Vi såg jungfrun i Lickershamn
Rauken Jungfrun är Gotlands högsta rauk. Dess topp når 12 m över den platå den står på och 26 m över havet. Enligt sägnen skall rauken ha fått sitt namn efter ett drama som ägde rum här vid Lickershamn för snart 1000 år sedan:
Någon gång på 1000-talet bodde i Lickershamn en rik och mäktig man som hette Likajr med tillnamnet Snälle (= den vise). Likajr Snälle hade en dotter som hette Öllegard. En gång när Likajr kom hem från ett härnadståg söder om Östersjön hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding. Helge fick växa upp bland Likajrs trälar. Helge och Öllegard träffades naturligtvis ofta, och med tiden blev de förälskade i varandra. Detta var något som Likajr naturligtvis inte såg med blida ögon. Han beslöt sig för att sätta stopp för de ungas romans. En dag på hösten lät Likajr ställa till med en stor fest nere vid hamnen. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken vid vikens mynning.
När alla gäster var församlade förkunnade Likajr att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ned henne från raukens topp. Helge tvekade inte att anta utmaningen utan började att klättra uppför den branta klippan. Han var vig och orädd och lyckades snart att ta sig ända upp till Öllegard. Men det värsta återstod, nedstigningen. Med Öllegard i ett fast grepp började han försiktigt att ta sig nedför den brant som vette mot havet. Om han skulle råka slinta eller tappa taget, fanns det här åtminstone en viss chans att de skulle hamna i vattnet och inte på de vassa strandklipporna. Även den här gången gick klättringen bra, och de spända åskådarna började snart tro att han skulle klara det, och att Likajr därmed skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Det var Likajr som hade skjutit. Helge och Öllegard störtade handlöst ned i havet, där de försvann i vågorna. Några av åskådarna begav sig omedelbart ut för att försöka rädda Öllegard, men förgäves. Både hon och Helge hade slukats av havet. (källa: Guteinfo.com)
Jag och min älskling vid foten av Jungfrun.
Foto: Anna Broström (tack snälla!)
Efter att vi hade badat klart i blå lagunen och vädret blev lite mer mulet så fortsatte vi mot Lickershamn för att se den kända rauken Jungfrun. Ståtligt står hon där och blickar över havet!! Det var en vacker utsikt så jag rekommenderar verkligen att åka hit. Lilla fiskebyn Lickershamn fastnade direkt på min näthinna, jag som älskar såna små platser.
Idag är planen att ligga på Tofta strand vid campingen så vi hoppas att molnen snart skingrar sig så jag kan byta bort varma sockor och tjocka tröjan mot baddräkt och solstol.
PS! Jag har fått ett par mejlfrågor om vad jag använder för kamerautrustning nu när jag är på Gotland och jag använder uteslutande Fujifilm-utrustningen som du kan läsa mer om på min info-sida. Jag har alla objektiv med mig och byter beroende på motiv. Just i detta inlägg är alla bilder fotade med en Fujifilm X-PRO2 och objektivet XF10-24mm/4.0
home2tiny
Har tyvärr aldrig varit på Gotland, men det står verkligen på “att-åka-listan” . Dina ljuvliga bilder gör ju att längtan dit blev ännu större, men med renoveringar och en källare som behövs fixas får den trippen allt vänta. Njuuuut vännen och ha det bäst. Kramisar Tina
Ulrica
Det här är första gången för oss också och jag ska vänta lite med mitt utlåtande för jag är inte helt övertygad än om var jag står i hyllningsskaran :). Jag förstår att ni har lite att stå i, hoppas att ni får ordning på källaren. KRAM
Helenas enkla vardag
Det finns verkligen mycket historia när man besöker olika platser i Sverige, jättekul faktiskt.
Hoppas sockorna åker av och du får lite sol på dem.
Kram Helena
Ulrica
Ja, igår åkte vi med ett sånt litet turisttåg runt Visby ringmur och jag hade gärna åkt en timme till och lyssnat på historien, för det var väldigt intressant.
Sockorna åkte tyvärr inte av, men vi hoppas på dagen som börjar med sol även om det blåser halv storm :)
KRAM
Lena - gott för själen
Kul att läsa lite historia om platsen även om berättelsen var hemsk!
Kram Lena