Bubblan jag befinner mig i just nu

Dags att kliva in i en bubbla

Att byta ett kök och göra det helt själva är inte så lätt. Att byta kök är inte heller en billig historia så det är verkligen något vi behövt vänta i flera år med. Vårt kök har varit trasigt på flertalet ställen och vi byter absolut inte av estetiska skäl eller att vi bara “tröttnat” på det här köket. Nej, vi byter främst för att det blev ett måste, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte ska bli fantastiskt kul och fint med ett nytt kök istället för ett minst 30 år gammalt.

För att vara väldigt fåfäng så blir det ju dessutom väldigt fotovänligt nu :-)

Dags att börja riva

Så här såg det ut när jag (med stor hjälp av min väninna Marika) rensat ut i princip alla skåp och jag och sonen började riva ner skåpluckorna. Strax innan hade jag satt ut hela köket till bortskänkes på Facebook och det var många som hörde av sig. Jag nappade dock direkt på en kille som hörde av sig och ville ha alla delar och erbjöd sig att komma och hjälpa oss att skruva ner alla stommar. Taget sa jag, och förmiddagen efter kom han och en kompis till honom och efter några timmar var alla stommar borta och dessutom bortforslade hemifrån.

Skönt och kul att det kommer till användning i en gammal stuga istället för att bara slängas.

Att riva på rivningen

När alla stommar var borta var det dags att göra det riktigt tråkiga, att riva gammal tapet, knacka bort all gammal kakel och slipa bort kakelfog och riva bort det vattenskadade golvet. Det var också dags att tömma kyl och frys som varit halvt fungerande i flera år och åka med till återbruket.

När vi började riva ner så insåg vi hur dåliga gipsväggarna var och hur de lappat och fixat underlaget tidigare så det kändes som ett under att skåpen ens suttit kvar på väggarna. Svärsonen Adam fick ett gedigert arbete med att spackla igen det hela för att kunna tapetsera efteråt. Dessutom kom det upp elrör direkt ur betongen mitt på golvet och det blev en del diskussioner med sonen som är elektriker, om hur det skulle lösas.

Nu är det tisdag morgon och jag sitter här i vardagsrumssoffan för det är det enda lilla hörnet i huset som just nu inte känns som ett kaos. Jag tittar ut över ett hav med platta paket från IKEA och det som hände igår innan vi gav upp var att pappa hade lagt nytt golv i köket och Micke hade fått upp de tre första skåpstommarna på ena väggen.

Kliver in i bubblan igen

Jag gissar att mina föräldrar är här snart igen så då kliver vi in i bubblan igen. Jag ska njuta av en frukost först, sen är det dags att börja sätta ihop lådorna som ska in i stommarna. Det är tungt och svårt men så himla roligt att se vårt nya fungerande kök växa fram. Jag kommer nog stå och öppna och stänga lådorna tusen gånger sen innan jag förstår att jag kan öppna en låda utan att få en trasig lådfront i handen, stänga en låda utan att behöva använda våld för att spåren är spruckna eller öppna ett skåp som faktiskt har ett handtag som inte ramlar ut för att träet är trasigt där handtagen ska sitta.

När allt det här är klart så ska vi komma på ett sätt att kompensera alla som varit med och hjälpt oss. Det är ovärderligt!