2018 handlar om ordet energi
Starten på 2018 kunde verkligen ha varit så mycket bättre. En hel vecka har gått och häromdagen var vi ut genom dörren och hälsade på hos Denise och Adam i en hel timme. Det var vad orken medgav. Idag är det jobb som gäller och helt ärligt så är jag lite skraj för jag vet inte hur jag ska orka att vara vaken en hel arbetsdag, men det får visa sig.
På nyårsafton satt vi och pratade om nyårslöften, men några löften kändes lite stort att ta så det blev några nyårsvisioner eller mål istället för löften. Mitt mål för mig själv är att ägna min tid åt att hitta ENERGI.
Under 2016 och 2017 så har min hälsa försämrats rejält och jag har nog aldrig känt att jag mått så dåligt fysiskt. Jag har kronisk järnbrist som ingen läkare hittills hittat orsaken till, jag får till och från yrselskov som är rent vidriga och när jag får minsta lilla förkylningssymptom så blir jag helt sänkt, mycket mer än normalt. Jag har ständigt ont någonstans i kroppen, inte mycket men tillräckligt för att det ska irritera mig. Nu har jag även fått veta att jag har väldigt lågt blodtryck. Ja, lågt blodtryck är bra för kroppen men 90/50 är inte hälsosamt lågt, speciellt inte i samband med obefintliga järndepåer. Jag har ingen ork att göra saker förutom att jobba, och då säger jag inte att jag tänker vara någon supermänniska som springer på gymmet flera dagar i veckan, hälsar på vänner flera gånger i veckan osv osv.. men när jag har tänkt på det så inser jag att jag kan ha funderat på att jag ska gå ut i skogen och ta en bild på ett träd, enkelt kan man tycka, men så när jag kliver ur bilen hemma på eftermiddagen så tar det emot så pass att det känns som att jag måste trycka mig genom dörrhålet för att ta i kameran, och så kommer jag inte någonstans. Så kan jag känna över att bara åka till affären för att köpa mjölk osv.. och då inser jag att jag saknar energi.
Om jag planerar att sitta i soffan en hel kväll och titta på TV-serier så är det helt OK, men jag vill att det ska vara för att jag vill det och att det känns lite mysigt, det får inte bli så varje dag för att jag inte orkar ta mig i kragen och göra något annat av det jag vill här i livet.
Jag behöver ta tag i det här, att hitta den saknade energin. Jag behöver bli lite starkare i kroppen, jag behöver sluta ha ont, jag behöver gå ner några kilo för att bli smidigare i kroppen och jag behöver få tillbaka den där spralliga jag som jag brukar vara. Jag är på god väg mot att fylla 50 år (nåväl, det är några år kvar faktiskt) och jag vägrar gå mot att bli äldre och vara osund och oenergisk. Jag jämför mig med min mamma som lever med ständig värk men ändå har en energi som imponerar på mig. Det finns nästan ingenting hon inte tar sig för om hon vill.
När vi pratade om detta på nyårskvällen så fick jag höra att jag ju har vissa fysiska hinder som gör att det inte är konstigt att jag saknar energi och det är sant. Min järnbrist är ett hinder som jag inte kan påverka tydligen, men det jag kan göra är att studera vad jag kan göra för att hjälpa det på traven. Äta mer rött kött är det första jag hittar när jag googlar, men det kommer aldrig att hända i min värld så… nästa råd tack :-).
Jag älskar att fotografera, jag älskar att pyssla, vara i skogen och umgås med vänner och familj. I år ska jag ägna mig åt detta, så fort att jag hittar energin åt att göra det jag tycker om, utan att det känns som ett måste. I år ska jag hitta mer ENERGI.
Jeanette
Vad frustrerande att läkarna inte kan hitta orsaken till din järnbrist. Men det låter ändå som du har ett sunt sätt att titta på din sjukdomsbild. Hoppas 2018 behandlar dig bättre!
Lena - gott för själen
Men vännen! Tycker så fasligt synd om dig! Önskar jag kunde göra nåt. Hoppas innerligt att det blir bättre snart!
Och jag hoppas att vi kan ses framöver för att ta en tur och fota lite! Men då måste du må okej först! <3
Kram Lena