Att använda sin sista energi
Idag vill jag vara lite personlig och öppna en sida i min bok.
Efter att jag gjorde min magsäcksoperation så mådde jag toppen och började träna och jogga och kom ner till en vikt där jag mådde bra, både fysiskt och psykiskt. Jag sprang både Tjejmilen och Göteborgsvarvet, något som är helt overkligt roligt att ha att minnas.
Efter Göteborgsvarvet som var i maj 2016 så började min fot att krångla. Den somnade när jag var ute och joggade, så pass mycket ibland att jag inte kunde stödja på benet utan fick ringa efter hämtning ute i spåret. Detta gjorde att jag tappade löpningen ganska fort och orken fanns inte längre. Då började jag söka för min totala förlust av energi och det visade sig att jag inte hade några järndepåer i blodet och började då få regelbundna järninjektioner tillsammans med B12-injektioner.
Detta järn tas tydligen inte upp som det ska i blodet och nu är det sämre än någonsin. Jag har tre gånger på ett halvår drabbats av vidriga yrselattacker som sitter i upp till tre dygn, jag är onaturligt trött och har ont på olika ställen i kroppen hela tiden. De sista provsvaren visar att jag inte syresätter mitt blod och att hemoglobinet är väldigt lågt. Jag har gjort flertalet undersökningar och ingen visar egentligen på vad som gör att jag inte får någon snurr i kroppen. Jag känner bara att kroppen går på sparlåga och oftast en ren vilja.
Att inte röra på sig samtidigt som jag tyvärr inte varit så duktig med kosten har gjort att jag gått upp några av de kilona som jag svor att de aldrig skulle komma tillbaka, och jag känner hur gnistan tappats med tiden. Det här är inte jag, huvudet vill så mycket mer än vad kroppen vill, och jag gör saker som får mig att må bra i själen för då räknar jag med att kroppen också mår bra, även om jag blir helt slut av att anstränga mig.
Idag tog jag en stor portion energi och gick ut i skogen. Tyvärr så kom värsta regnskuren så jag hann bara gå en kvart innan jag fick kasta mig tillbaka till bilen, blöt som en disktrasa och kameran helt dyngsur. Men, den kvarten var värdefull. I morgon hoppas jag på en längre promenad, för nu tänker jag skita i den här eländiga kroppen och ta tillbaka min energi, ta bort de dumma kilona som jag inte mår bra av, och se till att må bra igen!
Lena - gott för själen
Men åh, vännen! Jag tycker så förfärligt synd om dig och önskar att jag kunde göra nåt!
Fantastiska bilder!