Vilken jädra käftsmäll.. tacksam ändå
Heeej alla läsare!
Jag är på benen… så gott som i alla fall. Jag gjorde min fullständiga hysterektomi fredagen den 22 januari och i torsdags orkade jag äntligen ta en dusch och igår tog jag min första promenad utomhus. Det är fanimej ingen dans på rosor att återhämta sig efter en operation..
Micke har varit hemma från Norge några dagar men i torsdags fick han lov att åka tillbaka för att hinna tillbaka innan Norge stängde gränserna även för veckopendlare, så då hade jag den stora förmånen att kunna få en väska packad och så flyttade jag hem till mina föräldrar tills jag känner att jag klarar att bo själv igen. Som många av er säkert vet så efter en sån här operation så får jag under de fyra första veckorna inte bära något tyngre än en kopp te och en smörgås typ.. och köra bil får jag inte heller göra.. så att bära ved för att få värme, handla och allt sånt där vardagligt.. näe det gick inte så bra ju.
Jag är mer än oändligt tacksam och har en stor förmån av att ha unga föräldrar som bor bara 2,5 km ifrån mig så jag kan få den här hjälpen när jag har en man som jobbar utomlands. Jag har många gånger under den här tunga veckan tänkt på alla människor som inte har det skyddsnätet.
Nu har jag tagit bort agrafferna i mina fem titthål och operationen har gått jättebra, och jag har lovat mig själv att låta återhämtningen få ta tid och absolut inte pusha mig för hårt. Om inte annat så fick jag den ordern av läkarna då det var lite bråkigt att få bort allt som satt fast i muskler och vävnader.. men nu är det borta. Nu väntar en tid av att vänja sig med att komma in i klimakteriet och se om blodvärden och annat blir bättre. En spännande tid.
I morse var första gången som jag öppnade min egna dator, men de senaste dagarna har jag ändå orkat surfa på telefonen och det kliar i shoppingfingret när man har ont och tråkigt :-). Jag har börjat planera för våren, investerat i lite fina krukor, ett par fina sommarklänningar och lite småsaker :-)
Nu sitter jag här i soffan, fått datorn placerad i knät och mina föräldrar pysslar med frukosten. Solen är på väg upp och idag ska jag ta en ny promenad och kanske orkar jag åka med när mina föräldrar ska åka och handla. Det känns ändå som att det kommer bli en skön lördag.
TACK alla fina ni som kikar in här varje dag. Ni betyder allt för mig. Nu.. frukost, sen lite vila för nu stretar det ordentligt i magen..
Foto: Bilderna tagna med iPhone på promenaden bakom mina föräldrars by
Lena - gott för själen
Skönt att få ett livstecken! Vilken pärs! Det kommer säkerligen att ta tid för dig att bli “människa” efter det där. Bra att du har den inställningen. Skönt att du får hjälp av dina föräldrar.
Kram Lena
Eva Rydin
Har gjort samma operation som du, men för många år sedan. Har tagit östrogentabletter sedan dess, för att “slippa” klimakteriebesvär. Har mått bra hela tiden, och har även gjort en GBP sedan dess (För 13 år sedan). Hade tyvärr mycket sammanväxningar enligt vad de sa efteråt, men idag fungerar allt bra. Hoppas du får må bra. Ta det lugnt bara med allt.
Kram Tummelisa 😍