Vinprovning på Tenuta Santa Maria


Fujifilm X-T2 : Fujifilm XF23mm/1.4

Efter att ha åkt en bra bit på slingriga och ibland helt ologiska bergsvägar så såg vi äntligen gården Tenuta Santa Maria nedanför oss från vägen. Vi åkte försiktigt nerför igen och in på den stora fina gården där vi blev mottagna av den supertrevliga Ilario.

I deras fina källarvalv lagras druvorna tätt tätt och sedan påbörjas tillverkningen av Valpolicella Classic, Amarone och Ripasso som är deras specialitet. Torkningen av druvorna görs utan att använda maskiner och det fungerar på grund av vädret och platsen för gården.

Vingården är självförsörjande och håller koll på hela processen själva. Ilaria berättar att de inte använder någon form av bekämpningsmedel, vare sig i odlingen av vindruvorna eller i vinframställningen. Vinet är pga detta biologiskt och ekologiskt och det är något som Ilaria var märkbart stolt över. De allra finaste druvorna lagras separat för att skapa Amarone.

Spårbarhet är något som gårdens godsherre Nicola tar på allvar och därför är alla flaskor numrerade, för då kan han spåra hela processen tillbaka om något går fel i vintillverkningen.

Nicola presenterade varje flaska och lät oss sedan behålla varje flaska och dricka upp på plats. Till vinet fick vi bröd, ost, chutney, marmelad och mörk choklad. Jag som inte är någon älskare av vin tog bilnycklarna så fick de andra njuta ordentligt :-). Jag har varit på vinprovningar i Sverige och där hälls det upp många olika sorters vin och så får man prova tillsammans med olika sorters mat eller tilltugg för att se vilken typ av vin som passar till vilken typ av mat.

På denna vinprovning fick vi veta lite grann om vinets tillverkning och vilket år det kom ifrån, sen lämnade ägarna oss ensamma med våra tilltugg och hela flaskan vin. När de märkte att flaskan var slut så kom nästa fram. Lite märkligt sätt tycker jag, men vi hade förstås jättetrevligt ändå.

Anni och jag frågade om vi fick gå ut och smaka druvorna på rankorna och tveksamt så svarade de ja, och inte pga att vi inte fick äta druvorna, utan för att de skulle skördas om ca 2 veckor efter att vi var där och de då inte smakar optimalt och Nicola sa att han var rädd att vi skulle tycka att dom smakade illa och tycka illa vara om hans viner.

Jag kan säga så här… två veckor hit eller dit spelar ingen roll för jag har helt ärligt ALDRIG ätit så goda druvor. Jag kunde ha ätit hela klasar i mängder. De var omåttligt söta och saftiga. MUMS!!

Gården var så himla mysig, byggd lite som ett U med en stor ljus innergård med utsikt över bergen. Det var inte så perfekt skött och det var en stor del av charmen, det kändes så hemtrevligt och inbjudande.

Vinodligen som heter Tenuta Santa Maria Valverde som en hyllning till det antika kapellet på höjderna ligger högt över havet, i Valpolicella-området som anses vara de bästa områdena för vinodlingar. Hans familj började odla druvor i slutet av 800-talet så det finns en lång historia bakom denna gård.

Jag rekommenderar varmt den här gården om ni planerar ett lugnt och skönt sätt att testa och uppleva vin och goda delikatesser. Det är också en spännande bilresa hit, för det går inte några kommunala medel hit så hyrbil eller taxi är det som gäller. Ibland gav vår GPS oss direktiv att åka in på vägar som vi inte trodde var en väg, men det gick riktigt bra även om det ibland var lite väl hisnande!!