Man lär så länge man lever
Halloj fredag!
Några av er har märkt att jag varit lite frånvarande ett par veckor. Det finns några olika anledningar till det, men som bästaste Lena skrev till mig nu på eftermiddagen.. det är mest “vanligt kräk” och inget allvarligt eller så.. lite för mycket att göra och tänka på och tyvärr så blev sånt jag älskar lidande.. som att fotografera och skriva här inne.
Men nu så ska jag göra allt jag kan för att inte hamna i den fällan igen. Det är fredag och helgen är fylld av både jobb och trevligheter så jag ska göra mitt yttersta för att fotografera och ta er med på det som händer. Jag vill ju det, vet bara inte varför jag tappat bort det för ett tag.
När jag kom hem från jobbet idag så var jag tvungen att titta hur det såg ut i våra planteringar och vi får nog lugnt säga att vi tar med oss erfarenheterna till nästa vår, för morötterna och rödbetorna var inte så stora direkt :-).. men goda var dom!! Potatisarna däremot är både stora och goda.
Efter en stund kom hela stora familjen och det blev en äkta taco-kväll, följd av att jag just i skrivande stund sitter och skriver till er medan de andra värmer upp inför två timmars padel. Vi är ju sex vuxna och lilla William får hänga med och förhoppningsvis somna i vagnen, men då turas vi om så att alla får spela och alla passar William.. så nu leker Micke och William medan jag bloggar, och dom andra spelar för fullt. Snart är det vår tur att spela :-).
Jag vill bara avsluta med det största och varmaste TACK med massor med kramar till er som hört av er och saknat mig på bloggen och Instagram. Ni anar inte hur mycket jag önskar att jag kunde visa hur det värmer i själen!!
OK.. dags för match!
Lena - gott för själen
Men fina då! Ja, som sagt, “vanligt kräks” behöver man få ur sig ibland.
Härligt att se ett livstecken ifrån dig här. Och, jag kommer att svara dig bättre senare.
Kram Lena
Sallys hus
Hallå igen…
Jag har också varit lite frånvarande…i form av att läsa bloggar…
Jag har knappt läst en enda på hela sommaren…vet inte alls varför…det har bara kännts som tiden inte funnits och som om det mer vart ett krav än något njutningsfullt…. nu har de tankarna släppt och jag är här och suger i mig inspiration från alla dina vackra bilder och dina texter…. Viiiiiiiill till Goooootland kan jag säga..;) Å jag längtar efter att få se ditt vackra hus IRL…;)
Vi får ta och planera en bloggdate här framöver <3 <3
Kraaaam Katarina