Vår nya livsstil?

Igår förmiddag ringde min pappa och undrade om jag ville ha sprättgranar till vårt nya hem. Jag såg ut som ett frågetecken kände jag och undrade vad sjutton sprättgranar är för gransort och var jag hade sagt att jag ville plantera granar i trädgården?!.

Det visade sig snabbt att pappa skojade med mig och sa att jag ville ju ha sprättved, alltså ved att elda med i kaminen, som sprätter och knastrar när den brinner. Ja, det vill jag ha :-). Öka mysfaktorn så mycket det går, det är min grej!

Han berättade då att deras närmaste granne hade förlorat två gigantiska granar som rasat i stormen som rasade häromkring i förrgår natt, så de låg rakt över vägen genom byn. Aj då.. så kan det ju inte vara. Han höll på för fullt att kapa granarna, för all ved som blev av dessa granar skulle vi få och dela på.

Micke och jag åkte ut direkt efter jobbet och hjälpte till ända tills det började skymma och vi var ganska kalla och trötta. Den här typen av arbete är precis vad jag behöver, kontorsråtta som jag är så är jag så oändligt svag i muskulaturen.

Mammas och pappas katt Charlie ska vara med precis överallt.. men när pappa drog igång motorsågen, då skuttade han iväg genom granriset :-). Alltså, HUR mycket ris kan det bli av en gran.. vi skapade en gigantisk majbrasa alldeles själva!!

Min man är världens största bustroll och retsticka och såklart såg han sin chans att kasta grankottar på mig hela tiden. Alltså.. på riktigt, jag orkar inte ibland :-))). Tur att hans “corona-permittering” är över för tillfället och han åker tillbaka till Norge igen i morgon :-).

Som tur är när man har föräldrar som bor på landet så finns det en gräsklippartraktor med släp så man slipper bära kubbarna alltför långt. När vi var klara för dagen så var en hel gran bortstädad och upphuggen. Ungefär en tredjedel är också kapat och staplat på vedhögen.. så det finns en hel del kvar att göra, men det får vänta till nästa vecka.

När mamma kom hem från jobbet på kvällskvisten, då kröp vi in i värmen och åt pappas goda Janssons frestelse och tittade på serien “Vem bor här?”. Jag brukar ofta ha många rätt, men igår hade jag inte ett rätt medan Micke hade 3 av 5. Jäkla skit :-)

Snart är det påsk och vad är väl bättre än att stödja de lokala företagen för påskpynt eller present? De små söta ljusen, formade som påskägg, är inköpta hos Annika på Dunderbo ljus och hantverk. Passa på att köpa några egna vetja!!

Jag insåg igår att det där inte var någon form av engångsföreteelse (jodå, vi hjälper mina föräldrar att kapa och stapla ved ibland såklart) utan något vi ska fortsätta göra så länge som vi bor kvar i huset på landet. Alltså, förhoppningsvis många år framöver :-). Lilla latmasken Ulrica ska från att bo i ett funkisradhus med en pytteliten tomt som är 100% underhållsfri i princip, till att få en skogstomt med flera uthus och ett hus som måste eldas i dagligen för att inte frysa sönder.. jodå, jag förbereder mig mentalt för att få en helt ny livsstil inom kort.. och jag längtar så jag blir tokig!! Nu är det mindre än två veckor kvar..

Men nu är det dags att svira om till andra träningskläder.. två heldagar med Återsken väntar. Även om showen är framflyttad till slutet på oktober pga Corona så övar vi vidare precis som vanligt. Idag och i morgon med en helt ny form av övning för att möta alla rådande restriktioner. Vår körledare har lagt många timmar på planering för att vi ska kunna genomföra övning utan att riskera något. Imponerande!!

Ciao alla raringar. Ta hand om er <3