Hälleskogsbrännan, jag blir alldeles tagen
Hälleskogsbrännan kom till efter den stora branden i Västmanland 2014. Följ med på en sorglig men mäktig vandring i skogen.
Det är väl inte så många som missat vår tids största skogsbrand i Sverige, den som inträffade i Västmanland 2014? Det är svårt att förstå hur stor branden var, men när det brann som värst var storleken ungefär lika stor som 25000 normalstora fotbollsplaner. Då kanske man kan få en liten känsla för hur svindlande stort område som brann.
Jag kan än idag inte ens föreställa mig känslan för de människor som var där och kämpade dag som natt för att släcka bränderna. Jag har en bekant vars man jobbar som deltidsbrandman och han ringde hem och sa att han står mitt i skogen och ser bara eld åt alla håll och ser ingen väg att ta sig ut. Hans fingrar var så uppsvällda av hettan så huden sprack på flera ställen. När jag bara tänker på det så reser sig nackhåret och känslan av maktlöshet är stor. Som tur var så fanns hjälp att få, helikoptrarna kunde skapa brandgator i skogen genom att dumpa vatten ovanifrån, vilket gjorde att brandmännen fick lejd ut genom branden.
Den vidsträckta spridningen berodde på att marken var extremt torr efter värmebölja och torka, samt på hårda vindar som på femte dagen först drog mot nordost, och sedan under natten mot nordväst.Den hårda vinden fick elden att sprida flygeld över långa sträckor.Brandbekämpningen försvårades av att marken är svårtillgänglig, och rökutvecklingen störde sikten. Ett väderomslag den 6 augusti 2014 med molnighet och regnskurar skymde sikten ytterligare för de nyanlända släckningsflygplanen, så att dessa kunde lyfta först sent på eftermiddagen.
Brandtypen var djup med spridning ner i jorden, och eftersläckningsarbetet beräknades ta flera månader.Förutom den krypande branden vid jorden, blossade tiotals meter höga eldpelare upp.Källa: Wikipedia
Att gå runt bland de förkolnade träden där rotvältorna är meterhöga känns kusligt och jobbigt och när vi går där så pratar vi oavbrutet om hur otäckt det är, vilken kraft naturen har över oss och hur svårt det måste ha varit att befinna sig på plats. Det måste förstås även ha varit jätteotäckt att vara boende i området och inte veta om gården och huset finns kvar dagen efter. Många människor fick lov att evakuera och lämna sina hus väldigt fort.
Länsstyrelsen hjälper oss att uppleva
Det är också väldigt vackert i dessa skogar och Länsstyrelsen har byggt en grusväg genom det värst drabbade området och i slutet av vägen finns ett naturrum med utsiktstorn, handikappvänliga spångar och fina toaletter. Parkeringen är stor och rymlig så det är värt ett besök.
Naturen återhämtar sig
Även om skogsbränder är fruktansvärda så för de gott med sig också. Växter återhämtar sig snabbare än vi tror, och det skapas även nya arter genom den brända marken. Min mamma berättade att växter som genom åren nästan blivit utdöda kan komma tillbaka efter en skogsbrand. Det är ju lite fascinerande.
När vi nu åker genom området så spirar blommorna ovanpå den svarta marken, björkarna blommar och det ser ut som att naturen tar tillbaka sin glans, och om ni vill jämföra hur det ser ut nu mot hur det såg ut bara några veckor efter branden så klicka HÄR och se mitt tidigare inlägg om området.
Vill du läsa mer om branden så klicka dig till Wikipedia.
Läs om hur du hittar till utsiktstornet och vägen genom området och ladda hem informationsbladet med karta över området.
Lena - gott för själen
Jag kan tänka mig att det kändes spöklikt. Har aldrig besökt området, men skulle gärna vilja.
När vi var i Naturrum i Fulufjällets nationalpark så läste jag om att skogsbränder är ingen katastrof. Det är katastrof om det INTE är skogsbränder lite då och då. Har aldrig tänkt så, men så är det ju förstås. Hur hemskt det än känns så är det ju en del av det naturliga.
Bra inlägg!
Kram Lena
Ulrica
Nej, jag har inte heller tänkt så faktiskt.. jag har bara sett det som att det är total katastrof men tydligen behövs det bränder ibland för att skogen ska få nytt liv. Himla intressant! Jag rekommenderar dig verkligen att ta en utflykt dit. Tar du med dig Andreas så passa på att äta middag i Ramnäs på Smedens BBQ där det är supergod mat och härlig atmosfär. Då kan ni även gå runt i Ramnäs bruksmiljö och kika. Klart värt en dag!! KRAM
Ann Rumbleinthearctic
Ja visst är det skrämmande och vackert på samma gång. Många träd har ju en naturlig brandcykel, dvs de måste brinna efter x antal år. Oftast har just granskog ett brandintervall på runt 100 år. (+-50år beroende på vart man är), dvs att normalt så kommer skogen att brinna vart 100e år. Så är det ju oftast inte riktigt nuförtiden, speciellt på ställen där skogsbruk har ändrat sammansättning av skogen. När skogen brinner så öppnar det upp för nya växter, precis som din mamma sa. Nygamla växter som inte hade tillräckligt med solljus, vatten, näring osv kan ha legat dormant som frö i alla år, och nu äntligen få fäste. Det är som en naturlig del i skogens succession. Kul ändå att de byggt som ett besökscentrum där efter branden. Om 10 år så kommer den platsen säkerligen se väldigt annorlunda ut än vad den gör idag, och även gjorde innan branden :)
Ulrica
Tusen tack för informationen, så himla intressant!! Tack för att du tog dig tid att skriva så ingående, det uppskattas massor!