En dag i det Dala-svenskaste av svenskt
Inlägget innehåller reklamlänk till Kappahl

Mina föräldrar har två superfina ljusstakar som jag varit lite avundsjuk på, och mamma har sagt att vi kan ta en utflykt upp till Sundborn där dessa ljusstakar är köpta och igår var det den dagen. Min älskling är kvar i Norge den här helgen så honom fick vi klara oss utan på utflyktsdagen.

Som ni som läser här inne kanske vet så är ju min mamma besatt av kaffe så redan efter ca 2,5 mil var det dags för första stoppet för dagen. Strax utanför Sala hittade vi en mysig rastplats med en flytbrygga som vi satt och åt förmiddagsfika på.

Det var redan så här på förmiddagen ruskigt hett så vi hängde mest på bryggan och tittade på de alldeles nykläckta ankungarna, men sen gick vi och satte oss i skuggan för att äta.

Jag hängde i min nya favoritklänning. Såna här luftiga trikåklänningar kan jag såsa omkring i hela somrarna :-). Klä upp med höga klackar och stora smycken, eller snygga till med en jeansjacka och sneakers.. älskar såna klänningar!!

Dagens huvudstopp var inredningsbutiken vid Sundborn, som jag inte lyckats hitta någon nätsida till så jag kan inte länka, men den ligger precis vid stora parkeringen in till Carl Larsson-gården.

Tyvärr så fanns endast en ljusstake kvar, i antikvitt istället för gjutjärnssvarta som mina föräldrar har, men jag fick den i alla fall.. och igår kväll så hittade jag att de finns och köpa på nätet också så då kan jag beställa när jag vill :-).

Vi gick sedan till restaurangen på Carl Larsson-gården men bemötandet var riktigt svalt och personalen orkade knappt berätta vad de hade på den obefintliga menyn, så vi åkte och handlade mat och lagade i husbilen istället, och satte oss vid en rastplats vid Hosjön utanför Falun. Sämre lunchvy kan jag ha :-). Och nu, alla mina kära fjäll-vänner, sätt inte kaffet i vrångstrupen och säg att jag pratar om fjäll när det är en liten fjuttig kulle :-)).. men den här vyn påminner mig lite om Säfsen och jag är nog kanske knasig men så fort jag åker minsta bit uppåt i landet och det börjar synas såna här bergskullar i fjärran så blir jag alldeles varm ända in i själen och lika lycklig som ett barn på julaftons morgon. Jag ÄLSKAR bergskullar och storslagna fjällvyer mer än något annat tror jag. Ja, av naturvyer såklart :-)

På grund av värmen så var vi ganska lamslagna så vi åkte snart hemåt igen. På vägen såg mamma en loppisskylt så vi hamnade hos en familj som hade döpt sin antik och loppisbod till Morfars kammare, det var väl charmigt. Därifrån fick jag med mig en ganska stor sak, men den får ni se när den hamnat på sin rätta plats i trädgården :-)