Den sista frosten i skymningen
Den senaste tiden har jag varit helt off när det gäller foto, blogg och sociala medier. Jag har gått igenom en rejäl svacka, fullständigt ovilligt och onödigt om ni frågar mig. Att fotografera och blogga och vara aktiv i sociala medier är en stor del av min vardag och något jag tycker väldigt mycket om, och jag har försökt, utan att ännu kommit fram till något klart resultat, analysera vad som gjort och gör att jag känner så här.
En sak som alltid funkar är att bege mig ut i skogen och ta en promenad. Efter jobbet så lyckades jag hitta en del av skogen som ligger lite dolt och där hade gårdagens frost inte smält bort helt och hållet, och ett par solstrålar letade sig genom grenarna och ner på de små granplantorna.
Jag har kommit fram till en sak i alla fall, och det är att jag är en “vardags-fotoblogg” och mitt försök att nischa mig har inte varit bra för mig, så nu tar tanten helt enkelt tillbaka det som känns bäst, att fotografera mina dagar på mitt sätt.
På min skogspromenad så passade jag på att skapa en ny bakgrundsbild, som var tänkt att använda på mina sociala kanaler, men jag var så klantig att jag fotade i stående format så den gick att beskära till en skrivbordsbakgrund till datorn, men till sociala medier fick den helt fel proportioner så jag får ge mig ut igen :-).
Ikväll gör jag sällskap med mina föräldrar till Ulriksdals slottsträdgård där Bosse Rappne har den årliga vinterkvällen. Det ska bli himla mysigt.
Jag hoppas ni fortsätter hänga med mig här <3
Lena - gott för själen
Men det gör du väl rätt i! Gör det som känns bäst, alltså!
Kram Lena
Helena - Oh darling, let's be adventurers
Att nischa sig kan vara bra, men inte i alla fall. För många så passar det helt enkelt inte och jag tycker att man alltid ska göra det som känns bäst för en själv. :)