Jag sa, vi kan väl ses i gamla stan

När jag var iväg på bloggträff i Örebro tidigare i våras så träffade jag Tina för första gången. Vi pratade massor med foto, bildbehandling och bloggande och häromdagen hörde hon av sig och ville ha lite av min hjälp, dels med kamerainställningar, lite tips på bildbehandling och att se över hennes bloggdesign som ville få sig en liten uppfräschning. Sagt och gjort, jag föreslog att vi skulle ta en fika och fototur i gamla stan.

Vi började med att ta en stunds fototur i de gamla gränderna innan vi landade på Under kastanjen med gofika, datorer och kameror i högsta hugg.

Vi använde varandra som fotomotiv samtidigt som vi fotade gamla gränder och detaljer.

Halloj söndag!

I fredags tog jag en riktig långlunch och åkte till huvudstaden för en annan typ av jobblunch, en privat sån med en nyfunnen väninna. Det var en win-win för oss båda, för Tina ville ha hjälp med fototips och jag ville testa ett av mina mest älskade objektiv som jag börjar tro att det inte fokuserar som det ska.

Under kastanjen

Vi tog en tur i gränderna i gamla stan, fotade detaljer, husväggar, varandra och jag tipsade Tina om hur hon kan använda sina brännvidder, bländare osv för att få bilderna att lyfta lite extra. Efter det så satte vi oss på caféet Under kastanjen och laddade in bilderna som tagits och så tittade vi lite på bildbehandling samtidigt som vi pratade massor om allt mellan himmel och jord.

Vi ses snart igen

Vi satt några timmar och drack te, testade, pratade och antecknade innan vi skildes vid med löfte om att ses snart igen. Tina kommer från Gotland och jag ska banne mig ta henne på orden och ta med Micke och åka ner och hälsa på i hennes hus på ön. En rolig sak är att när jag var på Gotland senast så var jag ute på en ensam fototur och hittade då en helt magisk liten stuga som låg precis vid havet. Jag smög runt och tog massor med bilder och drömde om att äga en sån stuga. Gissa om jag blev överraskad när Tina och jag tittade på bilder från hennes Gotland och det visar sig att den stugan är i hennes familjs ägo. Hur märkligt är inte sånt?! Så vem vet, jag kanske en dag får sitta vid huskanten på den stugan, helt tillåtet, och blicka ut över havet :-).

Tack, fina Tina för en jättemysig eftermiddag. Det gör vi snart om igen!!