. Sprids det forfarande så pass stort att vi måste göra alla dessa åtgärder eller gör vi det bara för att göra lika alla andra länder? Och all hamstring i butikerna.. den är ju helt sanslös.. vad håller folk på med egentligen?!

Nåväl.. nåt positivt är att det är 18 mars idag och officiellt mindre än en månad kvar innan vi får nycklarna till vårt nya hus. Vi längtar så vi blir galna och nu börjar nedräkningen på riktigt.

Näe.. dags att vila en stund! Ciao vänner

RELATED POSTS

LEAVE A COMMENT