Saltgruvorna i Wieliczka
Gruvorna i Wieliczka är en av de äldsta saltgruvorna i hela världen och gruvan var en av de 12 platser som befann sig på första UNESCO-världsarvlistan år 1978 vilket visar hur pass unik platsen är. Välkommen med oss ner i gruvan.
Blandningen mellan de staplade trästockarna och de svarta saltväggarna var häftig tycker jag. På flera platser fick vi smaka på saltet och jag lovar, det var lite väl salt även för en saltälskare som mig.
Besök saltgruvan i Wieliczka och de helt magiskt läckra saltkreationer. På bilden ovan är ALLT Gjort i salt (ja, förutom glasrutorna då). Kristallkronorna är helt underbara!! Gå längre in i gruvan, så upptäcker du en underjordisk sjö, ett stort antal skulpturer och ett museum över gruvans 700-åriga historia.
Saltgruvan i Wieliczka skapades på 1200-talet och var en gång en av världens största tillverkare av bordssalt. Det är en av världens äldsta gruvor. Här finns 28,7 mil av gångar, så det är också en av världens största gruvor.
Gångarna var djupa, långa och det var så märkligt att tänka sig att även hästar levde här nere under jord. Men enligt guiden så var hästarna mycket välmående..
Du kan endast besöka gruvan under en guidad rundtur. Du går ner under jorden via en trätrappa med 378 trappsteg. Du kommer då till den första nivån, 64 meter under jord. Rundturen består av en tre kilometer lång vandring. Till slut kommer du ner till ett djup på 135 meter under jord.
Träställningarna som håller upp gruvans olika schakt och våningar hade de mest fantasifulla varianter tänkbara.
Utanför själva gruvan fanns det lite butiker och restauranger, och vi tog tåget från Krakow centrum och det var jättelätt.
Jag rekommenderar verkligen ett besök om du reser till Krakow!
Tina ME
Wooow, coolt… Vi hann aldrig ta oss dit när vi var i Krakow. Det får vi spara till nästa gång. Kramar //Tina
Ulrica
Det är ju perfekt att ha lite nytt att se när ni åker nästa gång :). KRAM
Lena - gott för själen
Men wow! Hur coolt som helst ju! Kan tänka mig att det var riktigt mäktigt!
Kram Lena
Ulrica
Ja, det var det verkligen!! Det kändes dock märkligt att bli ombedd att slicka på väggarna :-)).
KRAM