Kärnbo sockenkyrkoruin i Mariefred

Kärnbo kyrkoruin är en ruin av den tidigare sockenkyrkan i Kärnbo socken i Södermanland. Ruinen ligger väster om den gamla stadskärnan i Mariefred, på en höjd norr om Gripsholms kungsladugård där tidigare Grafikens hus hade sina lokaler.

Kärnbo kyrkoruins murar är uppförda av gråsten. Den har haft formen av en romansk absidkyrka och uppfördes till stora delar under 1100-talets senare del. Under senmedeltiden byggdes kyrkan ut åt väster. Då fick kyrkan även ett vapenhus.

Under delar av 1500-talet hade riksföreståndaren Sten Sture den äldre sin gravplats i kyrkan. När han dog placerades hans kista först i Mariefreds klosterkyrka. Då klostret några år senare avvecklades flyttades kistan till Kärnbo kyrka. År 1576 flyttades den igen, då till Strängnäs domkyrka.

Sedan Mariefred fått stadsrättigheter i början av 1600-talet byggdes en ny kyrka inne i staden, några hundra meter öster om Kärnbo kyrka. Mariefreds kyrka stod klar 1624 och kom att fungera som gudstjänsthus för både staden och den omkringliggande socknen. Kärnbo kyrka övergavs därmed och började förfalla, men efter en brand i Mariefreds kyrka år 1682 kom Kärnbo kyrka åter att fungera som gudstjänstkyrka under några år, innan den på nytt lämnades att förfalla.

År 1758 var taken så dåliga att inventarierna flyttades för att de inte skulle komma till skada. Delar av inredningen, bland annat ett altarskåp tillverkat omkring år 1500 i Antwerpen, såldes till Ytterenhörna kyrka tillsammans med predikstolen, bänkarna och läktaren. Ett krucifix från Kärnbo kyrka finns i Mariefreds kyrka.

Källa: Wikipedia

Att kliva in i en gammal ruin är som att kastas tillbaka flera hundra år i tiden, som ren magi. Om en inte är intresserad av historia, vill ha en fin plats att äta sin matsäck på eller har barn med spring i benen, då kan jag verkligen rekommendera att stanna till vid Kärnbo kyrkoruin. Det ligger lite på en höjd med en liten skogsdunge runtomkring.

Själva ruinen är inte så jättestor, men det är intressant att se hur det byggdes förr och jag funderar alltid på hur det var att vistas i dessa gamla byggnader. Det borde ha varit svinkallt för det första, och vilka människor har gått här, sorg och glädje.. fascinerande!